Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73 GOLFENS GROVA ORD Golfen är så
förunderligt mångfa- cetterad - "as Luv a many splen- doured thing" - att den har ett eget, nyansrikt idiom. Jag har själv, apropos detta feno- men, i all blygsamhet en gång från trycket låtit utgiva ett golflexikon. En sann pionjärgärning men också nå- got av en retsam, privatekonomisk katastrof. Ett tilltänkt byte av ett klubbset utan mjuk fläck till ett med mjuk fläck fick anstå flera år. Hur som helst, detta mitt verk saknade golfares kraftord "through the green". Mig veterligen har ingen tidigare undersökt det breda spektrum av vul- gär verbos karaktär, som inte sällan följer på s k skitslag. Det var i Etretat, på franska kanal- kusten, som jag först fick idén till en förstudie i golfares kraftuttryck. Jag hade parats med en ytterst spenslig och verserad fransman. Av hans kroppsspråk att döma led han dock av kontrollerad xenofobi, en inte ovanlig fransk åkomma. På utväg slicade han ut i Engelska kanalen, på hemväg hookade han ut i samma salta vatten. Varje gång han gjorde så, eller duffade, eller brände en putt av fransk polisbatong-längd, kved han: "Zut" (uttalas som perfektum av vårt sy): kan betyda allt från "Jo, pytt!" och "Strunt" till "Fy tusan!". Särskilt kraftigt är det inte. SÅ KOM DET SIG alltså att jag bör- jade samla på golfares kraftord och observera attityder vid användning av sådana, under golfspel, givetvis. Vad som sägs i duschar och längs bardiskar ingår inte i min studie. Det vore indiskret, dessutom. Jag upptäckte snart, att det är tre till karaktären olika tillfällen/ställen, då och där kraftord brukas. Och dessa är i sin tur av olika styrkegrad och häftighet. Vid utslagen används inte särskilt laddade kraftord. Kanske är det den ödmjuka andakten vid ett utslag som bidrar till den relativa mildheten i kraftorden. Samt närvaro av en, om än liten, publik. Rena hädelser är därför ovanliga på tee, framförallt på ettan. Vi har dock i vår klubb en värmlänning, som brukar avsluta en ofullbordad follow through med ett "Satsans". P G Wodehouse låter en viss Mortimer säga "Härd luck", när han från en tee oroar fiskarna i en honom närbelägen damm med boll efter boll. Wodehouse använder sig oftare av den isländska sagans stilgrep, när hans figurer misslyckas på tee: "Mit- chell öppnade munnen och stängde den åter med en smäll." Ute på fairway okar normalgolfa- ren styrkan i kraftorden. Så också Wodehouse. Han kan låta en figur, efter en sketen approach, höja styr- kan till "Damnation!" (Förbannelse!) Förmodligen är det så att en drive, kort eller lång, bara den lagt sig på fairway. framkallar ett visst euforiskt övermod. Vilket ofta snarast straffar sig. Efter en sådan "obegriplighet" brukar svensk typgolfare dänga jär- net i fairway, stampa med höger fot och antingen skria eller väsa ett "Djääävlars". Av de två här jämförda språken är engelskan avgjort det mera mångtydiga. UNDER NÅGRA ÅR följde jag pro- touren söder om Alperna, och där hörde jag ofta, att särskilt engels- männen inte sparade på krutet, just på fairway. Men de riktade dem of- tast till sig själva, som i: "You bloody bastard". Eller var det till bol- len? Det vanligaste för anglosaxer, särskilt om domare är i faggorna, är dock: "Shit!" (uttalas "Schittt!"). Transatlantema valde att mellan mo- larerna lätta på trycket med: "F***, You!" Om detta kraftord avsåg bol- len eller caddien, är svårt att säga. En och annan ser, företrädesvis på fairway, ett osökt tillfälle till överfö- ring av misslyckanden på s k Högre Makter. Man höjer hand och klubba upp mot himmelen (blicken alltid nedåt) och väser: "Kom ner, om Du vågar/ Kom ner. Din smulgråt!" Ibland när jag hör sådant tal, har jag undrat vad som skulle hända om Han tog sig tid att komma ner. Men ut- maningen är nog rätt harmlös. Han har säkert annat att göra än att rätta till duffade sockets. På greenerna ändrar kraftorden än en gång karaktär. I Jönköping har jag hört golfare säga: "Järnvägar", när de missat koppen. Nu går det ju en järn- väg genom banan, så det kanske inte är så svårt att förstå. Men kommu- nen kallas också "Smålands Jerusa- lem", vilket säkert bidrar till viss återhållsamhet just där i trakten. Vanligare på greenerna är annars dialektala uttryck: "Perkele!", "Fy hondan!" Ofta sagt sotto voce. I LÄNDER med en mera utvecklad teologi, som månggudadyrkan, kan man få höra saftiga teologiska fines- ser som kraftord. Ta Island som exempel. Där hör- de jag under en mycket trivsam four- some en midsommarnatt ute på Nes lilla niohålsbana en islänning vända sig ut mot hav och fjäll. Han hade bränt en alnputt. Hans korta hår stor som rest ragg på sagans Fenrisulv. "Vad sysslar Ni med, avskum till Gudar?", skrek han. Ska man nu accceptera partners och motspelares kraftord? Ja, den frågan är nog språkvetenskapligt ointressant. Intressant är däremot vad man gör med en som brukar negativa kraftord. Vi hade en tid i min klubb en typ som efter varje uselt slag, och de var legio, irrade om- kring i bollen som en manlig Ofelia: "Kära, söta nån, då!" En god psykolog tryckte upp honom mot vår kungsek un- der ett KM och väste: "Kan du inte förbanna, som vanligt folk?" Han kunde och sänkte sig från 30 till 28. FOTNOT: Xenofobi = främlings- skräck, molarer = kindtänder, sotto voco = med dämpad röst. SVENSK GOLF - 3/1993 73 ÅKE SKEPPARE
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100