Nöjesguiden Malmö 1
TURIST Stod det på din rider att du skulle slippa
lära dig skånska? CS: Nej! Jag gav det en chans, men hade lite för kort tid på mig. Han som spelar Jesse i Tunna blå linjen sa att det tar fem år att bli av med sin skånska. Då kan inte jag lära mig skånska på en och en halv månad, tänkte jag. Jag hoppas att vår kärlek och själ för Malmö framgår ändå. AR: Jag tror inte någon kommer bry sig, eftersom du är så mycket Amanda. Det är extremt många skåningar i serien. Som skåning kan jag undra hur mycket skånska man orkar höra? Dessutom är min pappa från Stockholm. Fanns det någonting i serien du inte kunde känna igen dig i alls? AR: Att pappa bor i Torekov tycker jag är en oförtjänt uppgradering av hans ekonomi. Det är många förbättringar. Killarna är snyggare. Kontoret är lite coolare. Jag tycker det är befriande att karaktärerna pratar som unga människor pratar i verkligheten. AR: Jag var väldigt mån om att min och Adinas syskonrelation skulle kännas äkta och inte så puttinuttig. Vi har skrivit ner våra bråk medan vi bråkat och skickat till manusförfattarna. Det är jag väldigt stolt över. Det kan bli lite för kramigt mellan syskon på film. CS: De man älskar är ju ofta de man inte säger ”jag älskar dig" till. Det är mer "SÄNK VOLYMEN!! KAN DU SÄNKA??” 20 NÖJESGUIDEN | NR 9, 2025 AR: Det finns en scen i boken där Amanda är ledsen över en dejt och dricker O'boy blandad med vodka. Den kom inte med. Och en när Adina är på Biltema och ska köpa sämskinn, men säger i kassan att hon vill ha ”lemskinn”. Den kämpade jag mycket för, men den kom inte heller med. Det kanske var för svårt för de brasilianska tittarna? AR: Det var nog bra att Netflix gick in och styrde där. Men det viktigaste med både boken och serien är att man ska förstå hur det är att vara singel. Nu har jag inte boken helt färsk i minnet, men får man inte se Amanda lite mer som den som väljer bort i serien? AR: Hon väljer bort två gånger i boken. En gång när hon sitter på McDonalds, har byggt upp en bild av värsta drömkillen och möts av en e-ciggsförsäljare. Och en läkare som hon inte riktigt klickar med. De riktigt jobbiga grejerna får mer plats i boken. Jag tänker på Lycksele-partiet, som var det mest smärtsamma jag gått igenom i livet. Vad var det? AR: I boken är det att Amanda dejtar en kille från Lycksele. De har värsta vackra dejten i en urskog. Han kysser henne och säger att han ska flytta till Skåne. Två dagar senare säger han ”Du var vackrare i mörker än i dagsljus”. CS: Min mamma såg det i trailern. ”Jag skulle säga ’dra åt helvete!’” sa hon. "Dra åt helvete!” ”VI HAR SKRIVIT NER VÅRA BRÅK MEDAN VI BRÅKAT OCH SKICKAT TILL MANUSFÖRFATTARNA” AR: Vilket skönt stöd! Men mörket får mer plats i boken. Jag skulle nog säga att hon väljer bort mer i den. Ibland ville manusförfattarna dra det till att Amanda såg red flags. Jag bara "Ni fattar inte, Amanda har inga red flags”. För mig var det viktigt att det framgick att det inte bara är att Amanda träffar konstiga killar, hon vill också ha de här konstiga killarna. Har några konstiga killar hört av sig efter framgångarna? AR: Nej, men jag är lite rädd att de ska börja nu när serien kommer. Men jag har ju varit ganska noga med att anonymisera dem. Jag tänkte snarare på nya konstiga killar. AR: Jaha! Ja, det var sjukt många killar som skrev när boken släpptes. Dels raggningsförsök, men också sådana som kände igen sig i min situation. Det var väldigt läkande efter att ha byggt upp något slags manshat där ett tag. Man ska nog inte se det så könsmässigt. Alla strugglar. Nu har det varit tyst ett tag. Det har nog sjunkit in att jag har pojkvän. Har du läkt nu? AR: Jag försöker. Men det är fan svårt alltså. Jag har fått så många fina meddelanden från främlingar efter boken och Tvångstango. Någonstans känner jag att jag måste lägga om synapserna i huvudet för deras skull. Det kanske helt enkelt är fel på min hjärna.