Vårdguiden Omslag
Vårdguiden Notiser
Vårdguiden Innehåll
Vårdguiden Tema knä: När knät tar smällen
Vårdguiden Skador som kan drabba knät
Vårdguiden Eleonores väg tillbaka
Vårdguiden Träna knäna!
Vårdguiden Artros kommer ofta smygande
Vårdguiden Janne blev hjälpt av artrosskolan
Vårdguiden Missa inte chansen: Ta cellprov!
Vårdguiden Drick lagom!
Vårdguiden Välkommen härliga sommar
Vårdguiden Långvarig psykos drabbar ofta unga vuxn
a
Vårdguiden Psykos: "Jag såg mönstret tidigt" Gunil
las son fick en psykos: ”Jag såg mönstret tidigt” När Gunilla Flodins son drabbades av en psykos fick han vård på en mottagning för unga vuxna. Nu är hon ett stöd för andra närstående. TEXT GUNILLA ELDH FOTO ULF HUETT E n tidig septembermorgon 2009 fick Gunilla Flodin med sig sin son i en taxi till Mottagningen för nydebuterande psykossjukdomar, en psykiatrisk öppenvårdsmottagning i Stockholm. Då hade han mått dåligt under en lång tid. – Det var som att han gav upp och tyckte att det var skönt. Han var 24 år då. Sedan dess har jag träffat flera föräldrar vars pojkar insjuknat i den åldern, säger hon. När Gunillas son blev akut sjuk och inlagd hade han flyttat hemifrån och studerade på högskola. Han hade haft återkommande depressioner, perioder av sömnlöshet och självmedicinering med alkohol sedan hans pappa dog några år tidigare. – Om jag ska vara ärlig började jag se mönstret tidigt. Jag ville att han skulle söka hjälp men han tyckte att han kunde ta hand om sig själv. Tiden gick, Gunillas son kom allt oftare hem, hade slut på pengar, var ute och vandrade på nätterna. Till slut hade han nästan flyttat tillbaka till sitt gamla pojkrum. – Jag kände att det var skört men jag visste inte hur jag skulle kunna hjälpa honom. Vanföreställningar En dag fick Gunilla ett oroväckande telefonsamtal som gjorde att hon misstänkte att han hade vanföreställningar. Hon åkte direkt till hans lägenhet och hittade honom i ett tillstånd där han såg personer som inte fanns i verkligheten. Han ville byta lås för att de inte skulle kunna komma åt honom. – Då tänkte jag bara att jag måste få honom bort 1177 Vårdguiden nr 2 2016 därifrån. På den tiden fanns inte Mobila akutenheten som man kan få hjälp av numera, så jag ringde akutmottagningen. De tyckte att jag skulle ringa polisen för att få hjälp. I stället övertalade Gunilla sonen att följa med henne hem och duscha och byta kläder. – Jag kände en stark ångestdoft kring honom och var orolig att han skulle bli provocerad om polisen kom. Jag ville ju inte att det skulle gå våldsamt till. Från den punkt när man är tvungen att söka hjälp börjar ofta en lång resa för att återfå fotfästet, är Gunilla Flodins erfarenhet. – Lika lång tid som det tar att insjukna, lika lång tid tar det att komma till ett stadium där sjukdomen planar ut, att man får ett hanterbart liv, kan jobba och ha relationer. Det är tufft att tänka så, men det är det tidsperspektivet som gäller, säger Gunilla Flodin. Öppen mottagning För tre år sedan startades ett projekt vid Mottagningen för nydebuterande psykossjukdomar med anhörigmentorer och när Gunilla blev tillfrågad, tackade hon ja. – Min son tyckte att jag skulle passa bra som mentor för andra anhöriga och jag ville gärna ge något tillbaka som tack för den hjälp vi fick där. Var fjärde vecka är det öppen mottagning då anhöriga får komma oanmälda och träffa personal, patientmentor eller en anhörigmentor som Gunilla. – Jag frågar hur de har det just nu – vi pratar inte om vädret. En del vet inte hur mycket de ska » 17
Vårdguiden Trasselben?
Vårdguiden Kosttillskott ingen genväg till hälsa
Vårdguiden Cina blev sjuk av kosttillskott
Vårdguiden Fosterdiagnostik: Hallå därinne!
Vårdguiden Aktuellt i sommarvården
Vårdguiden Ta hand om dig i sommar!