Svensk Vattenkraft 1
och på så sätt, mera indirekt, erhålla en effekti
visering. Detta kan göras på olika sätt men en möjlighet, som Svenskt Näringsliv har anfört tidigare, är att fokus skulle kunna vridas mera emot tillsyn och mindre emot prövning. D.v.s. att prövningarna ges ett mindre fokus och att många enklare delfrågor hanteras i dialog mellan verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten inom ramen för tillsynen. Ett av de stora problemen idag är dock att miljöbalkens regler är skrivna på ett sådant sätt att man nästan kan säga att de är skapade för konflikt. Det ligger i regleringens natur, såsom miljöbalken är uppbyggd, att det uppstår konflikter eftersom lagstiftaren i mångt och mycket inte har angett hur målkonflikter ska lösas. Att vi idag har problem beror således på miljöbalkens konstruktion mera än något annat. Värmlands län, Johan Kling, avdelningschef, Havs- och vattenmyndigheten, Viveka Beckeman, VD, Skogsindustrierna. Efter en kortare inledning av Peter Wennblad, som handlade om att handläggningstiderna för prövning enligt miljöbalken är långa, gick ordet till Camilla Adolfsson. Hon inledde med att redogöra för arbetet som utförs inom ramen för Miljötillståndsutredningen. Det man hittills har hunnit med att göra är skapa en grundlig och omfattande problembild. D.v.s. att försöka klarlägga vad det är som är problemet idag för att sedan, i nästa steg av utredningen, komma med förslag på hur problemen ska adresseras. Den kartläggning som hittills har genomförts visar att grundproblemet är att dagens reglering, miljöbalken med tillhörande lagar och förordningar, är komplex. Det är frågan om lagar och förordningar som ställer stora krav på såväl verksamhetsutövarna som tillsynsmyndigheterna att göra svåra avvägningar och bedömningar. Det finns även en uppfattning om att dagens regler är splittrade och uppdelade på ett sätt som inte främjar snabba processer. Utredaren bedömer dock att det ska vara möjligt att inom ramen för EU-rätten finna förbättringar som minskar problemen med prövningarna. Det som åsyftas med EU-rätten handlar inte bara om de regler som finns idag utan i än högre utsträckning de förordningar och direktiv som är på gång eller som håller på att implementeras i svensk rätt. En annan bild som framträtt hittills i arbetet är att många verksamhetsutövare upplever att de myndigheter som är tillsynsmyndigheter söker problem och konflikt snarare än att vara behjälpliga. I denna delfråga upplever många verksamhetsutövare det som att tillsynsmyndigheterna använder EU-rätten som ett skäl att kräva mera underlag och kompletteringar. Niklas Skår anförde att när man talar om att förbättra miljöprocesserna, liksom inom ramen för denna utredning, uttrycks ofta en vilja att effektivisera processerna. Det är dock en felaktig benämning på dagens problem eftersom ordet effektivisering för tankarna till att det skulle finnas någon form av juridiskt dödkött som skulle kunna trimmas bort. Så är inte fallet eftersom miljöbalken i grunden innehåller få preciserade regler. Det är frågan om en ramlag som ger stora möjligheter att bedöma och applicera lagens regler på de förutsättningar som gäller i varje enskilt fall. Som exempel är det i grunden svårt att på annat än ett mera generellt plan säga hur en ansökan till mark- och miljödomstolen ska se ut, det är en bedömning som till stor del görs från fall till fall. Man borde i nu aktuellt sammanhang alltså inte tala om effektivisering utan snarare om reformering, att förändra förutsättningarna för prövning Björn Risinger påtalade att man från Naturvårdsverkets sida sedan tidigare har gjort en hel del arbete med att undersöka frågan om hur effektiva prövningarna i landets mark- och miljödomstolar är och detta arbete visar att handläggningstiderna inte kan sägas vara för långa. Detta arbete görs på uppdrag av regeringen sedan några år tillbaka och all insamlad statistik visar på att antal avgöranden per år och även själva handläggningstiden inte är onormal i egentlig mening. Den bild som ofta anförs när det gäller de svenska miljöprövningarna är således enligt Naturvårdsverket inte sann eller åtminstone missvisande. När det gäller frågan om kompletteringar av en ansökan gäller att landets domstolar i grunden inte tar ställning till behovet av kompletteringar. När yttranden inkommer kopplat till en ansökan och det talas om brister så hanteras detta oftast av domstolen på så sätt att frågan hänskjuts till verksamhetsutövaren som måste ta ställning hur denne ska hantera påstådda brister i ansökan. Detta leder allt som oftast till att kompletteringar görs på ett eller annat sätt, det är så systemet idag fungerar. Georg Andrén angav att som myndighet verksam inom miljöprövningar av olika slag ligger ett stort ansvar på landets länsstyrelser. Det finns dock stora utmaningar att hantera alla de komplexa frågor som idag uppstår i prövningarna och det finns SVENSK VATTENKRAFT #3 2024 21