Omtanke 1
I dagens ledarskap har man insett vikten av indiv
ider, att var och en måste få egen motivation för att gör ett bra arbete och kunna sprida glädje och trygghet. – Vi sitter bland annat ner i en ring och samtalar. Inklusive jag själv. Tidigare ledde jag gruppen, men nu sitter jag ner och pratar som en av dem. Vi inleder ofta med en presentationsövning där man i princip kan berätta om vad som helst, som en uppvärmning. Om alla öppnar munnen tidigt på ett möte har det visat sig att det blir lättare att sedan delta i diskussionen. Samtalen under de här arbetsdagarna handlar mycket om kommunikation, samarbete och projekt som personalen kan samverka i. De gör riskanalyser tillsammans, brainstormar fram eventuella farhågor med en ny rutin och gör handlingsplaner. – Det gör att vi löser problem samtidigt som det blir ett sätt för personalen att bearbeta en förändring. Att sitta ner i ring utan bord bidrar till tillit och öppenhet. Medarbetarna känner att de blir tagna på allvar och lyssnade på, vilket lyfter självförtroendet, de blir mer självständiga och utför ett bättre arbete. Det skapas en positiv spiral i gruppens utveckling. 24 | www.ssil.se »Personal som känner mening i sitt arbete gör ett bättre jobb, helt enkelt« Ann Askenberger Jonas menar att det finns en risk att chefen undviker personalen, och i stället sitter på kontoret och arbetar med administration. – Om ledaren bara visar sig på avdelningen vid problem eller vid förändringar, så leder dennes närvaro till oro. Om hen istället är en naturlig och trygg del i verksamheten vågar personalen diskutera frågor och svårigheter. Det måste vara enkelt att prata med chefen. Det är en förutsättning för arbetsglädje och utveckling. OM PERSONALEN INTE LITAR PÅ CHEFEN eller kanske till och med är rädda för honom eller henne, vågar de inte peka på eller diskutera problem. Det är genom diskussion och reflektion som gruppen stärks. Om farhågor inte kan diskuteras konstruktivt är det risk att de övergår till svårhanterliga ”snackisar” Vid frågan på hur Jonas Allenbrant får tiden att räcka till, med de allt knappare resurserna och ökade krav administration inom omsorgen, svarar han: – Jag vänder på det. I stället för att sätta på datorn det första jag gör när jag kommer till jobbet går jag runt på avdelningen och samtalar med min personal. De känner att jag prioriterar dem, de blir mer självständiga och arbetet flyter på bättre. När jag som chef slipper att hålla på och tillrättavisa leder det i slutändan i stället till att jag får mera tid.. ●