Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö Sida 2
Nöjesnytt Växjö Sida 3
Nöjesnytt Växjö Sida 4
Nöjesnytt Växjö Sida 5
Nöjesnytt Växjö Vimmel
Nöjesnytt Växjö Sida 7
Nöjesnytt Växjö Sida 8
Nöjesnytt Växjö Sida 9
Nöjesnytt Växjö Sida 10
Nöjesnytt Växjö Sida 11
Nöjesnytt Växjö Sida 12
Nöjesnytt Växjö Sida 13
Nöjesnytt Växjö Sida 14
Nöjesnytt Växjö Sida 15
Nöjesnytt Växjö Sida 16
Nöjesnytt Växjö Sida 17
Nöjesnytt Växjö Sida 18
Nöjesnytt Växjö Sida 19
Nöjesnytt Växjö Sida 20
Nöjesnytt Växjö Sida 21
Nöjesnytt Växjö Sida 22
Nöjesnytt Växjö Sida 23
Nöjesnytt Växjö Sida 24
Nöjesnytt Växjö Sida 25
Nöjesnytt Växjö Trend/Mode
Nöjesnytt Växjö Sida 27
Nöjesnytt Växjö Sida 28
Nöjesnytt Växjö Sida 29
Nöjesnytt Växjö Sida 30
Nöjesnytt Växjö Sida 31
Nöjesnytt Växjö Sida 32
Nöjesnytt Växjö Sida 33
Nöjesnytt Växjö Sida 34
Nöjesnytt Växjö Sida 35
Nöjesnytt Växjö Sida 36
Nöjesnytt Växjö Sida 37
Nöjesnytt Växjö Sida 38
Nöjesnytt Växjö Sida 39
Nöjesnytt Växjö Sida 40
Nöjesnytt Växjö Sida 41
Nöjesnytt Växjö Teknik
Nöjesnytt Växjö Sida 43
Nöjesnytt Växjö Sida 44
Nöjesnytt Växjö Sida 45
Nöjesnytt Växjö Sida 46
Nöjesnytt Växjö Sida 47
Nöjesnytt Växjö Sida 48
Nöjesnytt Växjö Sida 49
Nöjesnytt Växjö Sida 50
Nöjesnytt Växjö Sida 51
Nöjesnytt Växjö Sida 52
Nöjesnytt Växjö Sida 53
Nöjesnytt Växjö Sida 54
Nöjesnytt Växjö Sida 55
Nöjesnytt Växjö Sida 56
Nöjesnytt Växjö Sida 57
Nöjesnytt Växjö Teknik
Nöjesnytt Växjö Sida 59
Nöjesnytt Växjö Sida 60
Nöjesnytt Växjö Sida 61
Nöjesnytt Växjö Sida 62
Nöjesnytt Växjö Sida 63
Nöjesnytt Växjö Sida 64
Nöjesnytt Växjö Sida 65
Nöjesnytt Växjö Sida 66
Nöjesnytt Växjö Sida 67
Nöjesnytt Växjö Sida 68
Nöjesnytt Växjö Sida 69
Nöjesnytt Växjö Sida 70
Nöjesnytt Växjö Sida 71
Nöjesnytt Växjö Sida 72
Nöjesnytt Växjö Sida 73
Nöjesnytt Växjö Spel
Nöjesnytt Växjö Sida 75
Nöjesnytt Växjö Musik SIONERMUSIKRECENSIONERRECENS
IONERRECENSIONREC ANNA STADLING "E4 mot norr" (Metronome) På nätet: www.annastadling.com n n LIL' WAYNE "I'm not a human being" (Universal) På nätet: www.lilwayne-online.com n n n Någonstans mellan isoleringscellen och skandalrubrikerna har Lil' Wayne lyckats släppa (ännu) ett album. Att det alls blivit en skiva är värt stående ovationer och plattan är inte ens dålig. Jämfört med den totalt havererade "Rebirth" är det här ett gigantiskt lyft. Med sin tunga synthbas är "YM Salute" skivans bästa låt, men den beskriver även dess svagheter. Utöver Lil' Wayne hörs ytterligare fem rappare. Bortsett från titelspåret gör Lil' Wayne inte en enda låt själv. Det kanske var en förutsättning för att plattan skulle bli färdig, men resultatet är slött. Lil' Wayne har en bra bit kvar till sin högsta nivå. CARL CATO THE BELLS "Threads" (Teg/Music Help) På nätet: www.thebells.se n n n n Hur svår ska det vara? All den här popmusiken och allt som egentligen behövs är en tre-fyra ackord, en bra melodi och Björn Olsson. Det vore fel att prata om explosioner, men singeln "No waves" lyckade i alla fall hetsa upp den del av internet som går i Clarks. Även om det inte är många som har några förväntningar alls vågar jag påstå att de är höga. Och debutalbumet levererar. En kristallklar