Tidningen Energi 1
Ugglor i näten Den imponerande berguven är en ova
nlig syn i Sverige. En anledning är att det finns många jordade elstolpar, där fåglarna riskerar att dö. Nu arbetar Skånes ornitologiska förening, Skof, tillsammans med ett antal elnätsföretag för att värna berguven genom att isolera elstolparna. TEXT: CARL JOHAN LILJEGREN M ed uppemot 170 centimer mellan vingspetsarna och sina stora lysande gulorange ögon är berguven en imponerande och oförglömlig syn. I Sverige är det dock få förunnat att ha sett en berguv, inte bara för att fågeln jagar på natten. Det finns helt enkelt väldigt få fåglar att se. I samband med den senaste inventeringen av berguv i Sverige 2019–2020 konstaterades att det finns cirka 450 revir i hela landet, varav drygt 20 i Skåne. – Det är lite och i samband med inventeringen frågade jag mig varför det finns så få berguvar i Skåne. I Tyskland och Nederländerna, som har liknande biotoper, är tätheten 10–20 gånger större än i Skåne, säger Arne Hegemann, ordförande i Skånes ornitologiska förening, Skof, och docent på Biologiska institutionen vid Lunds universitet. I både Tyskland och Nederländerna har populationerna dessutom ökat rejält de senaste 20–30 åren. I Sverige har berguvstammen tvärtom gått ned. I Skåne försvann berguven helt på 1940-talet, men har återetablerats tack vare Projekt Berguv Skåne, som startade 1982, för att genom uppfödning och utsättning av fåglar återskapa en frilevande berguvspopulation. Tillväxten i populationen är dock dålig, och en förklaring är att berguvar ofta dör i elolyckor. – 39 procent av alla ringmärkta berguvar i Sverige som återrapporterats till ringmärkningscentralen dog i elnät. Det visar tydligt att problemet är stort. Under 2020 hittades bara i Skåne fyra eldödade berguvar och mörkertalet är sannolikt stort, säger Arne Hegemann. Granskar man det skånska landskapet finns det en väsentlig skillnad mot hur det ser ut i Tyskland och Nederländerna. Hela landskapet är fullt av elstolpar, – 39 procent av alla ringmärkta berguvar i Sverige dog i elnät, säger Arne Hegemann, ordförande i Skånes ornitologiska förening, Skof. liksom i stora delar av övriga Sverige. Bara i Skåne handlar det om cirka 110 000 stolpar i de lokala elnäten, varav 11 000 är jordade. Det är i genomsnitt 10 stolpar per kvadratkilometer. – Jordade elstolpar är särskilt farliga eftersom det räcker med kontakt med en faslina för att en fågel ska orsaka en kortslutning med dödlig utgång, och dessutom ett elavbrott, säger Arne Hegemann. A tt just berguvar drabbas särskilt hårt av elolyckor beror inte bara på vingbredden, som gör att de lätt stöter till en ledning och förolyckas. Andra fåglar med stor vingbredd, som örn och glada, dör också i elolyckor men i mycket mindre omfattning. Förklaringen är att fåglarna har väldigt olika beteenden. Örnar och glador jagar när det är ljust och tillbringar nästan hela sin vakna tid flygande högt upp i luften spanande efter byte. Berguvar jagar på natten och har ett helt annat rörelsemönster. De flyger lågt korta sträckor och sätter sig på upphöjda sittplatser för att spana och lyssna efter byten. Eftersom de gillar öppna marker och hyggen och det finns så många elstolpar i landskapet är det ofta där de sätter sig och också därför som de lätt dödas i elolyckor. – Forskning från Tyskland visar att berguvar sitter still i fem minuter och spanar, flyger 100 meter, slår sig ned igen i fem minuter – och så håller de på hela natten. I genomsnitt sitter de på 70 olika ställen varje natt, säger Arne Hegemann. Problemet med eldöd av berguvar är känt från andra länder och det har visats att populationen ökar efter att man där isolerat elstolpar. Att isolera elledningar och säkra elstolpar så att risken för kortslutning och fågeldöd försvinner är dessutom enkelt – det enda som krävs är plasthöljen runt oisolerade luftledningar kring stolparna, en billig åtgärd som dessutom stärker TIDNINGEN ENERGI NR 4 2022 43