Omtanke 1
Tobias Westman i Mozartoperan Lucio. De fantasifu
lla kostymerna är gjorda av high fashiondesignern Wilhja. stort för många av dem som är med. De lever med detta hela året, växer och får större självförtroende. Det som skiljer sig från att arbeta med ”vanliga” artister är att de kan behöva mer tid för repetitioner. – Fjolårets solist Johanna Nyberg hade tränat på sången med sina föräldrar innan för att vara väl förberedd innan hon mötte koreografen. Och förra året hade vi en high fashion designer som sydde upp kostymer till våra artister med funktionsvarianter. Kajsa Granström, 28 år med Downs syndrom, kan mycket om musik. Därför blev hon nyligen invald i Musik på Slottets konstnärliga råd – den grupp som föreslår vilken musik som ska framföras. Scennärvaro Anna Eklund-Tarantino tycker att olikheterna tillför publiken en extra dimension i föreställningarna. – Luften står alldeles stilla. Det är magiskt. Ungdomarna med Downs syndrom besitter en scennärvaro som ingen av vi vanliga artister ens kommer i närheten av. De levererar med öppna hjärtan. Många sitter och gråter och efteråt kommer de fram och berättar att det är något av det största som de har varit med om. Publiken är inte alltid förberedd på att det ska vara någon som är annorlunda som uppträder, så de saknar förutfattade meningar om vad som kommer att ske. Förutom att Stockholms och Rikssalen där de flesta konserterna äger rum är oerhört vacker, så har den en speciell betydelse i svensk historia. – För mig är Rikssalen djupt symbolisk. Den står för något av det finaste vi har i det här landet – demokrati. En gammal demokrati som är fantastisk på det sätt som den är uppbyggd. Salen byggdes för ståndsriksdagen 1755, och användes vid omröstningar fram till 1834, då man flyttade verksamheten till Riddarholmen. Men ända fram till 1974 ägde Riksdagens årliga öppnande rum i den vackert utsmyckade salen. Ett år deltog en kvinna från Libanon i Musik på Slottet, och hon hade just uttryckt det symbolvärde som det innebar för henne att få uppträda i Rikssalen – hjärtat av Sveriges demokrati. Den konstnärliga ledaren hoppas att hennes tankar inte skrämmer bort den gamla publiken, att det de gör är så pass intressant att det fortsätter att komma. På slottet är också förutsättningarna speciella. Där finns ingen scenografi och inga kulisser. – Det tvingar oss att bli kreativa utifrån musiken. Vi har blivit prisbelönta för att göra nyskapande operor utan resurser, och omtalade i både nationell och internationell press. Anna Eklund-Tarantino brinner för många grupper och minoriteter i samhället. Att det blir just opera och konserter beror på att hon det är inom det området som hon är specialiserad. I årets upplaga av Dala Floda Operafest deltar en grupp nysvenska unga män – en inbjudan som har lett till rasistiska påhopp på Facebook från anonyma personer. – De gömmer sig som fegisar bakom anonymitet. Jag tänker fortsätta försöka att konfrontera dem så att de får stå till svars, säger Anna Eklund-Tarantino, och berättar hur hon ändå lyckats ta reda på identiteten på några av dem och försökt ta kontakta på telefon. Hjälten Anna Eklund-Tarantino kämpar återigen för en utsatt grupp i vårt samhälle. ● www.ssil.se | 49