ljudbild, en stillsam, men oförutsägbar sångare, tre-fyra ackord och Björn Olsson sätter ribban för höstens skivutgivning. Inget konstigt, ändå är det helt eget. Svårare är det inte: The Bells. CARL CATO SALEM "King Night" (Sony/Iamsound) På nätet: www.myspace.com/s4lem n n n n Man dansar inte direkt sittdansen till amerikanska Salem, men "King Night" är på något vis mörker man mår bra av. Och trion har blivit rätt heta pionjärer tack vare sin shoegazande häxhouse. "King Night" är en mörk, kuslig ljudbild modell större, mixad med sävlig, halvdrogad hiphop och tunna silvertrådar finkalibrig pop. Låter det schitzat? Det är det. Och bra. SARA HALDERT LUCY LOVE "Kilo" (Playground) På nätet: www.lucylove.dk n n Den danska mc:n Lucy Love är som bäst när hon taggar ner en smula, och är melankolisk (som i "Unfreeze" och "Poison") snarare än tokförbannad. Hennes hetsiga, brittiska rapstil kan liksom bli lite för mycket. För hetsig, för arg, för gapig. Och produktionen blir emellanåt en aning för 90-talsaktig för att den ska kännas fräsch. Det ska dock sägas att "Who you are", som är en av de ilsknare låtarna, har ett rätt skönt driv. "Kilo" är uppföljaren till den hyllade debuten "Superbillion" THERESE LINDSTRÖM 76 | nöjesnytt Hon har körat med Winnerbäck med den äran, släppt två plattor med Idde Schultz och, för elva år sedan, sitt eget debutalbum. Uppföljaren "E4 mot norr" är en vänlig, varm och melankolisk countryflirt. Synd bara att skivans bästa spår är en Steve Earle-cover och den näst bästa är skriven av Staffan Hellstrand. Anna Stadlings röst är fantastisk och anslaget är rätt, men slutresultatet blir lite för opersonligt. SARA HALDERT GUNILLA BACKMAN "Sjunger Andrew Lloyd Webber" (Major Tom/Universal) På nätet: www.gunillabackman.com n n n Lagom till premiären av "Sunset Boulevard" på Göteborgsoperan kommer Gunilla Backman påpassligt nog med en skiva där hon sjunger valda delar av den levande musikallegenden Andrew Lloyd Webbers repertoar, till Göteborgsoperans orkester. Gunilla Backman är en strålande scenpersonlighet och där ligger hennes styrka. Hon är bäst på scen, men inte riktigt lika uttrycksfull på skiva. Här är det oklanderligt framfört, säkra versioner av riktiga klassiker - låtar som höjer sig ett snäpp när Anders Widmark går in och skänker glans med sitt piano. Men samtidigt blir det här något platt på skiva. Lite för högtidligt. Men jag skulle gärna se det här i konsert. MIKAEL FORSELL HANSSON DE WOLFE UNITED ""Elektriskt blått" Colibriasis/Sony På nätet: hanssondewolfeunited.com n För 24 år sedan tog Hansson de Wolfe United paus på obestämd tid från musikbranschen. Sångaren Lorne de Wolfe började jobba heltid som art director igen och gitarristen Jonas Isacsson spelade med Roxette. Nu är bandet tillbaka på banan – som om ingenting hade hänt (förutom att trummisen Dick Hansson saknas). Soundet låter precis som på 1980talet, när det påstods att Hansson de Wolfe var Olof Palmes favoritband. Lorne de Wolfe sjunger lite skevt, precis som då. Musiken är en eklektisk blandning mellan västkustrock, pop och dansband och texterna, ja texterna är samma märkliga blandning mellan