Nöjesguiden Malmö 1
”JAG VAR ÖVERLYCKLIG NÄR JAG HAMNADE FRAMFÖR BARN
MATSHYLLAN” Du har sagt att det varit lättare att skriva om dina upplevelser genom Anna än i ditt eget jag. Hur ser du på henne i relation till ditt yngre jag? – Anna har på något sätt fått bli min röst. Lilla och vuxna Emelie går hand i hand med henne. Hon blir rösten jag kanske behövde då. Hur skulle du välja att beskriva henne? – Med väldigt mycket vilsenhet. Hon känns skör, som om hon famlar med händerna i mörkret. En rätt svävande person. Jag tycker mycket om henne, men hon har också skavanker – hon är inte alltid världens härligaste människa. Boken har en punkig underton, den utspelar sig på 90-talet med musiken och kulturen som väldigt närvarande. Vad betydde punken för dig då och idag? – Punken handlade framför allt om gemenskap. Det var en subkultur där man kunde hitta andra som liknade en själv. Det blev en frigörelse – ett sätt att gå en annan väg än den förväntade – men också ett sammanhang, ett sätt att visa vem man var. Idag betyder det mest musik, och jag måste nog erkänna att jag var lite mer fejk-punk och kärlekstörstande än så hård som jag önskat på den 24 NÖJESGUIDEN | NR 9, 2025 tiden, haha. Titeln Violet Night är också namnet på en hårfärg – och det är väl lite symboliken för att man som människa ibland måste ta på sig en mask, för att livet kräver det. Du måste bli en ny person för att orka gå vidare. Vällingflaskan Anna dricker varje morgon – om vi ska vara lite freudianska här, vad tror du det symboliserar? – Det skulle säkert kunna vara en symbol för det där lilla barnet hon aldrig riktigt fick vara. Men sen var min mamma inte särskilt intresserad av mat, vi hade varken regler eller struktur kring det. Om vi handlade var jag överlycklig när jag hamnade framför barnmatshyllan och man kunde välja på köttbullar, slottsgryta eller kyckling med ris. Det kändes nästan exotiskt. Jag gillar fortfarande barnmat. Jag tycker det är skitgott! Berättelsen handlar om att ärva känslor som man inte har bett om. Finns det några sådana du själv hoppas slippa föra vidare till dina egna barn? – Som förälder bär man alltid med sig en ryggsäck från sin egen uppväxt på ett eller annat sätt. Jag har själv varit ganska neurotisk, även som mamma, så jag är lite förvånad över hur stabila mina barn är – eller verkar vara. Det är också det jag önskar dem allra mest: att stå stadigt med båda fötterna på marken och känna en grundtrygghet. Och det känns faktiskt som att de gör det. Finns det teman i Violet Night som du känner att du vill fortsätta utforska, eller lämnar du det här bakom dig nu? – Nej, jag kommer nog alltid att arbeta med det här. Det är ett tema som känns både outtömligt och intressant. Jag känner mig långt ifrån klar, tvärtom – jag tror det finns mycket mer att hämta. Vad hoppas du att läsarna tar med sig? – Jag hoppas de får kliva in i berättelsen och känna sig som en del av Anna och Mickis värld. För de som gjort en liknande resa önskar jag att boken kan bli som en hand att hålla i. Och kanske väcka reflektion kring kvinnlig vänskap och dess betydelse. Hur har det varit att möta reaktionerna? – Det har handlat mycket om förberedelser. Jag har känt att alla val jag gjort är medvetna, och därför kan jag stå för allting. Det känns otroligt viktigt. Violet Night ges ut via Mondial förlag.