Årebladet Sommar 2021 1
Bilder: Föregående sida: Ångaren Östersund på väg
till bröllopstur. Foto Michael Johansson. Ovan: Arvemuséets röda tråd är att visa lite av mycket - inte bara för tekniknördar utan hela familjen. Foto Håkan Toresson. Cirkel: Eldsjälen Ingemar Eriksson. Nästa sida överst: Föreningens Jan-Erik Emanuelsson och Sölve Olander i snickartagen en blåsig dag med vita gäss på Storsjön. Foto Håkan Toresson. Mellanbild: Sommar och sol. Den 147 år gamla ångaren anlöper hamn. Foto Ångarföreningen. Nedre bilden: Festligt, folkligt och fullsatt – efterlängtat men pausat just nu. Foto Ångarföreningen Ingemar tar rollen som Årebladets ciceron när vi besöker ångarens hemmahamn och föreningens anläggningar i Södra Arvesund. Ingemar berättar mer om ångaren Östersunds tidiga historia. Fartyget byggdes 1874 på Oskarshamns mekaniska verkstad för 60,000 kronor. Transporterades i delar sjöledes Sundsvall, därefter på vinterföre med häst till Östersund för i hopmontering. Gick i trafik till 1963 när konkurrensen från moderna transportmedel blev för stor och såldes för skrotning, men genom en ödets nyck blev detta aldrig verkställt. -S/S Östersund till det vanliga. Det är en imponerande rad av anläggningar som efter ett oändligt ideellt arbete utgör föreningens verksamhet. Utvecklingen har också möjliggjorts genom fastighetsförvärv inom det flera hektar stora hamnområdet i Södra Arvesund. Förutom Ångaren Östersund finns ett vandrarhem, hamncafé, vandringsled, Arvemuséet som visar hur tekniken kom i människans tjänst från 1850 – 1950, samt en vattenlek för barn i anslutning till museét. Grannhuset – en industrilokal som byggts om till lägenhet för veckovis uthyrning. Ställplats är idag en 147 år gammal vedeldad ångbåt och ett av Sveriges äldsta ångfartyg som normalt går i turist- och chartertrafik med passagerare i Storsjön från juni till en bit in i september. Fyra personer i besättningen, skeppare, maskinist, eldare och jungman plus två som sköter serveringen. Godkänd för 99 passagerare, 60 personer som samtidigt kan sitta till bords, serveringen erbjuder kaffe med smörgås, sjömansbiff, kompletta middagar vid abonnemang och fullständiga rättigheter, berättar Ingemar. Nu blev ”Rädda Ångaren Östersund” bara första steget i en händelsekedja som vittnar om föreningens innovationskraft och handlingsförmåga utöver 22 Arvesund baserad på självbetjäning med 32 platser för husbilar och husvagnar med el, påfyllning av vatten, latrin- och gråvattentömning samt servicehus med toaletter och duschar plus en nyanlagd brygga vid Storsjön. Hur gick allt det här till? -Anledningen är att vi inte visste vad vi gav oss på, då skulle vi aldrig gjort det, skrattar Ingemar. Hur har ni fått ihop det arbetsmässigt med så många projekt och så mycket verksamhet genom åren? -Ideella insatser. Förutom en anställd på kontoret och en vaktmästare så är vi runt 50 personer som under säsong jobbar ideellt i föreningen, även de två besättningarna som turas om på ångaÅREBLADET • TORSDAG 17 JUNI - TORSDAG 26 AUGUSTI ren. När vi haft byggprojekt är det pensionärer med hantverkskunskaper som verkligen ställt upp. Nyfiken fråga – vad har allt gått löst på och hur har ni finansierat det? -Mer än tio miljoner med olika finansieringsmodeller. Ams- och leaderprojekt, bygdemedel, landsbygdsprogrammet, sponsring från privatpersoner och företag, medlemsavgifter plus att allt netto vi får in från verksamheterna återinvesteras. Något nytt du kan berätta om? - Vi ska förbättra ställplatsen med en miljöstation och sätta in handikapptoalett och dusch i servicehuset. Sedan jobbar vi med en ny spännande historisk utställning på muséet om fjällkon. Vad ser du i kristallkulan? Nya tider. Det blir svårare och svårare att hitta unga människor som vill jobba ideellt i föreningslivet och de äldre faller av naturliga skäl bort vartefter. Med de 6000 besökare vi har per år omsätter vi idag cirka 1,2 miljoner och kan vi komma upp lite till i omsättning kan det bli dags att knoppa av olika delar av verksamheten och låta privata entreprenörer driva de i egen regi. Samtidigt kan föreningen behålla den kulturella delen och fortsätta driva muséet och ångaren, säger en framåtblickande Ingemar Eriksson.