Örebro Läns Tidning 1
Den 28 juni kommer Veronica Maggio till endagarsf
estivalen Juniparken i Örebro. Veronica Maggio har passerat de 40. Alla vill att hon ska titta i backspegeln, men själv håller hon helst blicken rakt fram. Vi har träffat henne och pratat om musik, popstjärnelivets baksidor, och naturligtvis vilka djur hon hade vunnit mot i ett slagsmål. Den 28 juni kommer hon till Brunnsparken och Juniparken för en spelning. Veronica har tidigare utsetts till Årets nykomling (2007), Årets pop (2012, 2014), Årets kompositör (2012) och Årets textförfattare (2012). Bakom sina stora rosa solglasögon berättar hon om sitt uppträdande, medan vi dricker fredagskvällens första öl. – Det var så nervöst. Annars är man ju så van att alltid spela och alltid träffa alla de där människorna. Nu var det intrycksbonanza. Jag fick en sådan otrolig maxpuls när jag skulle sjunga. Så jag kunde inte riktigt ha kul. Benjamin Ingrosso har sagt till mig att om man vill försöka komma nära någon ska man prata om mat. Vad gillar du för mat? – Jag är en sjuk nomad när det kommer till allt, även mat. Jag älskar alla kök. Men Asien är nog min favorit. Vilken är din paradrätt? – Att laga själv? Gud. Jag köpte i och för sig ganska nyligen en fuskkinamatbok. Genvägen till Sichuan för en europé, men ändå att man får känna sig lite tuff och köpa konstiga ingredienser. Är du som andra personer med italienskt påbrå, det vill säga har väldigt starka åsikter om hur italienska rätter ska lagas? – Snobbig på ett lite töntigt sätt? Ja. Allt förutom den här grejen med att man inte får ha parmesan till något som kommer från havet. Där är jag lite rebell. Apropå Hommage gjorde fyra svenska artister tidigare varsin hommage till Veronica Maggio. Miriam Bryant, Victor Leksell, Myra Granberg och Daniela Rathana tolkade en låt var från Satan i gatan för att uppmärksamma skivans tioårsjubileum. – Det kändes sjukt och fantastiskt. Jag har ständigt vägrat Så mycket bättre. Nu kände jag att jag lurade systemet och fick det bästa. Jag slapp göra versioner av andras låtar och jag behövde inte prata om mina känslor i tv. Om jag ska vara allvarlig blev jag faktiskt väldigt rörd när jag lyssnade på låtarna. Jag har ett starkt imposter syndrome. Det här kändes som ett eldprov. När de skulle göra sina versioner tänkte jag att alla skulle komma på hur kassa mina låtar är. Du sa till Dagens Nyheter att du är en retrospektivhatare. Känns det frustrerande att alla journalister vill få dig att titta i backspegeln nu i samband med jubileet? – Jag jobbar på det här med acceptans. Då måste man acceptera att journalister gillar det just nu. Det är lite tråkigt. Men vad ska jag göra? Om du blickar framåt då, vad har du för ouppfyllda drömmar? – Någon gång skulle jag vilja göra en skiva där jag inte försöker pleasa någon. En skiva som blir vansinnigt impopulär, men som jag ändå gillar. Det hade varit mäktigt. 13