Svensk Vattenkraft 1
Omprövning av den svenska vattenkraften – fortsat
ta erfarenheter av omprövningen av den svenska vattenkraften Efter att den första omgången med ansökningar om omprövning för moderna miljövillkor hade lämnats in till domstolarna, den 1 februari 2022, sammanställde jag en lista/artikel med lite olika punkter vad gäller erfarenheter från omprövningarna fram till dess. Nu i början av sommaren kan jag konstatera att alla de ärenden som jag är ombud för har fått någon form av återkoppling från domstolen. Återkopplingen varierar från fall till fall och består i allt från enklare kompletteringar till omfattande förelägganden som berör centrala delar av prövningen och vad som ska omfattas av denna. Det har även i vissa fall kommit in yttranden från myndigheter som länsstyrelserna och Kammarkollegiet. Utifrån dessa återkopplingar anser jag mig kunna dra några ytterligare generella slutsatser kring omprövningarna och vad som kan tänkas ske framöver i själva prövningen. Jag kan konstatera att om den första omgången omprövningar inte enbart är ett uttryck för att vi har en helt ny process att hantera och att saker och ting måste hinna ”sätta sig” så kommer omprövningarna av vattenkraften att ta längre tid än vad lagstiftaren hoppas på. Det kanske kan anses vara en för snabb slutsats och det kan säkerligen anföras en rad argument emot detta. Men på annat sätt kan jag inte se läget just nu, det går inte att tolka förutsättningarna på annat sätt. Som en konsekvens av detta anser jag även att man redan nu kan ställa sig kraftigt frågande till om de i Vattenkraftens miljöfond (VMF) anslagna medlen om 10 miljarder kr kommer att räcka för att hantera omprövningarna. Det efterfrågas klart mera utredningar, underlag och undersökningar som en del av underlaget till ansökningarna om omprövning och för att få fram detta 12 SVENSK VATTENKRAFT #2 2022 kommer mera tid att behöva läggas av både tekniska och juridiska konsulter innan kommande ansökningar lämnas in. Om VMF har räknat med detta eller inte är för mig oklart men jag misstänker att det inte är positivt med ökade krav på utredningar om man ska försöka få en i sammanhanget begränsad summa pengar att räcka till. Dessa slutsatser kan som sagt verka för snabbt dragna eller kanske baserade på ett för litet underlag. Jag anser mig dock kunna dra så pass allmänna slutsatser att följande kan sägas med ledning av de förelägganden som har kommit från domstolarna: • Kravet på omfattning och konkretisering av det tekniska underlag som ingår i ansökningarna är större än vad många aktörer har utgått från och kunnat bedöma på förhand. • Vid de anläggningar som har äldre rättigheter som grund för dagens verksamhet ställs krav på redovisning av en omfattning som, om domstolarna gör samma bedömning när målet ska prövas, kan medföra att det inte går att ompröva dessa verksamheter. • Vid utrivning av en anläggning inom ramen för omprövning blottläggs grundläggande brister i förfarandet med omprövningar som gör det svårare att hantera dessa ärenden än en ”vanlig” utrivning. • Samverkansförfarandet som det fungerar idag leder inte till att korta ledtiderna för omprövningarna, snarare tvärtom För att tydliggöra dessa slutsatser ytterligare klargörs respektive slutsats särskilt under egen delrubrik nedan. Omfattningen av tekniskt underlag Om man först ser till frågan om det tekniska underlaget som ska ges in till domstolarna tillsammans med själva ansökan så har det från lagstiftaren inte konkretiserats mera i förarbetena än att det angetts att det inte föreligger krav på en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Det anges istället att det ställs krav på att sökanden vid omprövning för moderna miljövillkor ska redovisa verksamhetens miljöpåverkan. Detta har av domstolarna, myndigheter och verksamhetsutövare tolkats som så att en ny form av redogörelse kallad miljöbedömning ska bifogas som underlag för ansökan. Något uttryckligt krav på teknisk beskrivning finns egentligen inte men det bör enligt min uppfattning vara underförstått att det krävs. Om det sedan är en separat teknisk beskrivning eller ett kombinerat dokument torde inte vara det centrala och båda varianterna verkar domstolarna kunna acceptera. Den fråga som dock naturligt uppstår, och som det inte fanns något svar på innan omprövningarna drog igång, var hur stor omfattningen av underlaget skulle vara. Skrivningarna i förarbetena är i dessa delar väldigt motsägelsefulla och det är förståeligt att det vållar domstolarna bekymmer. För det som sägs i förarbetena är att det som inte berör omprövningarna inte behöver redovisas. Men då det i meningen senare anges att domstolarna ska försäkra sig om att allt som behövs för att kunna hantera omprövningen ska redovisas inställer sig frågan: vad är det då som inte behöver redovisas? Det framgår i grunden inte men där har min grundläggande teori varit att ta visst sikte på vilket underlag som används vid ”vanliga” omprövningar i enlighet med 24 kap. 5 § Miljöbalken. Vid sådan omprövning är det myndighe