Nordens Tidning 1
fantasieggande resmål. Jag vill klättra upp på kl
ipphyllan i berget Hafrafell, där Grím Droplaugarson gömde sig efter ett dråp och besöka myggens Mývatn. Dit ut fördes en annan Grím, en gestalt i Sagan om folket i Reykjadal och Víga-Skúta, efter ett misslyckat mordförsök. Han bands vid en påle helt naken och plågades svårt av svält och myggbett och där dog han också. Jag vill vandra upp till fjällkanten där Þorgeir i Fostbrödrasaga hänger sig fast i en kvanneplanta, för att inte falla sextio famnar till den steniga kanten nedanför. Seljalandsfoss, väster om Eyjafjallajökull. hur Bárð Snæfellsás saga skildrar norrmannen Bárðs landstigning på Island: De fick landkänning vid sydkusten och höll västlig kurs. Där fick de se ett stort fjäll helt täckt av jöklar. De kallade det Snjófjell och näset kallade de Snjófellsnes…. Bárð Dumbsson styrde in med sitt skepp i en vik på näsets sydsida, och de kallade den Djupalón. Där gick Bárð och hans folk i land, och när de kom under en stor utskjutande klippa blotade de för att få framgång. Platsen heter nu Tröllakirkja. Sedan drog de upp sitt skepp i en vik. I viken hade de förrättat sina behov över relingen, och avföringen drev in i viken. Därför heter den nu Dritvík. Sedan gav de sig för att undersöka landet. När Bárð kom till ett näs vid en vik bad trälinnan Kneif att Bárð skulle ge henne näset. Det gjorde han, och det heter nu Kneifarnes. i all sin ordknappHet stimulerar skildringen fantasin och berättar både om den tidiga bosättningen på Island, blot och träldom. Jag har bara varit en vecka på Island och visst besökte jag många platser med anknytning till sagadiktningen. Men det mesta missade jag. De mer okända platserna, som jag nu hittar bortom allfartsvägarna, får jag lust att besöka. Dritvík lockar. Ja, det kryllar av Jag läser långsamt, bläddrar fram och tillbaka och ser på kartorna var på Island jag befinner mig. Jag begrundar bilderna, där de som får utbreda sig över en hel sida gör sig allra bäst. Just den långsamma läsningen gör att de korta sagautdragen plötsligt får liv och jag upptäcker till exempel hur många starka kvinnor det finns i sagorna. Helga i sagan om Männen på Holmen är modig och handlingskraftig och kastar sig i vattnet och räddar sina barn undan en hotande död. Platsen där det skedde heter nu Helgsund. SkallaGríms trälinnan i Egils saga har mod att säga ifrån när fadern är i färd med att misshandla sonen Egil. Þorbjörg i Grettirs saga förhindrar männen att hänga den tillfångatagne starke Grettir och hindrar därmed framtida strider. avsnitten lockar mig också att läsa vidare. Hur går det med kärleken mellan Kolfinna och maken Grís efter det att Hallfreð återvänt till Island och sökt upp sin ungdomskärlek Kolfinna och krupit ner i hennes säng? Jag måste läsa vidare i Hallfreðs saga. I Hrafnkel Freysgodes saga dödar goden Hrafnkel sin unga fåraherde för att denne olovandes har ridit på hans häst. Pojkens far söker hjälp på alltinget för att få upprättelse. Får han det? Ingen vill ju stöta sig med den mäktige hövdingen Hrafnkel. I tåten, en kortare berättelse eller anekdot, om Orm Stórólfsson, känner jag igen motiv från vår egen folksaga om den starke drängen Knös och snart läser jag hela berättelsen i fembandsverket Islänningasagorna. Samtliga släktsagor och fyrtionio tåtar som utkom på svenska 2014. Det är just från detta storartade arbete som sagaavsnitten i guideboken är hämtade. Alla sagorna är nyöversatta och har fått en både modern och historisk trogen språkdräkt. I fembandsverket kan också den sagaintresserade läsa en fyllig introduktion till islänningasagornas värld, som läsningen av sagautdragen gör en nyfiken på. I de korta avsnitten förekommer inte bara mord i hederns namn utan berättelserna ger också många exempel på lösning av konflikter genom resonemang och fredliga avtal, där någon av kombattanterna ger med sig. Islänningarna framstår ofta som gästfria och tar väl emot främlingar. Islänningasagor: händelser, platser och bilder är en utmärkt guidebok till både Island som land och de isländska släktsagorna. Redaktörerna Nanna Stefania Hermansson och Heimir Pálsson har tillsammans med bildredaktören Ívar Gissurarson gjort ett utmärkt jobb. Jag skulle gärna vilja åka till Island på en resa i sagornas fotspår. Per gUStavSSon, FörFattare ocH Sagoberättare En kyrkdörr från Valþjófsstaðir i Fljótsdal. Den har motiv från en riddarsaga, nederst dräper riddaren draken som slagit svansen om lejonet. Ovanför rider han med jaktfalk och lejonet följer honom. Lejonet sörjer vid hans grav som har en inskription i runor: Se den rike konung som här vilar som dräpte denna drake. I bakgrunden en liten stavkyrka. Kyrkdörren, nu i Þjóðminjasafn Íslands, är ett isländskt arbete från omkring 1200, som möjligen varit en tredjedel högre. I en nedre rundel samlas fyra drakar i en knut. nordens tidning nr 1 | 2016 35 Foto: ÞjóðMinjaSaFn ÍSLandS Foto: ÞjóðMinjaSaFn ÍSLandS