poesi och klyschor som för 24 år sedan. "Som en Dry Martini/kan du skaka mig/I rotation/Är helt i händerna på dig", heter det till exempel med ogenerat övertydligt bildspråk i titellåten "Elektriskt blått" på nya plattan. På 80-talet bröt låtar som "Existensmaximum" och "Var kommer barnen in" av mot mängden i den svenska musikbranschen. Men det har hunnit hända mycket sedan dess. Tyvärr märks det inte alls på Hansson de Wolfe Uniteds nya skiva. Det här är musik som helt tycks ha stannat i växten. SARA ULLBERG FRAN HEALY "Wreckorder" (Wreckorder Label) På nätet: www.franhealy.coM n n När skotska bandet Travis sångare ger sig ut på ett soloäventyr är det knappast några stora överraskningar att vänta sig. Han spinner vidare på deras framgångsrika koncept med trallvänlig men rätt så ointressant poprock. Det hjälper inte att självaste Paul McCartney bidrar med sitt musikaliska snille på ett spår. Fran Healy lyckas varken engagera eller provocera. Första singeln "Buttercups" är en trallvänlig radioplåga, snäll i formatet och skivans bästa spår. I övrigt lämnar Healy både textmässigt och musikaliskt en hel del att önska. NIKLAS KJELLBERG BO KASPERS ORKESTER "New Orleans" (Sony/Columbia) På nätet: www.bokaspers.com n n Det har hänt någonting. Och det har egentligen ingenting med Bo Kaspers Orkester att göra. För de har inte förändrats så mycket genom åren. Det som däremot har förändrats är folks attityd till bandet. Jag kommer ihåg när Bo Kaspers var ett kreddigt band. Det var i mitten av 90-talet. De hade indiestämpel på den tiden, kritikerna älskade dem. De gör de inte längre. Och jag försöker komma på vad som har förändrats. Själv klarar jag inte av texterna längre. De loja vardagsbetraktelserna, som puttrar på, men inte river tag. Som nästan är provocerande tråkiga. BKO:s nionde platta, "New Orleans", är inspelad i just New Orleans. Jazzens hembygd. Men det resan till Amerika har gett Bo Kaspers har inte så mycket med jazz att göra, för det är i syntslingan i "En sländas andetag" som man ser tendenser till ett nytt, om än försiktigt, mod hos Bo Kaspers Orkester. Samtidigt är "New Orleans" en safe platta för bandet. Den kommer att funka hos alla gamla fans. Och spelas som soundtrack till många familjers söndagshemmahäng. Och då spelar det kanske ingen roll vad kritikerna tycker egentligen. CARINA JÖNSSON SIONERMUSIKRECENSIONERRECENSIONERRECENSIONREC ANNA STADLING "E4 mot norr" (Metronome) På nätet: www.annastadling.com n n LIL' WAYNE "I'm not a human being" (Universal) På nätet: www.lilwayne-online.com n n n Någonstans mellan isoleringscellen och skandalrubrikerna har Lil' Wayne lyckats släppa (ännu) ett album. Att det alls blivit en skiva är värt stående ovationer och plattan är inte ens dålig. Jämfört med den totalt havererade "Rebirth" är det här ett gigantiskt lyft. Med sin tunga synthbas är "YM Salute" skivans bästa låt, men den beskriver även dess svagheter. Utöver Lil' Wayne hörs ytterligare fem rappare. Bortsett från titelspåret gör Lil' Wayne inte en enda låt själv. Det kanske var en förutsättning för att plattan skulle bli färdig, men resultatet är slött. Lil' Wayne har en