Bumsen 1
jag redan träffat på färjan. Vi meckade litet och
körde varandras motorcyklar. BMW 650 XChallenge kändes som en grym hoj, fullständigt lämplig för terrängen; Rafael tyckte att min 1200 GS kändes som en vattensäng. Tillsammans med flera fransmän och islänningar tillbringade vi hela kvällen i hot-pot med en flaska rom och utväxlade reseupplevelser. Ju tommare flaskan blev, desto mer filosofiska blev diskussionerna. Morgonen därpå hade vi en tuff flodkorsning på schemat. En glaciärflod med stark ström och flera stora stenar. Det är bättre att korsa tidigt på morgonen då vattennivån blir högre på eftermiddagen när snön smälter i glaciären. Vi gick först till fots för att rekognoscera floden, sedan med vårt bagage eftersom våra motorcyklar då blev lättare och sedan hjälpte vi varandra vid varje korsning. Vattnet är kallt och våra fötter tappade känseln. Detta tydliggjorde återigen att när man kör i det inre av Island är det bättre att ha sällskap. Lagarbete är viktigt och våra fötter kommer att torka igen. Den euforiska känslan som uppstår efter en hård dags arbete på motorcykeln är svår att beskriva. Du växer, du känner dig stolt då du gjort något som tar dig ur din ”comfort zone”. Att resa med motorcykel är för mig den perfekta kombinationen av mental och fysisk utmaning och detta utgör resans grädde på moset. Land med kontraster Under körningen från norr till söder lät jag mig förföras av det vänliga bergslandskapet på norra Island. Jag körde ensam igen. Böljande kullar, gröna ängar, snötäckta bergstoppar, förtrollande vattenfall och fantastiska grusvägar som binder ihop all denna skönhet. När jag kommer till Hveravellir, i centrala västra delen av Island, gör det fantastiska landskapet plats för ett torrt oåtkomligt och kargt landskap där dammstormar dominerar. Du behöver inte mycket fantasi för att förstå att detta land är där det, enligt de isländska sagorna, bodde onda troll och laglösa som berövade aningslösa resenärer på deras ägodelar och knappa mat. Lyckligtvis var detta för länge sedan och jag njöt åter av att vara bekymmerslös i en varm källa bredvid mitt tält efter en lång dag i sadeln. Det har bildats rimfrost på mitt tält nästa morgon, det är redan kallt på natten. Efter regn kommer det solsken och efter asfalt kommer grus. Så ock på Island. Jag vänder inåt landet och söderut. Jag följer Kjölur, en ”livlig” grusväg, mellan två Kargt landskap på vägen söderut över Kjölur - Kerlingarfjöll. Landmannalaugar. Jökulsárlón-lagunen, ett oförglömligt naturfenomen. Askja. Inga människor tidig på morgonen vid en av de största turistattraktioner: Geyser. BUMSEN 3 – 2013 43