Årsskrift 2009 Sida 1
Årsskrift 2009 Sida 2
Årsskrift 2009 Sida 3
Årsskrift 2009 Sida 4
Årsskrift 2009 Sida 5 How I loved that game! Här ä
r avslutningen i Åkes bok ”Golf i äppelknyckarbrallor” från 2006. Den utkom på Zindermans förlag. Arkadien syftar på Åkes första tid med golfen, då allt var enkelt. Getterna är ett namn på Åkes vanliga fyrboll i Sigtuna. M itt golfliv har tre tydliga perioder. Den första är Arkadietiden, då jag oftast var utan klubbtill- hörighet men lärde mig golf, tog efter det jag såg och fann det gott. Den andra perioden fick jag arbete, hustru och fast bostad och medlemskap i SiGK, och där blev jag sekreterare, en uppgift som varade i över femton år. Det blev många goda år, men jag misslyckades i att föra över det bästa från Arkadien till ”den nya tiden”. När jag för några år sedan, efter en skön runda djupt inne i Massachussets berättade om min sekreterartid, kom en av deltagarna i samtalet, det sades att han hade indianblod, att berätta följande: ”Påtvingad utveckling är som att plocka prärieblomster och plötsligt upptäcka att en buffelhjord är på väg mot en. Vad gör man? Jo, man lägger sig platt ner och skyddar huvudet med armarna (här höll han upp armarna och visade hur man skulle göra). Det är allt man kan göra, och går det bra, oftast gör det så, reser man sig, borstar av sig och fortsätter att plocka blommor.” Min tredje period började med att jag for till Spanien för några år, och på golfbanorna i och runt Madrid fann jag mycket av Arkadien. Som på det sjuttonde hålet på R.A.C.E. utanför Madrid, ett verkligt ”cardiac hill”-hål, med livgivande vattenkrus hängande i olivträden längs fairway. När jag i början av 1980-talet kom tillbaka kände jag inte igen mig. Visst, min hemmabana var i bättre trim än jag tidigare upplevt, medlemmarna ett par tre gånger fler än när jag lämnade klubben, klubbhuset större och bokningstvång infört. Att detta var som det skulle vara, var inte svårt att fatta, men att inse att min hemmaklubb, skötebarnet, inte längre var ett Arkadien var värre, nära nog omöjligt. Det gällde nu att ”resa sig, borsta av dammet och fortsätta plocka blommor”, och det gjorde jag och de övriga ”getterna”. Som att envisas att säga ”God morgon”. Min tid i mitt Arkadien kommer naturligtvis inte tillbaka, inte heller den engelska bollen, men livet och golfen där färgade min syn på golf och golfiana. Enklare än så kan jag inte uttrycka mig. Men var Arkadien rakt över en så ljuv tillvaro? Nej och åter nej, här fanns naturligtvis allt futtigt som ”den visa människan” kan hitta på. Men när jag buntar ihop de töntar, sprättar, snobbar, trendnissar, salongsnassar och petimätrar jag mötte där, så var de faktiskt få och lätta att hantera. Det är det småskaliga som är poängen med Arkadien. Mitt Arkadien var inte alls en lycklig tid för alla, men där fanns en gemenskap över både synliga och dunkla gränser. Den gav mig ett förhållningssätt till liv och lek och det är jag tacksam för. Kanske var det tidens ondska och krigets närhet som gav den tiden ett djupare innehåll, kanske blev det intrycken från ett sätt att leva med andra och för andra i gemenskap som senare räddade mig från en ohämmad individualism. Men jag kan se att vinden vänder. Nu vill man lära känna golfens historia och värderingar, nu vill man till och med spela med gamla hickoryklubbor. How I loved that game! 5
Årsskrift 2009 Sida 6
Årsskrift 2009 Sida 7
Årsskrift 2009 Sida 8
Årsskrift 2009 Sida 9
Årsskrift 2009 Sida 10
Årsskrift 2009 Sida 11
Årsskrift 2009 Sida 12
Årsskrift 2009 Sida 13
Årsskrift 2009 Sida 14
Årsskrift 2009 Sida 15
Årsskrift 2009 Sida 16
Årsskrift 2009 Sida 17
Årsskrift 2009 Sida 18
Årsskrift 2009 Sida 19
Årsskrift 2009 Sida 20
Årsskrift 2009 Sida 21
Årsskrift 2009 Sida 22
Årsskrift 2009 Sida 23
Årsskrift 2009 Sida 24
Årsskrift 2009 Sida 25
Årsskrift 2009 Sida 26
Årsskrift 2009 Sida 27
Årsskrift 2009 Sida 28
Årsskrift 2009 Sida 29
Årsskrift 2009 Sida 30
Årsskrift 2009 Sida 31
Årsskrift 2009 Sida 32
Årsskrift 2009 Sida 33
Årsskrift 2009 Sida 34
Årsskrift 2009 Sida 35
Årsskrift 2009 Sida 36
Årsskrift 2009 Sida 46
Årsskrift 2009 Sida 47
Årsskrift 2009 Sida 48