Energigas 1
Debatt Näringslivet är en nyckelspelare när Europ
a inleder sin gröna omställning. Svenskt näringsliv har länge drivit på arbetet bakom den gröna given som ska göra Europa fossilfritt 2050. Men att EU nu föreslår att målet ska nås gemensamt är oroväckande. Det betyder att vissa medlemsstater kan åka snålskjus på andra, skriver representanter från Svenskt näringsliv. Starkt näringsliv ett ess i den gröna given N Jesper Gyberg, klimatpolicyansvarig, Svenskt näringsliv Lina Håkansdotter, avdelningschef för hållbarhet och infrastruktur, Svenskt näringsliv är European Green Deal presenterades pekade Ursula von der Leyen ut riktningen inte bara för sin kommande mandatperiod som ordförande för EU-kommissionen, utan för hela vägen till 2050. En omfattande plan presenterades med det uttalade syftet att inte bara sänka koldioxidutsläppen utan att ställa om hela den europeiska ekonomin. Det är minst sagt en ambitiös plan som lagts fram, vilket krävs om EU ska klara av att nå målet om nettonollutsläpp senast år 2050. Omställningen till det fossilfria samhället kommer kräva att alla delar bidrar. Näringslivet står för lejonparten av all forskning och utveckling som bedrivs och det är inom näringslivet som flertalet klimatsmarta lösningar tas fram. Att näringslivet kommer att utgöra en nyckelspelare i omställningen till fossilfrihet är självklart. Ursula von der Leyens mål att stöpa om hela den europeiska ekonomin är lovvärt och fokus på ekonomi är centralt i kampen mot klimatförändringarna. EU kan inte ensamt rädda klimatet men vi kan inspirera andra att följa i våra fotsteg. För att detta ska ske är ett ökat välstånd och en växande ekonomi avgörande. Om inte fler européer får möjlighet att förverkliga sina drömmar och se ett ökat välstånd kommer vi aldrig kunna inspirera länder som Kina och Indien att följa efter. European Green Deal utgör paraplyet som en lång Debattera Vill du skriva en debattartikel i Energigas? Mejla till: jonas.gustafsson @energigas.se 36 ENERGIGAS NR 2 2020 rad förslag kommer presenteras under. Hittills har bland annat en klimatlag med ett mål om att EU ska ha nått nettonoll senast 2050 presenterats, men mycket mer är på gång. Från Svenskt näringslivs sida är vi mycket positiva till att 2050-målet nu slås fast i lag. Vi har drivit på för detta inom våra europeiska samarbeten och ser det som ett måste. Vad som är oroande är däremot att EU-kommissionen föreslår att detta mål ska nås gemensamt. I praktiken skapar det en betydande risk för att vissa medlemsstater ska kunna åka snålskjuts på andra. Det går dessutom stick i stäv med principen om att inte straffa de företag och länder som valt att gå före. Det är förstås viktigt att vara ödmjuk inför faktumet att alla medlemsstater har olika utgångspunkter, men en självklarhet måste vara att vi alla ska ha samma långsiktiga mål. EU-kommissionen har också beslutat att se över utsläppsmålen till 2030, med ambitionen att skärpa dem till 50–55 procents utsläppsminskning. Det är en ambition som är mer komplicerad eftersom det i praktiken innebär att hela 2030-ramverket kan komma att rivas upp kort efter att det har börjat gälla. Företag behöver långsiktiga villkor och tydliga förutsättningar för att våga investera. Att rita om kartan allt för ofta går stick i stäv med detta. Det är också olika från sektor till sektor hur utsläppsminskningar kan ske, en linjär minskning är inte möjlig eller önskvärd överallt. Med detta sagt så finns det en del saker att ta fasta på. Om 2030-målen skärps så kan inte hela skärpningen bäras av den handlande sektorn. Flertalet medlemsstater, som exempelvis Polen och Bulgarien, har mycket små krav på sig inom ramen för bördefördelningen och utrymme för betydande ambitionsökningar. En minimiskatt på koldioxid skulle vara ett effektivt sätt att minska utsläppen utanför den handlande sektorn. Utöver detta måste en skärpning av 2030-målen förenas med åtgärder som förhindrar investerings- och koldioxidläckage. Att sänka de europeiska utsläppen FOTO: MARTIN LAHOUSSE