Tidningen Energi 1
Kompetens Kärnkraften riskerar personalbrist på s
ikt För att svensk kärnkraft ska fortsätta kunna vara i drift till 2040-talet krävs en omfattande nyrekrytering. Samtidigt är tillströmningen av forskare och studenter till branschen svag. Vad krävs för att göra kärnkraftsbranschen mer attraktiv? REKRYTERING Kärnkraftens långsiktiga framtid i Sverige må vara oviss, men enligt nuvarande planer ska anläggningarna bemannas flera decennier till. Därefter följer ett omfattande arbete med avveckling och slutförvar av kärnbränsle. Samtidigt är tillströmningen av studenter och forskare till branschen så svag att flera lärosäten har svårt att fortsätta erbjuda relevanta program och utbildningar. För två år sedan slog Strålsäkerhetsmyndigheten fast att den långsiktiga kompetensförsörjningen är sårbar både vad gäller kärnkraftverk och när liggande strålsäkerhetsrelaterade områden. Anneli Hällgren är avdelningschef på myndigheten och ledde utredningen: – Just nu är det inte så svårt att rekrytera till kärnkraftverken då det avvecklas en del reaktorer och därför finns personal i systemet att anställa. Men på kanske tio års sikt existerar inte den reserven längre, säger Anneli Hällgren. Otillräcklig finansiering Ena delen av rekryterings utmaningen rör forskarna. Dels utbildar de studenter som kan arbeta i branschen, dels tillhandahåller de viktig spetskompetens på kärnkraftverk och inom strålsäkerhet. – Vi har identifierat ett antal områden där vi måste ha expertkompetens inom landet för att kunna driva kärnkraft på ett säkert sätt. Till de områden som i dag är sårbara och behöver förstärkt forskningsfinansiering hör exempelvis kärnkraftseknik, kärnkemi och svåra haverier, säger Anneli Hällgren. För att kärnkraft ska vara ett lockande fördjupningsområde för unga forskare krävs att det är välfinansierat. Forskningen idag finansieras delvis av industrin. Denna del är konjunkturkänslig och inte särskilt stor, och dessutom går den huvudsakligen till projekt kopplade till den normala driften snarare än till större framtidssatsningar. 66 NR 5 2020 TIDNINGEN ENERGI Vi har identifierat ett antal områden där vi måste ha expertkompetens inom landet för att kunna driva kärnkraft på ett säkert sätt. Anneli Hällgren, avdelningschef på Strålsäkerhetsmyndigheten. – För att skapa livskraftiga forskningsmiljöer inom alla de områden där Sverige som kärnkraftsnation behöver kompetens krävs en förstärkt forskningsfinansiering från flera finansiärer, säger Anneli Hällgren. Hon menar att staten behöver kliva in och öka sin forskningsfinansiering. Då finns också möjligheten att stödja en större mångfald av projekt än vad som är i fokus för industriaktörer, till exempel inom strålskydd och beredskap. – Vi rekommenderar att Strålsäkerhetsmyndighetens forskningsbudget ökas från 80 till 130 miljoner kronor samt att andra statliga forsknings finansiärer skjuter till ytterligare 50 miljoner. Konkurrens om forskare Även professor Ane Håkansson vid Uppsala universitet tycker att forskningen behöver stärkas. Han har under många år utvecklat forsknings- och utbildnings kapacitet för lärosätets kärntekniska verksamhet. – Många av mina yngre kollegor sitter med osäkra anställningsförhållanden, och dessutom satsas det för lite på intressanta framtidsområden som exempelvis fjärde generationens kärnkraft. Det är väldigt kvalificerade personer man konkurrerar om när det gäller detta, och får de inte forska om intressanta frågor så gör de något annat istället, säger Ane Håkansson. En annan utmaning är att locka studenter från högskolor och lärosäten till att jobba i branschen. Här rör det sig snarare om missförstånd och image. – Studenter som jag talar med har ofta uppfattningen att kärnkraft är en väldigt kul och spännande teknik, men att det är en döende bransch och därför inte värd att ge sig in i. Men det är ju en total missuppfattning. Det finns hur mycket jobb som helst under en lång tid framöver, säger Ane Håkansson. Han menar att den politiska retoriken kring avveckling haft mycket stor påverkan. Unga personer borde