Årsskrift 2016 1
till Funäsfjällen och när Ted i samband med sin f
lytt passade på att förnya sitt bohag fick Jan lite möbler. Det var några stolar med höga ryggstöd och så fick han glas, stora och små med gravyr. Jag har frågat Karin, nu Jans fru om möblerna finns kvar. Det är ju sådant som man borde förse med mässingsskyltar: ”Gåva från Ted Roberts”! Men, nej, de är borta. Glasen då? Nej, borta. Och klubban? Nej, vet inte vart den tog vägen. Att vara intresserad av golfhistoria och golfmemorabilia innebär ofta en ängslig tillvaro. Att komma för sent. J ag hade förmånen att även lära känna Anders Janson. Jag var ordförande i vår klubb 2003 och bjöd honom till vårt 30-årsjubiléum. Han kom och stannade i tre dagar. Lördag kväll var det jubiléumsmiddag Vi hade bjudit distriktets klubbars ordförande och de höll tal och överlämnade minnesgåvor. Även Anders höll tal och fullkomligt De fick Anders Jansons stipendium 2015 (från vänster): Mats Widén för sitt arbete med boken ”Den vackra fjällbanan på Ljusnedal”. Anders Engström för boken ”Golfbanan i Viken” och utställningen ”Rya Golfklubb 80 år”. Bengt Modéer för boken ”När golfarna tog tåget”. Georg Kittel delade ut diplomen. dundrade om golfens månghundraåriga traditioner och värdet av att förstå dessa. Vi fick oss en rejäl lektion. Men Anders hade nog inte tänkt på att ta med sig någon minnesgåva. Ändå avslutade han med att be att få överlämna, till mig personligen, SGF:s slipsnål. I stundens ingivelse hade han smusslat loss sin egen, som han gav till mig. Jag drog den slutsatsen eftersom han var utan nål resten av kvällen. Jag bär Anders slipsnål så ofta jag kan – med värme, glädje och stolthet. Och nu får jag Anders stipendium. Golf är alltid trevligt men ibland är det något alldeles, alldeles extra! ☐ 33 PEHR THERMAENIUS