Svensk Vattenkraft 1
Det första uppdraget är bra – men ett slag i luft
en 9 juni beslöt regeringen om två uppdrag som är positiva för vattenkraften. Båda uppdragen återkommer i det "Kraftpaket" som regeringen presenterade 21 juni. I denna förstaledare granskas det första uppdraget; det andra liksom Kraftpaketet diskuteras i andraledaren. Vattenkraften motsätter sig inte miljöanpassningar, men de ska avvägas mot de många andra samhällsintressen som tas upp i både EU:s vattendirektiv och den svenska vattenförvaltningsförordningen. Sådana avvägningar struntar dock vattenförvaltningen i. Därför är det välkommet att regeringen 9 juni gav Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att tillsammans med Svenska kraftnät (Svk) och Energimyndigheten (Em) "följa upp och analysera arbetet med att förse vattenkraften med moderna miljövillkor." Uppdraget utvecklas på tre sidor och innehåller mycket som är positivt för vattenkraftens. Men – risken är mycket stor att uppdraget blir ett slag i luften. HaV är den centrala aktören i vattenförvaltningens systematiska arbete på att få så många dammar och kraftverk som möjligt utrivna, detta i strid med vattendirektivet och riksdagens och regeringens beslut. Att ge HaV detta uppdrag är att låta den största boven utreda brottet. Att HaV skulle komma med några för vattenförvaltningen negativa resultat får betraktas som uteslutet. Svk och Em har i liknande uppdrag närmast agerat nickedockor till HaV. Låt oss börja med det positiva. Det är bra att regeringen avser att fortlöpande och noga följa upp omprövningarna. Man ställer också en rad viktiga frågor till HaV. Leder åtgärderna till förbättringar av vattenmiljön? Vilka blir produktionsförlusterna, hur påverkas reglerförmåga, elberedskap, dammsäkerhet? Har hänsyn tagits till andra allmänna intressen? I vilken utsträckning har vattenförekomster klassats som kraftigt modifierade vatten? Hur har undantaget mindre stränga krav använts? Hur har samverkansprocessen fungerat? Man erinrar om att "syftet med lagstiftningen inte är att anläggningar som används för småskalig kraftproduktion ska rivas ut i stor skala." Om utrivning sker, har kraftverksägaren själv velat detta och i så fall varför? Redan nu kan sägas att omprövningsprocessen är ett misslyckande. Vattenförvaltningen driver arbetet på ett sätt som lagstiftaren aldrig avsett. SVAF har i artiklar, skrivelser och uppvaktningar redovisat hur myndigheterna driver sin egen agenda, den senaste utvecklingen kommenteras på s 12 - 15. Den avgörande svagheten med regeringens uppdrag är att det inte innefattar regelverket, vilket gör att HaV inte kan ställas till svars för att man i sin föreskrift 2017:20 (§ 8b) helt i strid med vattendirektivet och utan stöd i vattenförvaltningsförordningen hävdar att bristande konnektivitet inte motiverar kraftigt modifierat vatten (se nr 1 s 5 - 6). Med hänvisning till detta kräver vattenmyndigheterna att miljökvalitetsnormen God ekologisk status (GES) ska uppnås, ett beslut som dessutom inte går att överklaga. Detta leder i sin tur till att länsstyrelserna kräver så långtgående åtgärder att utrivning framstår som det enda alternativet, om inte annat så av ekonomiska skäl. I första ansökningsomgången 1 februari har hela 30 % av kraftverksägarna själva ansökt om utrivning! För att försvåra ägnar sig många länsstyrelser åt att ifrågasätta äldre rättigheter i strid med riksdagens och regeringens uttalanden. Vi får se om myndigheterna den här gången bryr sig om regeringens ovan citerade åthutning. Den samverkan med kraftverksägare (och andra) som länsstyrelserna är ålagda att genomföra för att underlätta domstolsprövningen lämnar mycket övrigt att önska. Vattenmiljö behandlas hyggligt, ibland också kulturmiljö. När det gäller elsystemnyttorna gör de flesta länsstyrelser ingenting; några erkänner att de saknar kompetens. Då får man hyra in den! Andra allmänna intressen tas sällan upp trots att länsstyrelserna har ett tvärsektoriellt uppdrag och resurser och kompetens inom många områden. Så mycket till dialog blir inte samverkan, länsstyrelserna sitter fast i sina skrivbordsbeslut om statusklassning, normsättning och åtgärder. Vattenförvaltningens strategi verkar vara att lägga alla intresseavvägningar i knäet på domstolarna. Regeringen måste omgående strama upp styrningen av vattenförvaltningen innan ännu fler utrivningar blir verklighet. Uppföljning är nödvändigt och uppdraget är bra men vi har redan svaren på de frågor regeringen ställer till HaV. Riksdagens majoritet vill stoppa vattenförvaltningens utrivningar. Kan S-regeringen, befriad från Miljöpartiet, också i denna fråga balansera olika samhällsintressen mot varandra? Det kan ske genom korta preciseringar i förordningarna som styr vattenförvaltningen så att KMV-klassning blir den självklarhet det är i andra EU-länder. Därefter måste regeringen ge HaV uppdrag att ta fram nya föreskrifter och vägledningar och vattenmyndigheterna att göra om klassning och normsättning. I avvaktan på att detta blir klart måste omprövningarna av vattenkraftens miljötillstånd pausas. En radikal omorganisation av vattenförvaltningen där bl a vattenmyndigheterna läggs ner, och en tydligare politisk styrning måste påbörjas, som vattenförvaltningsutredningen föreslog. Thomas Sandberg, ordförande Svensk Vattenkraftförening SVENSK VATTENKRAFT #2 2022 3