Svensk Vattenkraft 1
Tidöpartiernas vattenkraftpolitik samhällsfarlig
Regeringens promemoria 22 augusti ”Bättre förutsättningar för vattenkraftens omprövning” är ännu ett misslyckande. Ett par punkter är till det bättre men det hindrar inte den fortsatta utrivningen av de 1900 mindre dammarna och kraftverken. Man verkar inte förstå eller bry sig om de negativa konsekvenserna för elförsörjning, vattenförsörjning, torrläggningar och översvämningar, klimatet, kulturmiljön, hela livsmiljön för de människor som bor och verkar utmed åar och sjöar. Att också själva vattenmiljön kommer att skadas på många håll låtsas man inte om. Regeringens förslag är långt från att leva upp till Tidöavtalets skrivningar om vattenkraften i allmänhet och den småskaliga vattenkraften i synnerhet. Förhandlingarna tycks ha skett i samordningskansliet där kunskapen om vattenkraftens situation är liten. Man måste ändå ställa sig frågan, hur de riksdagsledamöter i KD, M och SD som i många år engagerat sig för den småskaliga vattenkraften kunnat släppa igenom regeringens förslag. Det känns som ett stort svek. Ett särskilt ansvar vilar ändå Liberalerna, som utgör den politiska ledningen på KN-departementets miljöenhet. I sin iver att framstå som ett miljövänligt parti är man blind för alla de samhällsintressen – inklusive vattenmiljön – som skadas av regeringens förslag. Sedan är frågan i vilken utsträckning Liberalerna (medvetet) låtit sig luras av handläggarna. Regeringens förslag innebär vissa förbättringar för de 208 storskaliga vattenkraftverken, bra. Men för den småskaliga vattenkraften kommer myndigheterna kunna fortsätta kräva utrivningar av dammar och därmed stängning av kraftverk. Detta är uppenbart när man läser författningsförslagen och inte låter sig luras av den glättiga brödtexten. Att den svenska vattenkraftpolitiken havererat har många orsaker. Politiskt har ett par 4 %-partier kunnat diktera villkoren. Vattenförvaltningens organisation och bemanning är bara inriktad på vattenmiljön. Också regelverket har samma ensidiga 4 SVENSK VATTENKRAFT #3 2024 inriktning på vattenmiljön. Här följer de elva viktigaste grundfelen. Omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd grundar sig på EU:s vattendirektiv. Ett första grundfel är svenska myndigheters extremt vattenkraftfientliga tolkning och tillämpning av de svenska lagar och förordningar som omsätter vattendirektivet i svensk rätt. Det är ren och skär miljöaktivism! Åtgärd: Regelverket måste till största delen utgöras av lagar (riksdag) och förordningar (regering), som måste vara mycket mer utvecklade och preciserade än i dag. Det får inte finnas något spelrum för myndighetsaktivism. Myndigheternas befintliga föreskrifter, anvisningar m m avskaffas till största delen. Åtgärd: Lägg ner vattenmyndigheterna (som vattenförvaltningsutredningen föreslog 2019). Organisera länsstyrelsernas vattenarbete tvärsektoriellt så att alla samhällsintressen av vatten finns med. Ett näraliggande andra grundfel är att miljöenheten på KN-departementet sedan länge domineras av miljöaktivister, som skriver lagförslag och förordningar som ger myndigheterna ett spelrum som dessa utnyttjar i strid med de politiska avsikterna. Åtgärd: Miljöenheten organiseras om. Riksdagskansliets resurser och kompetens förstärks. Politikerna måste engagera sig mycket mer i denna fråga. Vattenförvaltningsutredningen hade en rad förslag till en kraftigt ökad politisk styrning. Ett tredje grundfel är att formuleringen ”nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel” (miljöbalken 11:28) systematiskt används för att döma ut den småskaliga vattenkraften. Det räcker inte med att på ett ställe i regeringens PM nämna de regionala och lokala perspektiven när de inte alls tas upp i förordningsförslagen. För alla de ca tio samhällsintressen av vatten som vattendirektivet räknar upp är såväl det nationella som det regionala och lokala perspektivet viktigt. Åtgärd: Allra viktigast är att i miljöbalken 11:28 nationell kompletteras med regional och lokal. På flera ställen i både VFF och VVF ska på samma sätt alla tre perspektiven finnas med. Åtgärd: Att ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att ta fram ”förtydligande förutsättningar och bedömningsgrunder för normsättningen” är att sätta bocken till trädgårdsmästare. Hänsynen till den småskaliga vattenkraftens bidrag till elproduktionen nationellt, regional och lokalt ska framgå i lag och förordning. Utöver de ca tio samhällsintressen av vatten som vattendirektivet nämner innehåller det också två mekanismer för att avväga dessa mot vattenmiljön, främst kraftigt modifierat vatten (KMV) men också mindre stränga kvalitetskrav (MSK). Hittills har svenska myndigheters tolkning och tillämpning syftat till att de mindre kraftverken inte ska kunna omfattas av dessa avvägningsmekanismer, i strid med de politiska avsikterna som säger att de ska användas fullt ut. Ett fjärde grundfel är att regeringens förslag är otillräckligt eftersom det ger fortsatta möjligheter för myndigheterna att driva utrivning av dammar och därmed stängning av kraftverk.. Åtgärd: Den enkla lösningen är att en damm alltid ska medföra att vattenförekomsten klassificeras som kraftigt modifierad. En sådan bestämmelse kan bara tolkas på ett sätt. Åtgärd: En omständligare lösning, som också fortsatt ger myndigheterna ett oönskat spelrum, vore att 1) precisera kriterierna för väsentlig förändring av fysisk karaktär ytterligare 2) precisera det underlag myndigheterna ska uppvisa för sina bedömningar av biologiska behov respektive åtgärdsförslag för att säkerställa rimliga och ändamålsenliga miljövillkor 3) grundligt förändra kriterierna för betydande negativ påverkan (se nästa grundfel). När det gäller betydande negativ påverkan är regeringens förslag att flytta in riktvärdena i VVF ett steg i rätt riktning. Men där finns fortfarande några grundfel, ett sådant är att ”övriga avrinningsområden” klumpats ihop och fått det orimligt höga riktvärdet 11,7 %. Ett sammanslaget riktvärde för de över 150 övriga vatten