Nöjesguiden Malmö 1
KONTORET Anton Hellström inreder sin nya ateljé.
TEXT: ANTON HELLSTRÖM IGÅR VAR DAGEN då jag bestämde mig för att göra iordning i min nya ateljé. Rummet, som är en gammal kontorslokal, ska jag dela med min vän Klas. Jag hade tänkt ut en plan för att i alla fall få det så pass inrett, att jag kunde sitta och skriva nästkommande dag. Planen innebar en stol och ett skrivbord. Jag kom hem från Göteborg strax innan lunch och presenterade idén för min flickvän Jenny. Hon kom då med förslaget att jag kunde ta köksbordet som skrivbord, då det egentligen är ett gammalt skrivbord. Men vi måste ju ha ett köksbord? Jenny föreslog då att vi skulle åka iväg och skaffa ett nytt köksbord. Det kändes som ett mycket större projekt än att åka och köpa ett skrivbord även fast det innebar att slå två flugor en smäll. Men jag ville inte ge Jenny rätt där och då och startade ett litet bråk. Även fast jag från det att hon presenterade idén, innerst inne visste att det var rätt. Kanske var jag irrationell. Eller bara svag för en kvinnas doft. Scent of a woman. EFTER BRÅKET GAV vi oss iväg. När jag med en hand svängde av från motorvägen fick min knarrande skinnjacka mig att tänka på min pappa och hur han brukade säga ”inte ut och feppla i den där filen!” när vi övningskörde. Väl framme vid Hornbach plockade vi på oss en riktigt tjock och otymplig plywoodskiva. Suckandes bar jag in den i bilen. Sen åkte vi till IKEA, jag köpte en chokladkaka till Jenny och vi försonades. Spenderarbyxorna på – av bara farten snodde jag med mig 12 NÖJESGUIDEN | NR 9, 2025 några växter för trivsel. Sen fångade en gul realapp mitt intresse. Den tillhörde en kontorsstol. Eller gamingstol var det faktiskt. Jag ville inte ha den. Jag ville ha en italiensk stol. Eller en dansk. Eller en riktigt skön ergonomisk stol. I ett mjukt rum. Där man kan bli förvånad över vad man hittar i skåpen. Jaha, har jag den här boken, vad spännande. När köpte jag den? Bäst att jag sätter mig och läser i min utnötta fåtölj. Vad var det för gammal diabild som trillade ut? Vad hette han som står längst bak i bilden? Jag minns inte. Men jag minns att han var jävlig. Eller som i min morfars ateljé. Där varenda liten pensel, bomullstrasa och kasettband bär på dignitet och en historia. När morfar tar paus från målandet placerar han en pappskiva i knät och lägger patiens. Det är samma pappskiva som han hade när jag var liten. Drygt 30 år gammal. Édith Piaf strilar ur den gamla bandspelaren. Så vill jag också ha det, tänkte jag för mig själv. Sen gick jag raka vägen till ”tag-självlagret” och stoppade gamingstolen under armen. Fullständigt medveten om vilket misstag jag begick. HEMMA IGEN. AVLASTNING av nytt köksbord, pålastning av det gamla, som nu var mitt skrivbord. Sen åkte jag till ateljén och började skruva ihop stolen. Stolen utan dignitet. När jag kom till den sista skruven svor jag högt. Det var en skruv som skulle göra bottenredet stabilt. Insexnyckeln skavde. Skruven var trög. Jag drog så hårt att själva skruvmynFULLSTÄNDIG VY ÖVER STOLEN, SEDD FRÅN TRE OLIKA HÅLL. ningen lossnade från sitsen. Skitsamma. En lös skruv kunde ju inte vara så farligt, även om det kändes lite ofräscht. När jag provsatt stolen och lutade mig tillbaka, kände jag hur hela kroppen hamnade snett. Dags att skruva isär stolen. Men den ovan nämnda skruven gick inte att få upp. Det är svårt att förklara, men den satt liksom fast i mynningen och mynningen gick inte att ta bort, då bottenredet satt i vägen. Mynning. Bottenrede. Man ska inte behöva använda ord som bottenrede och mynning när man har en ateljé. Jag vill ha ord som Grez-sur-Loing och trycksvärta i munnen. DETALJBILD PÅ SKRUVEN. MYNNINGEN SYNS INTE PÅ BILD, MEN ÅTERFINNS MELLAN BOTTENPLATTA OCH UNDERREDE (ÄVEN BENÄMNT BOTTENREDE).