Lars Engberg MIN JAKT Jakten och skyttet var ljus
et i tunneln Seved Wiklund har träffat Lars Engberg som drabbades av leukemi. Här berättar han om hur jakten, skyttet och pappa Stefan hållit Lars humör uppe under sjukdomsåren. A tt vara 11 år och få leukemi, ett återfall tre år senare och då en benmärgstransplantation som gav GVHD (Graftversus-host disease), en autoimmun reaktion. En avstötningsreaktion mellan kropp och benmärg som gått igenom hela kroppen med följd att problem uppstått i leder, begränsad rörlighet, förlorad styrka, hud som fastnar i muskler och nästan obefintligt kondition med mera. Har fällt sin första älg Här kommer en berättelse om en grabb, som är några år mer än tjugo idag, och som kämpat sig igenom sådant som är näst intill helt ofattbart. Med egen vilja, pappas ihärdighet och familjens stöttningar så sitter Lars i år på älgpass och lyckats fälla sin första älg. Är man uppväxt med en far som jagat mycket mer än vad man kan uttrycka som medel, och förmodligen bytt bössor mer än nya skor inköpts genom åren, då var det fullt naturligt att man skulle med ut redan när första egna stegen kunde tas. Missade mycket skola – men inte Norrbottens georgrafi Först och främst var det trädskällarjakten med finnspets som gällde, för många ansedd som fågeljaktens exklusivaste form. Många av de minnen kring En bra hund gör inte saken sämre JAGUARMAGASINET.SE 107 den tidiga jakten och skyttet är sådant som Lars far berättat och visat bilder på under sjukdomsperioden. Lars missade mycket av skolarbetet under sjukdomsperioden, men den norrbottniska geografin om platser, älvar, berg och myrar samt biologi om djur och natur ingick i de dagliga samtalen. – De kunskaperna sitter kvar, berättar Lars. När Lars får frågan vad han kommer ihåg bäst och mest med jakten innan sjukdomen, är det de långa sträckor som han och hans far fick gå innan man kom fram till jaktområden i skogslandet, som oftast var i anslutning till de norrbottniska fjällen. – Kanske har avstånden blivit mycket längre idag än de var när man gick där i hasorna på far, säger Lars och småskrattar. Men Lars... Jakttillfället och tjädern, som Lars berättar som den första riktiga kontakten, var i Årrenjarka. Det var ett ståndskall en bit bort i en ravin. På alla fyra smög de sakta, sakta fram. Det var en tjäder precis ovanför deras huvuden som lät, med resultatet att ett rop av