Nöjesguiden Malmö 1
SoHo och dra till Fanelli’s igen, en gammal diner
liknande krog där min farfar brukade bjuda mig på tuna melts. Efter pandemin har haket blivit nästan outhärdligt hippt. Martinis beställs till höger och vänster. Det är borgmästarval i New York och nästa dag åker jag till Flatbush för att se den demokratiska kandidaten Zohran Mamdani hålla rally med Bernie Sanders. Åskstormen stoppar inte de över 1 700 besökarna. Det är fantastiskt att se en sådan entusiasm över en kandidat från det demokratiska partiet, som ju inte varit särskilt populärt på sistone. DAGEN DÄRPÅ TRÄFFAR jag Lili som varit med och organiserat U-Haul Gallery, flera små gallerier i lastbilar mitt bland Chelseas etablerade blue-chip-gallerier. Det är bland det roligaste på Art Week, att hoppa runt mellan opretentiösa konstutställningar och mingla med konstnärer och gallerister. PÅ KVÄLLEN ÄTER jag steak frites med Natalie på Funny Bar, en ny vattenhåla för bohemiska dagdrivare med oklara inkomstkällor runt Dimes Square. Jag är bjuden på en fest hos No Agency, en edgelordig modellagentur som varje år ger ut No Erotica, en monograf med bilder på mikrokändisar, ofta nakna, fotade i typ Photobooth. Festen är på taket, med utsikt över skyskrapor och vattentorn som står bläcksvarta mot den mörkblå natthimlen. Högljudda amerikanska röster överröstar varandra i mingelbruset som luktar rök och vodka. NÅGRA DAGAR, MARTINIS och konstutställningar senare får jag en notis om att Charlie Kirk blivit skjuten. Jag tillbringar eftermiddagen fastklistrad framför Fox News och CNN. Jag ägnar fyra timmar åt att scrolla politiskt extremt innehåll, vilket vanligtvis är en källa till underhållning – men den här gången känns det inte lika kul. I ett försök att lätta på ångesten lagar jag middag med bästisarna Dylan och Randy. Dylan är designer hos Helmut Lang och Randy är abboten av Manhattans uteliv. Min konstnärskompis Jeanette svänger också förbi. MORGONEN DÄRPÅ ÄR det ett annat ödesdatum, 9/11. Jag äter en klassisk amerikansk frukost på en diner, dagen till ära. Pancakes and breakfast sausage, coffee with half & half. Bläddrar i böcker på McNally Jackson och ser två äldre tanter på University Place, som envist håller upp sina plakat: ”join your neighbors, help save democracy”. På kvällen träffar jag Chloe, som också är skribent. Vi skvallrar, dricker öl och drar på en uppläsning på Earth, en slags eventlokal som konstkritikern Dean Kissick driver. Det är mer fest än uppläsning – folk pratar så högt att man knappt hör den medelmåttiga litteraturen. Lika bra det. JAG LYCKAS OCKSÅ pricka in Fashion Week. I vanlig ordning slarvar jag med att läsa mina mejl och missar en inbjudan till New Yorks största snackis, LA Apparels efterfest. Indie sleaze-klassikern American Apparel har återuppstått efter att grundaren blev anklagad för sexuella trakasserier 2014. NR 9, 2025 | NÖJESGUIDEN 39 JAG ÄR NYFIKEN på hur något som var så ute och cancelled kan komma tillbaka med sådan kraft. Men det finns det ju fler som gjort, presidenten till exempel. Alla snygga författarbrudar jag känner verkar gå loss på den nyöppnade butiken på Broadway. Lyckligtvis hinner jag med Mila Sullivans fina show som påminner om någon slags moderniserad Gibson Girl. När jag åker tillbaka till Stockholm känner jag mig stressad över allt jag inte hann med: Ruth Asawa på MoMA, vänner jag inte träffat, skrivarjobb jag ville utföra. Men jag tröstar mig med att jag är tillbaka på min kompis brandtrappa om tre veckor. Om längtan blir för stor kan jag alltid gå förbi Norrlandsgatan.