Svensk Vattenkraft 1
”De miljöåtgärder som ska vidtas måste vara effek
tiva och proportionerliga samt innebära rimliga kostnader.” Rubriken är hämtad från Riksdagens tillkännagivande 2022-0428 med förslag från Civilutskottets betänkande CU 2021/22:13 ”Den småskaliga vattenkraften bör värnas”. Erfarenheter kan dras från de pågående omprövningarna. Det handlar inte bara om utrivningar av anläggningar p g a länsstyrelsernas fiskvandringskrav och oförmåga att ta in lokala och regionala elkraftsnyttor i bedömningarna. Orimliga kostnader för miljöåtgärder leder också till utrivningar. För tolkning och tillämpning av kraven för god ekologisk status anser vattenmyndigheterna att de inte behöver ta hänsyn till kostnaderna och om kravåtgärderna är kostnadseffektiva för att nå den eftersträvade miljönyttan. Det är lite tydligare att orimliga kostnader ska vägas in, även på lokal nivå, om vattenförekomsten är klassad som kraftigt modifierat vatten (KMV) eller om mindre strängt kvalitetskrav tillämpas. Vattenmyndigheterna struntar blankt i att bedöma om åtgärdskrav i småskaliga och medelstora vattenkraftsanläggningar är kostnadsmässigt proportionerliga. Det kanske förklaras av att det inte föreligger någon politisk policy mer än att omprövningarna inte ska medföra att den nationella vattenkraftsproduktionen inte får minska med mer än 1,5 TWh och påverkan på nationella reglerförmågan är obetydlig. Det som riksdagen uttalar i rubriken måste också förtydligas politiskt. Nu är det bara en oprecis talepunkt. Hur ska en policy för den småskaliga vattenkraften utformas så att vattenmyndigheterna fattar och om nödvändigt blir beordrade i ett regelverk? Ett reportage i SVT-Småland 10 maj ”Nya hårda miljökrav hot mot små vattenkraftverk” speglar väl hur verklighetsfrämmande vattenmyndigheterna förhåller sig till ett resonemang om kostnadseffektiva åtgärder. Vid Alsterån i Nybro kommun ligger ett av Magnus Edvinssons vattenkraftverk som funnits sedan 1800-talet. Han, likt flertalet andra ägare till små vattenkraftverk, står inför kommande omprövningar om miljövillkor för att se om de klarar miljölagstiftningen. Enligt Magnus Edvinsson kan åtgärderna och domstolskostnaderna innebära slutet för många små vattenkraftverk. – Vi har ju sett kostnader på 10 miljoner kronor för ett enskilt litet vattenkraftverk. Det slår ju sönder ekonomin helt och hållet i ett sådant här bolag. Vattenmyndigheterna har beslutat att det är god ekologisk status som varje vattenförekomst ska uppnå. Miljökvalitetsnormen innebär enligt Magnus Edvinsson alldeles för höga krav och kan leda till kostsamma ombyggnationer. Vi har ju redan fått indikationer på att 30 procent av de små vattenkraftsägarna i första prövningsgruppen funderar på att riva ut sina anläggningar redan innan prövningen i domstol gjorts. Vattenvårdsdirektör Irene Bohman i Södra Östersjöns vattenmyndighet bemöter Magnus kritik med att syftet med prövningarna är att klara kraven inom EU:s vattendirektiv men också inom Natura-2000 direktivet. Det är god ekologisk status som varje vattendrag ska uppnå. Om det är ekonomiskt orimligt eller om verksamheten fyller ett samhällsbehov ger lagstiftningen utrymme för undantag från de nya hårdare kraven. Enligt vattenkraftsägarna tillämpar myndigheterna dock inte detta undantag. Men det gör man visst, enligt Irene Bohman. – Vi tillämpar det så långt som det bara är möjligt. Vi tittar på de kriterier som är reglerade i lagstiftning. Vi har ingen anledning att låta bli undantag där underlag finns. – Vi tar inte hänsyn till enskildas kostnader, utan vi bedömer samhällsekonomiska effekter. Men där har riksdagen och branschen beslutat om att införa en fond för att värna vattenkraften, säger Irene Bohman. Det är anmärkningsvärt att vattenmyndigheterna anser att den enskildes kostnader kommer att till 85 % betalas av fonden. Men oavsett vem som betalar är det en samhällskostnad som måste vägas in i en kostnads- nyttoanalys. Det är också viktigt att framhålla att kriterierna för både KMV och undantag har gjorts så restriktiva att ingen vattenförekomst med småskaliga anläggningar uppnår kriterierna. Kostnadseffektivitet i åtgärderna för att nå biologiska nytta ska alltid vägas in i vattenförvaltningen oavsett om vattenförekomsten har klassats som naturligt vatten eller KMV med eller utan mindre strängt kvalitetskrav. Det är vattenmyndigheternas uppdrag att ta fram underlag för bedömning om åtgärdskostnaderna är rimliga och kostnadseffektiva. Vattenmyndigheterna har gjort det lätt för sig. I ”Förslag till Åtgärdsprogram för vatten 2021-27” anges att ”Vattenmyndigheterna har inför denna vattenförvaltningscykel valt att peka ut de fysiska åtgärderna på en mer övergripande nivå än tidigare. Detta för att det är upp till prövningsprocessen att fastslå vilken den mest effektiva åtgärden är för den specifika platsen”. Det grundläggande felet med vattenmyndigheternas upplägg är att de vill överlämna alla intresse- och kostnadsavvägningar till domstolarna. Syftet med vattendirektivet är att integrera vattenförvaltningen med andra samhällsintressen som jordbruk, energi och turism. Avvägningar mellan intressen ska uttryckas i normsättning eller i åtgärdsprogrammen. Som det nu är i Sverige har vattenmyndigheterna blivit ytterligare en miljömyndighet som tydligen tycker att det är tjänstefel att göra avvägningar av något slag som balanserar det renodlade vattenmiljöperspektivet. Ett annat avgörande ställningstagande finns i ”Förslag till miljökvalitetsnormer för vatten som påverkas av vattenkraft”. ”VattenSVENSK VATTENKRAFT #2 2022 31