Årsskrift 2009 Sida 1
Årsskrift 2009 Sida 2
Årsskrift 2009 Sida 3
Årsskrift 2009 Sida 4
Årsskrift 2009 Sida 5
Årsskrift 2009 Sida 6
Årsskrift 2009 Sida 7
Årsskrift 2009 Sida 8
Årsskrift 2009 Sida 9
Årsskrift 2009 Sida 10
Årsskrift 2009 Sida 11
Årsskrift 2009 Sida 12
Årsskrift 2009 Sida 13
Årsskrift 2009 Sida 14 Vänligen notera att siffror
na ovan gällde SGF och tidningen Svensk Golf. På nedre planet satt chefen själv, Bengt Lorichs, tillsammans med kanslisten Margit Sergenius (glad, ettrig och effektiv danska), den halvtidsanställde biträdande generalsekreteraren John Brobeck och nye Ignell. Däruppe var det den stolta, noggranna och alltid lika eleganta sekreteraren Inga Öfverbeck som höll sin hand över chefredaktör Janson och den nyanställde andreredaktören – ”mina pojkar”, som hon sa. Och så fanns där förstås Ture Nylund, som med råge fullgjorde sin plikt trots att han passerat pensionsstrecket. M in första reflektion på Tysta gatan var att hit hade framtiden redan kommit. Det fanns elektriska skrivmaskiner. Min andra var att här kommer parkeringsböterna att äta upp halva lönen. Det fanns många lapplisor och få parkeringsplatser redan på 1970talet. Jag kunde ha fått en bättre start på min golfjournalistiska bana, även om vi redaktörer garanterat var oskyldiga till det som hände. Svensk Golfs första nummer 1975 var början på en ny era, kunde Anders Janson stolt förkunna i sin ledare. Ny layout, nytt tryckeri, mer färg och på det hela taget en betydande ansiktslyftning. En ny tidning, helt enkelt. Vi kunde knappt vänta på att få se den första färdiga produkten. När tidningen äntligen låg på vårt bord var den en teknisk katastrof. Vi hade omsorgsfullt jobbat för och sett fram emot den första fyrfärgsbilden (föreställande Johnny Miller) någonsin på insida i Svensk Golf. Den var i tryck svartvit. Hela tidningen såg ut som ett missfoster med framförallt tekniskt undermåliga bilder, såväl i annonser som på redaktionell plats. Om jag minns rätt så påtalade Bengt Lorichs mycket tydligt för cheferna på Rotogravyr vad han tyckte om tryckeriets insats. Och Bengt kan vara tydlig. 14 Vi, det vill säga Anders, var i alla fall av nöden tvungna att i nästföljande nummer publicera följande notis på ledarsidan: ”Beklagande: Tyvärr råkade en del av upplagan av Svensk Golf nr 1/75 ut för ett tekniskt misstag vilket gav dålig bildåtergivning på en del sidor. Svensk Golf och Rotogravyr beklagar det inträffade.” En del av upplagan. En del sidor. Hmm… När flyttlasset gick från Östermalm till Kevinge i midsommartid 1975 ville inte Ture Nylund vara med längre. Miljöbytet skulle innebära en alltför stor omställning för en spröd och till åren kommen man, så han tog sin blyertspenna och tackade för sig. Han efterträddes av Gunvor Sjölund och Brita Håkanson, två glädjespridande damer från Stockholms Golfklubb, som gästade Tysta gatan för att av gentlemannen Nylund lära sig jobbet. Gunvor berättar med förtjusning om Tures oumbärliga ”hit-linjal”: ”Först förstod vi inte poängen, men så småningom kom det fram att när
Årsskrift 2009 Sida 15
Årsskrift 2009 Sida 16
Årsskrift 2009 Sida 17
Årsskrift 2009 Sida 18
Årsskrift 2009 Sida 19
Årsskrift 2009 Sida 20
Årsskrift 2009 Sida 21
Årsskrift 2009 Sida 22
Årsskrift 2009 Sida 23
Årsskrift 2009 Sida 24
Årsskrift 2009 Sida 25
Årsskrift 2009 Sida 26
Årsskrift 2009 Sida 27
Årsskrift 2009 Sida 28
Årsskrift 2009 Sida 29
Årsskrift 2009 Sida 30
Årsskrift 2009 Sida 31
Årsskrift 2009 Sida 32
Årsskrift 2009 Sida 33
Årsskrift 2009 Sida 34
Årsskrift 2009 Sida 35
Årsskrift 2009 Sida 36
Årsskrift 2009 Sida 46
Årsskrift 2009 Sida 47
Årsskrift 2009 Sida 48