Nöjesguiden Malmö 1
48H ANTWERPEN Frasse Levinsson åker till en av Eu
ropas coolaste städer. TEXT: FRASSE LEVINSSON EN GÅNG I tiden träffade jag en gammal sjöman i Göteborg. När han berättade att han lagt till i Antwerpen frågade jag om han fick stryk av polisen, som Charlie Barr i Eldarevalsen. – I Antwerpen? Där var det bara fnask och luder! svarade han. JAG FÖRSTOD INTE varför det skulle utesluta någonting, och tyckte väl inte att han besvarade min fråga riktigt. Men staden har utan tvekan breddat repertoaren sedan dess. Diamanter, våfflor, öl, mode, pommes frites, choklad och tjurar – här finns många av livets glädjeämnen. ALLA FLYGPLATSER MED självaktning har sina egna snillrika system för att komplicera nyanländas liv. Arlanda har Arlanda Express, vars hutlösa priser får alla utom de mest hugade resenärerna att sätta sig på första flyget hem. Bryssel har Europas minst medgörliga biljettavläsningsmaskin, som kräver att man vinklar mobilen i exakt 45 grader och håller den på exakt rätt avstånd från läsaren. Detta leder till onödig köbildning, många är inte mogna uppgiften, och jag missar första tåget till Antwerpen. RESAN TAR UNGEFÄR 40 minuter. Utanför Antwerpens centralstation ligger en gata med nio juvelerare vägg-i-vägg. På andra sidan finns för säkerhets skull fem juvelerare till. En av dem heter ”Best diamonds”. Butiksinnehavaren är sannerligen inte där för att skaffa vänner. SPÅRVAGNEN TAR MIG till Hotel Pilar, som ligger i Zuid, Anwerpens Soho. Pilar är vad Hemingway, praktiskt nog, kallade både sin fru och sin båt. Jag får rum nummer 13. Ingen vidskeplighet här inte. – Det är ett av mina favoritrum, säger portieren. NÄSTA MORGON UPPSLUKAS jag av Martin Luuks självbiografi. Han skriver att han var inne på att ta livet av sig när han var yngre, och att han beslöt sig för att skriva ett självmordsbrev. Om brevet blev tillräckligt övertygande skulle han göra slag i saken. Kan inte lämna hotellet förrän jag vet hur det slutar. SÅ SÄGER HAN säkert till alla. Men rummet är verkligen fint. Jag installerar mig genom att slå upp ett glas Elixir d’Anvers, stadens egna gula likör. Sedan promenerar jag till Album, som rekommenderas av Michelinguiden sedan i år men ännu inte har någon stjärna. Verksamheten började som ett bageri, men snart insåg de att det finns mer än bara bröd i livet. Den färdiga menyn utgörs av fem rätter. Jag kompletterar med vinpaketet och ber om stilla vatten. Kyparen återvänder till bordet. – Ursäkta, du sa bubbelvatten va? – Stilla. Nästan rätt! svarar jag. MATEN ÄR OTROLIG. Zebratomater, sardiner, marulk och adana. Allt håller högsta nivå. För att inte tala om vinerna. Så fort de lär sig hålla reda på vilken sorts vatten gästerna beställt får de säkert sin stjärna. 40 NÖJESGUIDEN | NR 9, 2025 FÖR ÅTTA ÅR sedan förutspådde jag att seglarmärket Sebago kommer bli coolt i Nöjesguiden. Ler för mig själv när jag ser att de öppnat butik mitt emot Antwerpens modemuseum. Jag har aldrig fel. Har bestämt träff med en guide i lobbyn. Jag tror att hon ska visa mig museet. Men hon ska tydligen visa mig staden. Det gör ingenting. Samtliga invånare är så välklädda att man kan tro att det finns nedskräpningslagar mot illa matchande kläder. Eller som att det pågår en gigantisk filminspelning och att en kostymör har samordnat och valt ut allas outfits. Känns trist att titta på kläder i fångenskap när de frigående är så fina. FÖRSTA ANHALT ÄR en souvenirbutik. Guiden berättar att den georgiska designerstjärnan Demna Gvsalia köpte två t-shirts från butiken, klippte sönder och sydde ihop dem till Vetements klassiska Antwerpen-tröja, som setts på bland andra Rihanna. Jag måste köpa en. Det är lättare sagt än gjort. Inte för att de är slut, utan för att butiksägaren tycker att jag är för lång för medium. Han insisterar på large. – Du förstår inte. Jag är tunn som ett rakblad. Jag kommer se ut som att jag promenerat hem Biggest loser, försöker jag. C M Y CM MY CY CMY K