Årsskrift 2009 Sida 1
Årsskrift 2009 Sida 2
Årsskrift 2009 Sida 3
Årsskrift 2009 Sida 4
Årsskrift 2009 Sida 5
Årsskrift 2009 Sida 6
Årsskrift 2009 Sida 7
Årsskrift 2009 Sida 8
Årsskrift 2009 Sida 9
Årsskrift 2009 Sida 10
Årsskrift 2009 Sida 11
Årsskrift 2009 Sida 12
Årsskrift 2009 Sida 13
Årsskrift 2009 Sida 14
Årsskrift 2009 Sida 15
Årsskrift 2009 Sida 16
Årsskrift 2009 Sida 17
Årsskrift 2009 Sida 18 Jag hör till dem som menar
att Wodehouse medvetet har lagt in slagråd i sin text. Men han gör underhållning av detta inslag. Och han återkommer ständigt till sin lära och till sitt särskilda evangelium om vänstra hälen. Om han fått detta tips av en egen instruktör eller har klurat ut sina upptäckter alldeles själv är obekant. Rent allmänt vet vi att han ständigt slet med att finna le mot propre och då är det ju inte otroligt att han också strävade efter att återge alla tiders golfares erfarenheter i att hantera en golfklubba. ofta gör om regelkunskap, att den lätt får rum på ett korrespondenskuvert. Då har man fått fram golfens quinta essentia. Wodehouse hade den sportande gentlemannens inställning till golfen; en sådan tränar inte, tar inga lektioner, gamla stickor får duga. Han behåller fattningen i nästan alla situationer och fuskar aldrig vid addition av de egna slagen. W Han har beskrivit en golfares förhållande sålunda: Han var så urusel att inget uttryck kunde adekvat beskriva hans försök ”att bedra bollen och lulla in den i en falsk känsla av säkerhet genom att titta bort från den och sedan blixtsnabbt… fläska till den i förhoppningen att han skulle träffa den, när den inte var på sin vakt”. När jag gick in i väggen, vilket hände en gång i månaden, tog jag till Wodehouses golfböcker. Han nämner sällan det där med örnkoll på bollen, Vardons grepp, etc. Nej, han koncentrerar sig på stansen och i placeringen av den vänstra hälen. Mentalt är han hyperhäftig, han vill ta bort allt tänkande under stance och slag. ”You hit a ball with a stick until it falls into a hole.” Visst, det är ju allt det handlar om. Men, i praktiken är det knepigare. Jag brukade i åratal, runt halsen, bära en pappstyv avskrift av hans tyngsta 18 odehouse har alltså kokat ned all visdom om golfteknik. Man skulle kunna säga, som man råd, bland annat det där med vänstra hälen. Det var en ljuvligt wodehousisk, ung kvinna som kunde skönskrift, som skrev av dem åt mig. Denna amulett kom bort någonstans på de Yttre Hebriderna. Flickan kom bort långt tidigare. När man så har gjort detta är det dags för det enda mentala budskapet: ”He gets through too late who gets too fast.” Jamenvisst! Och så förekommer det inga stilpoäng i golfen! Wodehouse är befriande enkel och huvudet-på-spiken, om jag jämför honom med min första guru, ovan nämnde C Middlecroft. I en av novellerna, The Mixed Threesome, får en av spelarna i väg en obegripligt skön drive. Han vänder sig till berättaren med orden: ”How did that happen?” ”Your stance was right, and your grip was right, and you kept your head still, and didn’t swing your body, and never took your eye off the ball, and slowed back, and kept balance, and pivoted on the ball of the left foot and you didn’t duck the right knee.” Svårare än så är inget slag. Det händer också att Wodehouse blir tillfrågad: ”Vad hände nu då?” När bollen far femtio yards i skalperat tillstånd in på mötande fairway. ”Jo, din stance var helt befängd, varenda fot stod fel, och Ditt grepp liknade det bödlarna brukade ha under tudorernas värsta tid…” *Redaktörens tillägg: När Åke skrev sin artikel ville han översätta ”slosh”, vilket tidigare översättare inte givit sig på. Den 21 januari skrev han till mig: ”Jag har i senaste korret stannat för ’stänkare’ – det täcker allt. Slosh betyder ’smäll’ med väta, till exempel som när en stor våg bryter in mot en klippkust och skräller till med våtljud; eller en stenhård fotboll i krysset från cirka 4o meter en våt dag.” Citatet kommer från novellen A woman is only a woman. Le mot propre är franska, betyder ”rätt ord”. Quinta essentia är latin, betyder ”det viktigaste”.
Årsskrift 2009 Sida 19
Årsskrift 2009 Sida 20
Årsskrift 2009 Sida 21
Årsskrift 2009 Sida 22
Årsskrift 2009 Sida 23
Årsskrift 2009 Sida 24
Årsskrift 2009 Sida 25
Årsskrift 2009 Sida 26
Årsskrift 2009 Sida 27
Årsskrift 2009 Sida 28
Årsskrift 2009 Sida 29
Årsskrift 2009 Sida 30
Årsskrift 2009 Sida 31
Årsskrift 2009 Sida 32
Årsskrift 2009 Sida 33
Årsskrift 2009 Sida 34
Årsskrift 2009 Sida 35
Årsskrift 2009 Sida 36
Årsskrift 2009 Sida 46
Årsskrift 2009 Sida 47
Årsskrift 2009 Sida 48