Nordens Tidning 1
Best of Norden – Nej men däremot står jag för en
stark drivkraft att var och en ska får vara sig själv, och ändå vara jämlik med andra. I Doften av en man kämpar huvudpersonen för att andra ska ha det bra. Romanen är i huvudsak skriven ur den unga kvinnans perspektiv, men ibland kliver författaren in. Så här skriver hon om hur huvudpersonen slits mellan att göra både mamma och pojkvännen nöjda under semestern. När jag tänker tillbaka ser jag hur jag ansträngde mig för att vara till lags. Jag var så nervös för att inte få tag på ett hotellrum åt Simon, att jag fick ont i huvudet. Inte något jag känner mig stolt över, tvärtom. Ett utrymme för mig och mina tankar. Inte lätt. Att det hängde ihop med att jag var dotter och kvinna kunde hon som var jag inte ens föreställa sig. Hon såg sig som ett självständigt subjekt. Det var hon inte. Om jag hade kunnat tala med henne om det här? Det går tyvärr inte. – Flickor vill behaga och vara till lags. Det ville jag med, säger Agneta Pleijel. Att skriva boken var en upptäcktsresa i att fånga den hon en gång var. En resa som visade sig beröra också många andra människors liv. Men vad ska erfarenheterna då användas till? Hur ska kvinnor bete sig när vi nu exempelvis vet att vi lätt tappar bort oss själva? var och en. Agneta Pleijel svarar att det är upp till – Det finns inga kungsregler som talar om för dig att nu ska du göra så eller så. Balansgången mellan undergivenhet, jämställdhet och överlägenhet det måste var och en klara ut. Det är ju en etisk och moralisk fråga. Men hur ska vi då veta när jämställdheten går framåt? Vad är målet? Agneta Pleijel värjer sig mot frågorna, och påpekar att hon inte är någon profet, men svarar till slut. – Att kvinnor faktiskt ofta har en större psykologisk kunskap än vad män har framkommer ju mer och mer, och det är ju bra. Jag menar, det är ju inte bara det att kvinnor ska låta bli att anpassa sig. Det är väl det att män också ska anpassa sig. Uppöva den färdighet som många kvinnor har. – Sedan får man väl vara glad över de kvinnor som inte har fogat sig utan som har kämpat för de här sakerna. Och ofta till ett högt pris. Om Agneta Pleijel hade varit ung nu 16 nordens tidning nr 3 | 2018 som inte har blivit någonting. Under skrivandet får hon avstå mycket. – Tankarna släpper ju inte, utan man går med det under väldigt lång och ensam tid. Men driften är i alla fall tillräckligt stark att hålla på, annars skulle det kännas en smula fattigt tror jag. När vi träffas arbetar Agneta Pleijel inte med någon särskild bok, men det är ett ämne som pockar på hennes uppmärksamhet. – Det där med far och dotter tycker jag är intressant, att förstå sin relation till sin far. Om denna nyfikenhet också mynnar ut i en bok vet hon inte ännu. Under tiden istället för på 50-talet. Hade livet då varit mycket enklare? – Jo jag tror att unga kvinnor på sätt och vis har det lättare idag. Men hur de sen har det. Det vet ju inte jag. Det är därför vi har litteraturen eller hur? För litteraturen berättar lite grann om insidan. Den som inte riktigt kommer fram i riksdagsprotokoll eller i avhandlingar. Skönlitteraturen är ju till stor del ett vittnesbörd om insidan. För Agneta Pleijel har läsandet och skrivandet alltid varit en viktig del av livet. En slags utforskning, ett försök att förstå. Alla människor skriver. De flesta vet inte om det. Skriva är vad som pågår i oss medan vi lever. När man skriver är man ingen särskild, men man är mer sig själv när man skriver än någonsin annars. Skriva pågår oavbrutet. Att sätta ord på papper är däremot mödosamt. Det är som med drömmar. Man vet att de förvandlas medan man skriver ner dem. Men närmare kommer man inte. Hon har höga krav på sig själv som författare, och släpper inte ifrån sig en bok förrän hon själv tycker att den håller måttet. Den måste ha en lödighet och en halt, som hon uttrycker det. Det är en mycket ansträngande process. – Den enorma osäkerheten inför nästa bok. Jag tror det måste vara så. Är det här värt att ägna, två, tre, fyra år av mitt liv? Orkar jag? Kommer jag att hålla geisten uppe eller kommer jag att slockna efter sidan 230. Jag har massor av manuskript Agneta Pleijel kommer att delta i Best of Norden på Nordiska museet i Stockholm. Hon kommer att intervjuas på scen 6 oktober klockan 15:00. Vanlig entrébiljett till museet gäller. gör hon det hon alltid gör. Samlar på sig stoff som hon inte vet när det kommer till användning. Hon berättar om flygningen häromkvällen. De kom från Kiev och planet flög in till Stockholm över väldigt mycket moln som hade så egendomliga formationer. Genast började hon fundera på hur hon skulle kunna formulera det hon såg. – På ett sätt pågår ju skrivprocessen hela tiden. Det att översätta intryck, sinnesvittnesbörd till språk, säger Agneta Pleijel. Agneta Pleijel deltar i Best of Norden, för information på www.bestofnorden.se. TEXT: LOUISE HERTZBERG FOTO: GÖRAN SEGEHOLM Ur nomineringen för ”Doften av en man” till Nordiska rådets litteraturpris: ”Doften av en man är en feministisk utvecklingsroman, en kärleksfull, mångfacetterad och humoristisk skildring av en ung kvinnas strävan att bli sig själv nog. Den är också ett levande tidsdokument över en epok då kvinnan skulle frigöra sig såväl sexuellt som yrkesmässigt, men fortfarande blev hånad om hon trodde sig vara mannens like. ”Jag bar mig åt som om jag trodde att jag var lika mycket värd som en man”, skriver den äldre Pleijel om sitt unga jag. Och tack och lov för det – annars hade vi kanske aldrig fått Agneta Pleijels intelligenta, modiga och djupt rörande författarskap.”