Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö ELLENS NATTBOK
Med ny platta, nytt management och nytt bokningsb
olag i ryggen börjar bitarna falla på plats för Linéa Helge. Trots det kan hon inte skaka av sig de mörka skuggorna från det förlutna och det ska nog vi, hennes publik, vara tacksamma för – utan dem hade artisten Liny Wood kanske inte funnits. WOOD lyckade, självbetitlade debuten känns igen – det är fortfarande texter om mörker, svek och hjärtesorg – men produktionsmässigt tar hon ut svängarna betydligt mer och anslaget är aningen ljusare, till och med hoppfullare den här gången. Dessutom har Liny utvecklats ytterligare som sångerska och låter nu som någon som landat i sitt artistskap på allvar. –Det känns mer på riktigt nu på något sätt, säger Liny över en latte och ett par tryfflar på ett fik i Växjö. Mycket beror säkert på att jag har ett bokningsbolag och ett management nu, men också på att jag spelat så pass mycket att jag blivit säkrare i mitt uttryck. Linys texter, som alltid är självbiografiska och nästan uteslutande avhandlar de problem hon haft i sitt liv – med alkoholen och i relationer – har alltid stått i centrum i henne artistskap. Att sjunga dem är rent bokstavligt terapi för henne, men man kan inte låta bli att undra om det inte både blir jobbigt att kväll efter kväll spilla ut sitt hjärta för publiken och att orden till slut måste förlora sin betydelse. –Nej, så har jag aldrig känt, säger Liny efter en stunds funderande. Jag är nog lite som en skådis på det sättet, jag har väldigt lätt för att sätta mig in i det tillståndet låtarna kräver. Det är svårare med de låtar som inte är så sorgliga, som Nana från första plattan, de kan tappa sin betydelse. Jag har nära till sorg både privat och på scen. Det är den lättaste känslan att hitta, tycker jag. Det är också en del av min borderline-diagnos, att man man bara känner glädje korta stunder och sedan en stor tomhet. Jag har alltid känt mig ensam bland folk, som att jag inte tillhör något. Det är den diagnos Liny pratar om som ligger bakom den fyndiga albumtiteln, men hon tvekade länge innan hon verkligen bestämde sig för att kalla skivan Borderliny. –Ordet "border" var med från början och jag hade några varianter, men när jag väl kom på Borderliny kändes det klockrent. Sedan började tänka att det kanske var för privat. Men nu är jag glad att jag bestämde mig för det – nu är det out in the open att jag har den här diagnosen och det kanske också kan fungera som en del av någon sorts terapi. Liny Wood har, milt uttryckt, en del tatueringar. Över hennes bringa, från axel till axel, står orden "Will I be forgiven" – och det är inte bara titeln på en av de centrala låtarna på det nya albumet, det är på många sätt också den låt som definierar henne som D 10 | nöjesnytt en 21 november släpptes Liny Woods andra album Borderliny, en skiva som i all väsentlighet är ett stort steg framåt för den begåvade Växjötjejen. Mycket från den artist, åtmintstone enligt undertecknad. Rader som "will I be forgiven for what I've done and the mess that I lived in" talar sitt tydliga språk. –Det är roligt att du säger det, för jag fick verkligen slåss för att få med den på plattan, säger Liny och skrattar. Det är ju en gammal låt och den passade inte på debuten, men nu ville jag verkligen ha med den. Folk runtomrking mig tyckte inte alls den passade på denna heller, men jag hade bestämt mig. Det är en låt som betyder otroligt mycket för mig. Liny har med ständige vapendragaren Lennart Östlund (ägare till den legendariska Polarstudion och tekniker på oräkneliga klassiska, svenska popalbum) sedan debuten turnerat land och rike runt och dessutom hunnit med flera turnéer i Tyskland, bland annat med Alannah Myles (hon med Black Velvet, ni vet) och på ett antal fängelseanstalter. Att turnéerna gett resultat kan alla som sett Liny på scen den senaste tiden intyga; hon utstrålar en pondus och självklarhet på scenen som bara kan komma från ett intensivt tragglande på vägarna. –Det har hänt så sjukt mycket i mitt liv de senaste två åren, det var också därför jag kände att det var dags för en ny platta, säger Liny. Jag har haft en fantastisk tid, inte minst med turnéerna i Tyskland, men jag har också blivit sårad på ett sätt jag inte blivit tidigare. Så det har verkligen inte saknats stoff till att skriva låtar. Som den gamla klyschan säger kanske man får hoppas att jag inte blir för lycklig, då kanske det tar slut (skratt). s TEXT: OLA KARLSSON FOTO: LEJVA SUNDELL Liny
Nöjesnytt Växjö UNIK I CITY
Nöjesnytt Växjö TREND
Nöjesnytt Växjö SPELTEST
Nöjesnytt Växjö STUDENTLIV
Nöjesnytt Växjö TEKNIKPRYLAR
Nöjesnytt Växjö CITYLIV PÅ SMÅLÄNDSKA
Nöjesnytt Växjö NOTISER
Nöjesnytt Växjö DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
Nöjesnytt Växjö SPEL & FILM
Nöjesnytt Växjö SERIER