Vårdfokus Klimatavtryck
Vårdfokus Nyheter
Vårdfokus Delegering
Vårdfokus Intervjun
Vårdfokus Forskning
Vårdfokus Djur i vården
Vårdfokus Läsarkrönikan
Vårdfokus Fokus Boimedicinsk analytiker
Vårdfokus Fokus Ledarskap
Vårdfokus Fokus Student
Vårdfokus Fokus Barnmorska
Vårdfokus Fokus Röntgensjuksköterska FOKUS Röntgen
s uksköterskerska öntgen j ksköt Hon har arbetat på neuroradiologen i 50 år Röntgensjuksköterskan Annika Ström kom till avdelningen 1975. Den intensiva tekniska utvecklingen, intresset för hjärnans alla funktioner samt kollegorna har hållit henne kvar i alla år. Efter ett vikariat på röntgen visste Annika Ström att hon hade hittat rätt i livet. Hon kom till neuroradiologen på Karolinska universitetssjukhuset 1975. – Den första datortomografen hade nyligen kommit, vilket var banbrytande. Varje patient tog då en timme att undersöka. Nu gör vi tredimensionella bilder av blodkärl på tio minuter. Då var undersökningarna jobbigare, ibland plågsamma, för patienterna. Vi hade mörkrum där bilder framkallades, på jourtid kunde vi få göra det själva. Vad har gjort att du stannat så länge? – Hjärnan och ryggmärgen är så fascinerande. Det är kroppens huvuddator. Den tekniska utvecklingen har varit enorm. Jag har inte behövt byta arbetsplats för att utvecklas. Sedan har jag alltid gillat patientkontakten. Omvårdnaden och bemötandet är viktigt. Många är rädda för att åka in i magnetkameratunneln. Då har jag haft en förmåga att lugna. Jag har ibland stått vid britsen och kramat patientens fot så att de har fått sällskap. Hur orkar du? – Numera jobbar jag en dag i veckan. Vissa tillfällen, speciellt på sommaren, hoppar jag in lite mer. De andra två här har småbarn, så jag kan stötta upp om det behövs. Jag jobbar i tidsbokningen och trivs med det. Fram tills förra året jobbade jag kväll ibland som support vid magnetkameraundersökningar. Jag hämtade in patienter, satte nål när det behövdes och placerade patienten. Man berättar hur undersökningen går till och Trotjänaren Annika Ström framför en av Karolinskas magnetkameror. kontrollerar att patienten inte har något inopererat som kan vara farligt i magneten. Vissa är rädda, andra koncentrerade. Men själva tekniken har sprungit ifrån mig nu. Har du äldre kollegor kvar? – Inte längre. Den som jobbat längst innan mig hade varit här i 43 år. Vi var ett gäng som stannade länge och trivdes ihop år efter år. Numera är det snabbare omsättning på personalen. Min bästa kompis jobbade på thorax tills hon var 70 och skulle byta höft. Några andra fördelar med att fortsätta jobba så länge? – Jag jobbar i vården för att hjälpa andra. Jag har fortfarande något att ge. Jag tror att det hållit mig ung att fortsätta. Det här ger också en rytm, annars blir alla dagar i veckan lika som pensionär. Den sociala biten med både arbetskamrater och patienter är viktig. – Jag har fått jättebra pension. Jag kan skämma bort mina barn. Jag går ut och äter med väninnan från thorax. Jag unnar mig, det är jätteskönt att kunna göra det. LENI WEILENMANN ANNIKA STRÖM ÅLDER: 73 år. UTBILDNING: Examen 1974 från den dåvarande 2,5-åriga röntgenassistentutbildningen. FAMILJ: En dotter och en son. INTRESSEN: Träffa väninnorna. Gärna äta middag ute. Deltog i ett hantverksprojekt i Husby konst- och hantverksförening som ligger i ett 1700-talshus, dit jag också går på sopplunch. DET VISSTE DU INTE OM MIG: Att jag spelat trumpet som tonåring och har trumpeten kvar. REDAKTÖR: JONA AN 52 / vårdfokus #1 / 2026 JONATAN.WE.WESTIN@VARDFOKUS.SE MER LÄSNING: VARDFOKUS.SE/RONTGENSJUKSK TERSKA TIN@VARDFOKUS.SE ARDFOKUS.SE R/ ONTGENSJUKSKOTERSKA FOTO LENI WEILENMANN
Vårdfokus Efter jobbet
Vårdfokus Bokrecension