Omtanke 1
INTERVJU OLA POLMÉ »De har samma känslor som vi,
men de ”läcker” – klarar inte av att hålla inne med sina intryck. Det är en slags affektinkontinens.« Ola Polmé dem att känna sig viktiga. Det framkallar ett beteende från tiden innan de blev sjuka, säger Ola Polmé. Ofta är vi fokuserade på fysisk hjälp och hjälpmedel och tänker inte på att det också kan stjälpa den sjuka eftersom vi då missar den psykiska stimulansen. Det finns en risk att vi gör dem obetydliga när vi hjälper för mycket. I sin bok Busiga Vårdtagare beskriver Polmé hur man på ett enkelt sätt kan förändra innebörden av en vanlig promenad bara genom sättet att uttrycka sig. Om man i stället för att säga: ”Hör ni, ska ni med på en promenad?” uttrycker ”Jag borde ta en promenad, kan inte du Greta följa med mig ut så att jag får lite sällskap.” så blir innebörden en helt annan. I exempel två är vårdtagaren behövd i stället för att vara ett bihang. Genom att använda vår empatiska förkrafterna för att vilja leva. De märkliga beteendena kan därför delvis bero på att personen känner att de har en minskad social betydelse. – Vi har sett att personer som känner sig betydelsefulla kan få beteendeförbättringar. Det behöver inte vara verkligt, utan det viktigaste här är vårdtagarens uppfattning – Jag har sett när personalen tar med patienter ut på restaurang, att de då plötsligt kan äta och uppföra sig ordentligt. Servitrisen känner inte till deras diagnos och behandlar dem respektfullt, vilket får måga i vardagens alla sysslor och tilltala den sjuke som om den är behövd, ge den små enklare uppgifter i exempelvis tvättstugan, kan vi få vederbörande att känna sig mer viktig och det avvikande beteendet minskar. Bränn ut beteenden Det finns också orosbeteenden som tar sig i uttryck som att vårdtagaren plockar med objekt eller flyttar möbler. Många gånger försöker personalen att komma till rätta med beteendet genom att rensa bort saker. Det kan göra att boendet blir kalt och tråkigt. – Det fungerar dock ofta dåligt, utan leder till att det uppstår andra beteenden. Den sjuke kan bli mer aggressiv, ledsen eller högljudd. Det bästa sättet att motverka plockbeteenden, menar Ola Polmé, är att göra motsatsen, att förstärka. – Man kan till exempel påpeka vikten av att plocka med sakerna för patienten så att det blir så överdrivet att ”Tyra” plockar sig trött. Efter några veckor är beteendet helt släckt. Agera Trojansk häst Om vårdtagaren förstår bättre vad som pågår i den demenssjukes hjärna är det enklare att hänga med i vanföreställningarna, i stället för att försöka tala om vad som är rätt. – Vårt mål är att patienten känner sig tillfreds. Sanningen är egentligen underordnad, säger Ola Polmé med ett leende. Att strida om vilken dag det är gör bara vårdtagaren arg. I stället blir det enklare om personalen eller den anhörige agerar lite skådespelare och håller med. – Ge ”Hulda” sällskap om hon vill ut och leta efter barnen. Då ger man henne en kompis i stället för någon som kämpar emot. Fråga var hon bodde tidigare och hur huset såg ut. Och tala gärna i imperfekt. Då trillar polletten ibland ner av sig själv, säger han entusiastiskt. Ola Polmé berättar om en anhörig som hade problem med sin demenssjuke pappa. Han oroade sig över en uppdiktad repmånad. Dottern skaffade då ett brunt kuvert som såg ut att komma från militären www.ssil.se | 13