Svensk Vattenkraft 1
Gonzalez Westling (V), Markus Wråke, VD Energifor
sk, Anders Berger, public affairs, Volvo Group, Lotta Medelius Bredhe, GD Svenska kraftnät. Länk till seminariet: https://almedalsveckanplay.info/70347 Efter en mycket kort inledning av Åsa Pettersson, Energiföretagen, tog Ebba Busch vid för ett inledningstal om ”vad gör regeringen i energifrågan?” Hon inledde med att hänföra sig till de åtgärder som har vidtagits sedan regeringsskiftet vilket presenterades i form av en lång lista med åtgärder såsom nya uppdrag till myndigheter, beslut kring nya utredningar m.m. Det som är det mest centrala i regeringens arbete med energifrågor är dock den i mars presenterade energipolitiska inriktningspropositionen. Denna fokuserar på elsystemet vilket inte har gjorts av någon regering på mycket lång tid. Det unika med propositionen och det som gör den så viktig är att det fastställs planeringsmål och leveranssäkerhetsmål. Dessa mål är framtagna för att möjliggöra den gröna omställningen och är tänkta att säkerställa att det i landet ska finnas energi och effekt i den mängd som krävs. Leveranssäkerhet är extremt viktigt då det utan detta inte går att ansluta nya industrier och verksamheter och då går det heller inte att nå planeringsmålet och andra mål med klimatomställningen. Ser man till en tioårs period har tillförseln av energi ökat förhållandevis markant men det som nu har uppstått är att det finns stora problem med överföringen av energi. Att det finns ett problem med överföringen styrks av att konsumtionen under samma tioårsperiod är ungefär lika stor. Stort tillskott i produktionen kommer från vindkraften medan kärnkraftens tillskott har minskat i stor omfattning. Detta har gjort att elsystemet är mera belastat än någonsin tidigare eftersom vindkraften inte bidrar med effekt i en utsträckning som skulle krävas för att balansera inflödet av energi när det blåser. Effekterna är bl.a. att kostnaderna för att nedreglera elnätet idag uppgår till 8 miljarder kr per år. Det nu angivna medför ett försämrat elsystem som dessutom är importberoende vilket är en klar försämring mot tidigare. Prognoser för produktion mot år 2030 tyder vidare på 28 SVENSK VATTENKRAFT #3 2024 kraftigt ökad produktion men det kommer att ställa höga krav på effekt vilket kommer att vara den stora utmaningen. Det nu anförda kan sammanfattas med att Sverige behöver värna en kostnadseffektiv utbyggnad av elsystemet. Att bara koncentrera sig på produktion kommer inte vara hållbart utan fokus kommer att behöva ligga på att få ihop den ökade produktionen och konsumtionen med ett stabilt och säkert elsystem. Tidigare har den politiska energidebatten handlat mycket om att olika kraftslag ställs emot varandra men detta är på väg att förändras och detta är vad Sverige behöver. Mindre politik och mera fysik helt enkelt. Det finns idag flera positiva tecken på att marknadens aktörer är beredda att göra sitt och ett praktiskt exempel på detta är Industrikraft, det initiativ som en rad storföretag såsom Volvo, Alfa Laval och Stora Enso står bakom. Generellt måste dock utgångspunkten i närtid vara att förbättra det vi redan har, att få ut så mycket som möjligt ur befintliga anläggningar. Detta görs bl.a. inom kärnkraften där effekthöjningar och livstidsförlängningar görs. Sedan är det även viktigt att framhålla vattenkraften, som många gånger tas för given. Detta gäller särskilt den småskaliga vattenkraften där de positiva egenskaper som dessa anläggningar förser elsystemet med när det gäller överföringskapacitet i elnätet behöver bevaras och snarare utvecklas. Vi behöver förbättra effektiviteten i svensk vattenkraft och där kan Sverige lära sig mycket av hur man i Norge har hanterat denna fråga. Därefter kom en panel bestående av företrädare för samtliga riksdagspartier att ta vid och en första omgång med debatt vidtog. Det ställdes tuffa och kanske lite provocerande frågor till de olika företrädarna men något egentligen nytt kan inte sägas ha framkommit. Denna del av Energispektrum var den mest intetsägande. Först av de fyra nya paneldeltagarna från andra delar av energibranschen att uttala sig var Magnus Wråke som konstaterade att om inte målen som siktar mot 2030 nås så hotas inte bara mål kopplade till