Byggaren 1
STENS JURIDISKA KRÖNIKA Det jag förlorar på kar
usellen tar jag igen på gungorna D et allra vanligaste tvistemålet mellan en bygghantverkare och en konsument handrlar om priset. Eller skäligheten av priset. Konsumenttjänstlagen (KtjL) säger att man kan avtala på tre olika sätt för att beräkna och komma fram till ett pris för uppdraget. A) fast pris b) löpande räkning och c) takpris eller cirkapris. Alla tre sätten regleras på olika sätt enligt (KtjL). Med ett fast pris får konsumenten betala vad man avtalat i fast pris oavsett om han därmed får betala mer för tjänsten än vad han annars skulle ha gjort, t.ex. för att tjänsten kan utföras på kortare tid än vad som beräknats. Eller omvänt, hantverkaren får stå för sitt pris oavsett om han därmed gör en förlust eller vinst. Med löpande räkning betalar konsumenten per timme eft er en överenskommen timersättning. Men lagen är tydlig, konsumenten skall aldrig behöva betala mer än vad som kan anses skäligt för hela tjänsten (projektet/uppdraget) vid löpande räkning. Alltså, inte för faktura per faktura, utan för alla fakturor tillsammans. Sist men inte minst, så kan man ange ett cirkapris eller ungefärligt pris för uppdraget och då står det i (KtjL) att det angivna priset för hela uppdraget ej får överstigas med mer än 15 %. Det är gubevars, inte lätt att hålla reda på alla trådarna i detta och sätta rätt pris för att inte drabbas av en konsuments missnöje. För gör man det blir det inte bra. Det vittnar alla tvister om. Ett ärende som gick ända upp i Högsta Domstolen handlade om en konsument som hade både fått ett fast pris och ÄTA uppdrag (ändringar, tillägg och avdrag) på löpande räkning. Alltså en del till fast pris och en del på löpande räkning. Eft ersom detta ärende handlade om ett uppdrag som inte helt och fullt skulle värderas eft er fast pris eller löpande räkning prövade man om vilken av dessa båda prissättningar som var starkast för att pröva hela uppdraget. Det fanns inte angivet ett fast pris på hela uppdraget och det fanns inte heller löpande räkning på hela uppdraget. Skulle man värdera var sak för sig, gå eft er reglerna för det fasta priset eller skulle man skälighetspröva hela uppdraget. HD dömde att det skulle betraktas som att uppdraget skulle gå eft er löpande räkning och skälighets prövning skulle gälla för hela uppdraget, även om c:a 60 % var avtalat till fast pris. Nu visar jag siff ror så att du skall förstå vad som hände och inte de verkliga. Hela uppdraget slutade på 1,2 miljoner. Det fasta priset var satt till 800 tusen kronor och 400 tusen var ÅTA mot löpande räkning. Konsumenten hade redan hunnit betala 1,1 miljoner och man tvistade om de sista 100 tusen kronorna, som konsumenten ansåg som oskäligt. Vid bedömningen av skäligheten enligt (KtjL) 36 § kom domstolen fram till att hela uppdraget skulle beräknas till 950 tusen kronor 20 istället för 1,2 miljoner. Konsumenten slapp betala den sista fakturan på 100 tusen kronor och skulle istället få återbetalt 150 tusen kronor. Byggarens försvar handlade hela tiden om att den fasta delen var avtalad till fast pris och betald. Tvisten handlade enbart om ÅTA uppdragen och skäligheten i de uppdragen, menade byggaren. HD instämde inte i det och dömde därför mot svarandens synpunkter. STEN FOLKESSON Aff ärsjurist för bygg- & bygghandel. Hur gick nu detta till, undrar ni säkert. Troligen var det så att byggaren hade tagit ordentlig höjd i prissättningen för att ange ett fast pris. Han hade säkert utfört uppdraget med kraft ig styrning av hela uppdraget vilket gjort att han kunnat ta hem en bra förtjänst på den fasta delen. Den rörliga delen hade han säkert inte haft samma styrning på och därför hade timmarna runnit iväg på ett sätt som inte alls stämde med hur man byggde delen till fast pris. Vid ett annat bygge fi ck jag t.ex. gå med på en förlikning för all byggtid som gått åt att tala i mobiler. För fyra snickare gick det tillsamman en arbetsdag om 8 timmar i veckan åt till mobilerna enligt telefonoperatörernas förteckning för de fyra telefonerna på den tid de vistades enligt timlista man hade som underlag för debitering av löpande arbetstid. Konsumenten betalade 550 kronor per timme ink. moms vilket innebar att telefonin (enbart onödig) kostade konsumenten 4 400 kronor i veckan. Om det hade varit ett fast pris istället hade arbetsgivaren fått betala för utebliven arbetsinsats. Arbetsgivaren hade bara fått vad han avtalat om oavsett hur länge personalen pratar i telefon. Det gäller också de underleverantörer som han använder och som betalas mot löpande räkning. Frågar man konsumenten föredrar de fast pris eller cirka pris. Frågar man bygghantverkarna föredrar de löpande räkning. Enbart av denna anledning förstår man att båda parter har olika grundsyn på priset. Frågar man konsumenten vilken prissättningsmetod som ger lägsta pris, säger de fast pris. Frågar man bygghantverkaren vilket som ger konsumenten lägsta pris, säger de löpande räkning. Synpunkterna på detta får vi säkert komma tillbaka till i en annan krönika. Min rekommendation och slutkonklusion av detta är; blanda aldrig löpande räkning med fast pris. Lämnar ni fast pris på en off ert, skall ni också lämna fasta priser på varje ÄTA. Glöm det gamla ordspråket ”det jag förlorar på karusellen tar jag igen på gungorna”. Det går inte att lägga ett lågt fast pris för att få jobben och tro att man kan igen det på tilläggen. BYGGAREN ¬ 7 2020