Svensk Vattenkraft 1
energi utan det påverkar även negativt möjlighete
n att uppnå alla klimatmål. För att klimatmålen ska kunna nås måste energifrågan lösas, de hänger intimt ihop med varandra. Anders Berger klargjorde att det är oroande att ens börja diskutera att inte nå de mål som finns uppsatta mot 2030. Hela logiken som finns uppställd kopplad till klimatanpassning krackelerar om man skulle börja tumma på de uppsatta målen som är kopplade till år 2030. Politikens uppgift är att utvisa riktning och väg framåt, det är vad industrin behöver av de politiska partierna. Lotta Medelius Bredhe påtalade vikten av långsiktiga beslut kopplade till stamnätet. Slutligen kom Björn Santana Arvidsson att trycka på långsiktighet från politikens sida så att det går att fatta beslut kring investeringar. Görs inte detta finns klara risker för att investeringar kommer att utebli. Debatten kom därefter att fortsätta med företrädarna för riksdagspartierna. Intressantast i denna del av debatten var Mats Green som tryckte på behovet av att överväga miljöbalkens framtid, att det kan finnas behov av att se över lagen som helhet för att kunna nå uppställda mål. Detta har nämnts tidigare men undertecknad uppfattar det dock som ett mera tydligt uttalande i frågan denna gång. Även Rickard Nordins inspel som handlade om att Sverige borde finna inspiration för hanteringen av målkonflikter från andra länder såsom Finland eller Norge kan framhållas som positivt och intressant. När diskussionerna gick över i frågor som kopplar till flexibilitet och effektbehov var det enbart Rickard Nordin som nämnde vattenkraftens möjligheter att förse elnätet med lagring, övriga kom inte att överhuvudtaget beröra vattenkraften. Överlag var det förhållandevis vaga och förutsägbara uttalanden som gjordes i debatten. Alla företrädare för de politiska partierna verkar vara överens om att politiken måste fatta långsiktiga beslut, lösa målkonflikter och överlag jobba för att skapa förutsättningar för den samhällsomvandling som ska genomföras. Det råder även konsensus kring att tillståndsprocesserna går för långsamt, det tar för lång tid att komma fram med ansökningar kopplade till för klimatet positiva åtgärder och verksamheter. Men hur dessa frågor ska lösas finns det uppenbarlig väldigt få praktiska förslag, visioner eller andra utspel kring. Det saknas således lösningar på alla de problem som de politiska partierna verkar ha identifierat. Avslutande och sammanfattande tankar Det var skralt redan förra året med seminarier och arrangemang som berörde vattenkraften men årets Almedalsvecka innehöll ännu färre sådana programpunkter. Det enda arrangemang som i sitt program berörde vattenkraften var det seminarium som SVAF anordnade. I övrigt berördes eller inte ens nämndes vattenkraften på merparten av alla andra seminarier där undertecknad deltog. Det finns några undantag där så klart Ebba Buschs spontana kommentar/uttalande om småskalig vattenkraft sticker ut men även Mats Green nämnde vattenkraften när han medverkade på SEB:s seminarium och Rickard Nordin berörde vattenkraften i olika sammanhang. Utöver dessa undantag var det dock som sagt mycket skralt med omnämnande och i vissa fall på gränsen till provocerande att ingen ens nämner vattenkraften. Ett genomgående tema för årets Almedalsvecka ur ett energiperspektiv var att tala om lagring av energi i olika former såsom vätgas eller batterier. Hur man i ett sådant sammanhang inte ens kan koppla frågan om lagring till vattenkraften och dess oerhörda förmåga att just lagra energi är på gränsen till häpnadsväckande. Det är så klart så att de seminarier som arrangeras oftast görs ur en viss vinkel och det ger begränsningar för vad som diskuteras och det är vidare alltid svårt att hålla någon enskild aktör ansvarig för att inte ta upp frågan om vattenkraften. Anmärkningen är således mera från ett övergripande perspektiv, att det kan ses som en trend eller symptom att vattenkraften helt verkar bortglömd från många aktörers sida. Eller kanske snarare, att vattenkraften tas för given. Kunskapen kring omprövningarna för moderna miljövillkor och vad dessa processer verkligen omfattar är fortsatt låg i landet, det anser undertecknad vara tydligt. Även från personer kunniga inom energifrågor framträder en bild av att det på vissa håll fortsatt verkar råda en uppfattning om att omprövningarna för moderna miljövillkor inte är ett problem. Om man sedan tar frågan lite längre och diskuterar den med personer som finns i nästa steg av kedjan, såsom stora användare av energi inom den svenska basindustrin, så råder än större okunskap. Här finns personer som inte ens verkar vara medvetna om att det pågår omprövningar av landets vattenkraftverk. Ser man till dessa förutsättningar är det kanske inte så konstigt att vattenkraften saknas på Almedalens schema, det är för få personer i landet som är införstådda med vad omprövningarna faktiskt medför. Vidare intryck från Almedalen är att det inom i princip varje delområde, kraftslag eller industri råder en enorm konsensus kring att politiken måste staka ut vägen framåt och klargöra vad som gäller. Det nämndes i princip vid vartenda seminarium, att klara politiska besked som långsiktigt klargör hur spelplanen ska se ut är vad som efterfrågas. Några tecken som tyder på att detta verkligen kommer att bli fallet finns det dock få av. De flesta företrädare för de politiska partierna talar om vikten av att avpolitisera energifrågorna men när det sedan väl blir diskussion i frågan så uppenbarar sig snabbt att några tecken på detta inte finns idag. Det råder fortsatt uppenbarligen stora skillnader i synsätt mellan de två stora blocken kring en rad frågeställningar mrn även internt inom blocken finns olika synsätt kring vad som bör göras. Behovet som uttrycks från aktörerna inom energisektorn är i grunden att man vill se en stor och blocköverskridande energiöverenskommelse men i dagsläget verkar det avlägset att en sådan ska kunna träffas. Detta är verkligen problematiskt eftersom flera av de aktörer som ska använda all energi och effekt ger uttryck för att det finns uppenbara risker att utan långsiktighet så kommer investeringsbeslut att hamna i andra länder. Sverige riskerar att hamna på efterkälken internationellt och det är bråttom att säkerställa rätt förutsättningar för klimatomställningen. Att då inte politiken har kommit längre än att man fortsatt ägnar väldigt mycket tid åt att käbbla är ytterst oroväckande. Viktor Falkenström, advokat, styrelseledamot SVAF, Karlstad den 3/7 juli 2024 SVENSK VATTENKRAFT #3 2024 29