bra bit kvar till sin högsta nivå. CARL CATO THE BELLS "Threads" (Teg/Music Help) På nätet: www.thebells.se n n n n Hur svår ska det vara? All den här popmusiken och allt som egentligen behövs är en tre-fyra ackord, en bra melodi och Björn Olsson. Det vore fel att prata om explosioner, men singeln "No waves" lyckade i alla fall hetsa upp den del av internet som går i Clarks. Även om det inte är många som har några förväntningar alls vågar jag påstå att de är höga. Och debutalbumet levererar. En kristallklar ljudbild, en stillsam, men oförutsägbar sångare, tre-fyra ackord och Björn Olsson sätter ribban för höstens skivutgivning. Inget konstigt, ändå är det helt eget. Svårare är det inte: The Bells. CARL CATO SALEM "King Night" (Sony/Iamsound) På nätet: www.myspace.com/s4lem n n n n Man dansar inte direkt sittdansen till amerikanska Salem, men "King Night" är på något vis mörker man mår bra av. Och trion har blivit rätt heta pionjärer tack vare sin shoegazande häxhouse. "King Night" är en mörk, kuslig ljudbild modell större, mixad med sävlig, halvdrogad hiphop och tunna silvertrådar finkalibrig pop. Låter det schitzat? Det är det. Och bra. SARA HALDERT LUCY LOVE "Kilo" (Playground) På nätet: www.lucylove.dk n n Den danska mc:n Lucy Love är som bäst när hon taggar ner en smula, och är melankolisk (som i "Unfreeze" och "Poison") snarare än tokförbannad. Hennes hetsiga, brittiska rapstil kan liksom bli lite för mycket. För hetsig, för arg, för gapig. Och produktionen blir emellanåt en aning för 90-talsaktig för att den ska kännas fräsch. Det ska dock sägas att "Who you are", som är en av de ilsknare låtarna, har ett rätt skönt driv. "Kilo" är uppföljaren till den hyllade debuten "Superbillion" THERESE LINDSTRÖM 76 | nöjesnytt Hon har körat med Winnerbäck med den äran, släppt två plattor med Idde Schultz och, för elva år sedan, sitt eget debutalbum. Uppföljaren "E4 mot norr" är en vänlig, varm och melankolisk countryflirt. Synd bara att skivans bästa spår är en Steve Earle-cover och den näst bästa är skriven av Staffan Hellstrand. Anna Stadlings röst är fantastisk och anslaget är rätt, men slutresultatet blir lite för opersonligt. SARA HALDERT GUNILLA BACKMAN "Sjunger Andrew Lloyd Webber" (Major Tom/Universal) På nätet: www.gunillabackman.com n n n Lagom till premiären av "Sunset Boulevard" på Göteborgsoperan kommer Gunilla Backman påpassligt nog med en skiva där hon sjunger valda delar av den levande musikallegenden Andrew Lloyd Webbers repertoar, till Göteborgsoperans orkester. Gunilla Backman är en strålande scenpersonlighet och där ligger hennes styrka. Hon är bäst på scen, men inte riktigt lika uttrycksfull på skiva. Här är det oklanderligt framfört, säkra versioner av riktiga klassiker - låtar som höjer sig ett snäpp när Anders Widmark går in och skänker glans med sitt piano. Men samtidigt blir det här något platt på skiva. Lite för högtidligt. Men jag skulle gärna se det här i konsert. MIKAEL FORSELL HANSSON DE WOLFE UNITED ""Elektriskt blått" Colibriasis/Sony På nätet: hanssondewolfeunited.com n För 24 år sedan tog Hansson de Wolfe United paus på obestämd tid från musikbranschen. Sångaren