Svensk Vattenkraft 1
Hur gör vi Hanöbukten bättre? Det var rubriken fö
r ett arrangemang anordnat i Åhusgården av Ålakustens kulturarvsförening den 22 maj. Jag var inbjuden att berätta om Vessige Vattenkrafts skyddsåtgärder för ål under programpunkten ”Fiskvänligt vattenkraftsbygge i Vessigebro”. Eftermiddagen inleddes med en film om ålafiskets historia som sträcker sig bakåt till bronsåldern. Under Skånes danska tid utvecklade kungen förutsättningar som alltjämt omgärdar fisket. Det hantverksmässiga fisket har berättats om och kunskaperna överförts från äldre till yngre generationer vid ålabodarna och ålagillena utmed Hanöbukten in i vår tid. Av en mängd olika förändringar i miljön på senare tid har ålen minskat i förekomst och är numer en hotad art. Verksamheten är utsedd som ett immateriellt kulturarv enligt UNESCO:s definition av nedärvda traditioner, hantverk, berättelser och kunskaper som människor utövar och håller levande. Arvet består också av en mattradition kring olika sätt att tillaga och njuta ålen. En samhörighet med danska förutsättningar kan spåras i halländska Vessige där vattenkraften i kombination med ålfiske använts sedan tiden före freden i Brömsebro och Roskilde. Genom århundradena har vattenkraften använts småskaligt och fisket pågått hantverksmässigt med var tids teknik in i vår tid. Det är förunderligt att den småskaliga vattenkraften sedan några decennier beskylls för att orsaka åldöden. Visst har verksamheten dödat en del ål i våra turbiner men många har hamnat i det fasta ålfisket, tillagats och ätits medan de flesta har följ med höstregnens flodvatten till Kattegatt. Detta blev utgångspunkten för min berättelse om hur vi genomförde skyddsåtgärder för uppströms och nedströms vandrande ål när vi byggde nytt kraftverk i Vessige. Nedströms tar de sig själva till 100 procent genom smarta flyktvägar och uppströms hjälper vi dem som små ålyngel förbi 22 meters fallhöjd. Som avslutning på min presentation hade jag äran att överlämna Svensk Vattenkraftförenings skvaltapris 2022 till Gunnar Olsson, Ugerups Mölla, som han tilldelades vid föreningens årsstämma i april men inte hade tillfälle att ta emot då. Gunnar har varit mångårig medarbetare i denna tidning och prismotiveringen löd ”För en enveten kamp för natur och kultur med pennan som vapen mot myndigheters ohörsamhet visavi politikens vattenbeslut”. Andra presentationer hade rubrikerna ”Vandringsvägar för fisk – Ett globalt problem men lösningar finns, Vikten av att anlägga våtmarker, Rening av läkemedelsrester i avloppsvatten och Tvärpilen på Kivik”. Uppskattande applåder gavs ålfiskaren och entertainern Hånsa Olofsson som underhöll oss med anekdoter och visor. Tack till Ålakustens kulturarvsförening för en givande eftermiddag. Tillsammans gör vi något bra bättre. Jan Åke Jacobson, kansliansvarig SVAF Hånsa Olofsson underhåller Gunnar Olsson SVENSK VATTENKRAFT #2 2022 29