Nöjesguiden Malmö 1
N är Robert Shafran började på New York Community
College 1980 träffade han för första gången i livet människor som var precis han själv. Robert, som varken kände till att han var trilling eller adopterad, fick sitt livs chock. Det visade sig att hans uppväxt var ett resultat av en psykologisk studie, där forskarna lät enäggssyskon växa upp i olika familjer för att en gång för alla reda ut frågan om arv och miljö. När man ser Amanda Romare och Carla Sehn tillsammans börjar man undra om liknande forskning bedrivits i Sverige. Om duon ställde upp i en Amanda Romare-lookalike contest skulle inte Amanda kunna jogga hem segern. LIKHETEN KAN OCKSÅ ha sin förklaring i att Carla Sehn spelar huvudrollen i Netflix-filmatiseringen av Amanda Romares kioskvältare Halva Malmö består av killar som dumpat mig. När Amanda skrev boken var hon ensam och olycklig. Nu har hon bokstavligt talat hittat sig själv. Hur sjukt är det att se sitt liv filmatiseras? – Först var jag livrädd. Jag och min syster Adina köpte massa öl och vin, blev svinpackade och tryckte på play. När vi gjorde det såg jag mitt Malmö, och jag såg mig själv i Carla. Det var underbart att se Amanda utifrån och se att hon inte är något monster, utan en riktigt fin person som det är konstigt att killarna dissar. Det var väldigt läkande. JA, HÖSTEN 2025 består halva tv-tablån av Amanda Romares traumabearbetning. I SVT-serien Tvångstango tar hon itu med impulserna att hångla med både farmor och pappa. Netflixserien måste också ställt frågor till din OCD? – Hur menar du? Jag menar att om man har kontrollbehov så måste det vara otäckt att släppa ifrån sig kontrollen över sitt liv till skådespelare, regissör, produktionsbolag och så vidare? – Jag och Adina jobbade ganska hårt med förproduktionen. Sedan backade vi helt under själva inspelningen. Dels för att Carla skulle få lite space, men också Emma Bucht. Det är ändå hon som är regissör. Det var jävligt jobbigt OCDmässigt att bara ge bort mitt liv och inte ha någon kontroll. Vi åkte till Frankrike och försökte koppla bort det. Kände du att du fick space, Carla? – Verkligen. Jag pratade med Emma Bucht, regissören, om att det kan bli så himla fel att lära känna en person man ska spela. Jag skulle kunna bli för artig i min tolkning. Mitt uppdrag var ju att göra Amanda lika huvudlös som i boken och att inte kompromissa med hennes otroliga aptitretande öppenhet. AR: Var det så? Det här har inte jag hört. Gud vad fint tänkt. CS: Ja. Det var jätteläskigt. Jag är en ganska pryd person och har inte alls varit med om den där berg-och-dalbanan själv. Nu skulle jag göra en massa sexscener och visa kroppen för halva världen. Hur var det? CS: När jag väl var igång var det inte så jobbigt. Det var beslutet som var svårt. 18 NÖJESGUIDEN | NR 9, 2025 Jag var inte kinkig på inspelningen om att jag inte vill visa den här och den kroppsdelen. När jag väl hade bestämt mig var det inget snack. AR: Jag bad till Gud om att vi skulle hitta en skådis som vågar visa lite hud. Det var väldigt skönt att du var så modig. Det är det jag gillar med Euphoria, att de inte väjer för det. CS: Utan det hade serien förlorat jättemycket kvalitet. Jag tyckte det var jätteviktigt att göra det fullt ut. AMANDA OCH CARLA träffades för första gången när Netflix presenterade serien för pressen. Carla, som slog igenom med tv-serien Kärlek och anarki och som därefter haft framträdande roller i produktioner som Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton och Vuxna människor, imponerade på studs. AR: Jag satt i sminket, var skitnervös och hörde någon ropa mitt namn. Där står en skitsnygg Carla i sin mammas sydda dräkt. Då kände jag att det här kommer bli bra. Sedan har vi inte träffats så mycket. Men jag har skrivit och peppat ibland. För jag vet hur mycket det tär att vara Amanda. CS: Det kändes nästan onaturligt att vi inte hade träffats. Jag upptäcker att vi har mer och mer gemensamt ju mer vi pratar med varandra. Vi är besatta av konst och har samma smak. AR: Vi är lite olika också. Du har lite mer självförtroende. CS: Du är mer intelligent. AR: Vi båda gillar att offra oss. Det är värt att skämma ut sig för att få till rätt känslor. När Tvångstango spelades in hade jag sett alla avsnitt av Halva Malmö. Det är därför jag vågar blotta mig så mycket där. Jag tänkte att om Carla kan göra det så kan jag också. Det kan inte ha varit supersvårt att bestämma vem som skulle spela Amanda? CS: Jag slet för det! AR: Det gjorde du, och det har blivit perfekt. Men det var ingen räkmacka. Det var inte meningen att förminska dig. AR: Jag förstår att man kan tänka det eftersom Carla verkligen är jag. Men det var en lång process. Jag är förresten glad att ni skådisar blivit så bra vänner. När jag satt och försökte reglera mitt kontrollbehov oroade jag mig över det… CS: Vad stort att du inte la dig i! AR: Jag har en introvert sida, som gillar att inte lägga sig i också. Men jag var så rädd att den bara skulle bli ett beställningsjobb. CS: Det vore ju mardrömmen. Ju äldre jag blir ju viktigare blir det för mig att leva medan jag jobbar. Det är viktigt för mig att människorna jag träffar då blir viktiga i mitt liv. AR: Så känner jag också! CS: Förut kunde jag leva mer för ett sen. ”Jag ska bara göra allt det här, sen ska jag leva”. Det kanske var 30-årskrisen som fick mig att inse att det inte finns något sen. Det där har jag också tänkt på sedan jag blev 30. Att man stänger in sig med sitt jobb för att imponera på människor sen istället för att bara vara med människorna man tänker att man ska imponera på. CS: Det är coolare att inte försöka vara ett proffs. ”Nej, jag är Carla som gör alla fel på vägen”. Det är mycket roligare. Jag tror det blir bättre konst också.