Lorne de Wolfe började jobba heltid som art director igen och gitarristen Jonas Isacsson spelade med Roxette. Nu är bandet tillbaka på banan – som om ingenting hade hänt (förutom att trummisen Dick Hansson saknas). Soundet låter precis som på 1980talet, när det påstods att Hansson de Wolfe var Olof Palmes favoritband. Lorne de Wolfe sjunger lite skevt, precis som då. Musiken är en eklektisk blandning mellan västkustrock, pop och dansband och texterna, ja texterna är samma märkliga blandning mellan poesi och klyschor som för 24 år sedan. "Som en Dry Martini/kan du skaka mig/I rotation/Är helt i händerna på dig", heter det till exempel med ogenerat övertydligt bildspråk i titellåten "Elektriskt blått" på nya plattan. På 80-talet bröt låtar som "Existensmaximum" och "Var kommer barnen in" av mot mängden i den svenska musikbranschen. Men det har hunnit hända mycket sedan dess. Tyvärr märks det inte alls på Hansson de Wolfe Uniteds nya skiva. Det här är musik som helt tycks ha stannat i växten. SARA ULLBERG FRAN HEALY "Wreckorder" (Wreckorder Label) På nätet: www.franhealy.coM n n När skotska bandet Travis sångare ger sig ut på ett soloäventyr är det knappast några stora överraskningar att vänta sig. Han spinner vidare på deras framgångsrika koncept med trallvänlig men rätt så ointressant poprock. Det hjälper inte att självaste Paul McCartney bidrar med sitt musikaliska snille på ett spår. Fran Healy lyckas varken engagera eller provocera. Första singeln "Buttercups" är en trallvänlig radioplåga, snäll i formatet och skivans bästa spår. I övrigt lämnar Healy både textmässigt och musikaliskt en hel del att önska. NIKLAS KJELLBERG BO KASPERS ORKESTER "New Orleans" (Sony/Columbia) På nätet: www.bokaspers.com n n Det har hänt någonting. Och det har egentligen ingenting med Bo Kaspers Orkester att göra. För de har inte förändrats så mycket genom åren. Det som däremot har förändrats är folks attityd till bandet. Jag kommer ihåg när Bo Kaspers var ett kreddigt band. Det var i mitten av 90-talet. De hade indiestämpel på den tiden, kritikerna älskade dem. De gör de inte längre. Och jag försöker komma på vad som har förändrats. Själv klarar jag inte av texterna längre. De loja vardagsbetraktelserna, som puttrar på, men inte river tag. Som nästan är provocerande tråkiga. BKO:s nionde platta, "New Orleans", är inspelad i just New Orleans. Jazzens hembygd. Men det resan till Amerika har gett Bo Kaspers har inte så mycket med jazz att göra, för det är i syntslingan i "En sländas andetag" som man ser tendenser till ett nytt, om än försiktigt, mod hos Bo Kaspers Orkester. Samtidigt är "New Orleans" en safe platta för bandet. Den kommer att funka hos alla gamla fans. Och spelas som soundtrack till många familjers söndagshemmahäng. Och då spelar det kanske ingen roll vad kritikerna tycker egentligen. CARINA JÖNSSON
Nöjesnytt Växjö Sida 77
Nöjesnytt Växjö Film
Nöjesnytt Växjö Sida 79
Nöjesnytt Växjö Sida 80
Nöjesnytt Växjö Sida 81
Nöjesnytt Växjö Sida 82
Nöjesnytt Växjö Sida 83
Nöjesnytt Växjö Serier
Nöjesnytt Växjö Sida 85
Nöjesnytt Växjö Sida 86
Nöjesnytt Växjö Sida 87
Nöjesnytt Växjö Sida 88