Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö FIDDES NATTBOK
Nöjesnytt Växjö
Nöjesnytt Växjö MÅNADENS PROFIL:
MÅNADENS PROFIL HANNA HÖCKERT Text: Ola Karlsson.
Foto: Martina Wärenfeldt/MStudio Det är lika bra att säga det med en gång: Hanna Höckert är inte något stort fan av Växjö. Trots att hon bott här längre än hon gjort i födelseorten Motala eller hennes ”andra hem” Vetlanda, säger hon sig aldrig riktigt hittat sin plats här och hon känner sig definitivt mer som östgöte än som smålänning. Och hon kan inte riktigt förklara hur det kommer sig att hon tillbringat större delen av sin karriär i den stad som hennes barn kallar hemma. Nu är det här i och för sig sagt med glimten i ögat och med ironiska kommentarer som ”det är fruktansvärt med så mycket skog”, men ser man det utifrån finns det en ganska enkel förklaring till varför Hanna trots allt är en ganska stolt Växjöbo. Den stavas fotboll. Hanna växte upp i en familj där idrotten av naturliga skäl tog stor plats. Pappa Pär var bandyspelare/tränare och Hanna följde tidigt med honom på träningar och matcher. – Som de flesta andra ungdomar testade jag på en massa olika sporter och jag kände att idrotten var en naturlig plats för mig, säger Hanna. Efterhand sållar man och jag fastnade för handboll och fotboll, kanske framför allt för att det var där mina kompisar fanns. Jag gjorde aldrig någon medveten satsning på fotboll, men jag måste haft någon form av talang för det, för jag blev uttagen till olika länslag och så vidare. När Pär fick erbjudande om att träna Vetlanda BK flyttade familjen Höckert dit och Hanna hamnade så småningom i Växjö för att plugga. Östers If var inte sena att kontraktera den unga talangen och så började en hatkärlekshistoria som pågår än idag. Hanna suckar och verkar sin trots sin väldokumenterade frispråkighet väga sina ord väl. –Öster har alltid haft ett turbulent förhållande till damverksamheten, säger hon med en diskret harkling. Den har varit mer eller mindre styvmoderligt behandlad och det har aldrig funnits någon riktig satsning, än mindre organisation. Trots kritiken tillbringade Hanna ett stort antal år i klubben, först som spelare i division 1 och Allsvenskan och sedermera som tränare. Det var dåliga korsband som 2004 satte stopp för Hannas spelarkarriär och det var slumpen som förde in henne på tränarbanan, till en början i Hovmantorp. – Jag fick en förfrågan och tackade ja direkt, även om jag egentligen inte var riktigt förberedd, säger Hanna. ”JAG MÄRKTE OMGÅENDE HUR ROLIGT DET VAR OCH ATT JAG FAKTISKT HADE NÅGONTING ATT TILLFÖRA SOM TRÄNARE. JAG HAR ALLTID VARIT INTRESSERAD AV DEN TAKTISKA BITEN, ATT DISKUTERAOCH ANALYSERA”. Mycket av det kommer säkert från pappa och det han lärt mig och steget från spelare till tränare var mindre än jag trott. Hanna beskriver tiden som tränare i Öster som utvecklande, men tuff och när hon lämnade föreningen 2010 tog hon sig an ännu en krävande och i sammanhanget ovanlig utmaning: att träna Räppes juniorlag. För pojkar. – Det var otroligt intressant och lärorikt. Det finns något naturligt över killars sätt att spela fotboll som jag gillar. De går mer på instinkt, inte så mycket eftertanke. Tjejer vill gärna veta mer tankarna bakom varför man ska spela på ett visst sätt, medan killar bara kör. Jag tror att de spelare som kan kombinera de manliga och kvinnliga fotbollsegenskaperna, som exempelvis Messi, är de som blir bäst. Det är nog där någonstans min fotbollsfilosofi ligger och det jag försöker förmedla. Det var skönt att komma ut till en mindre förening efter Öster, menar Hanna, men efter ett år i Räppe var hon tillbaka i allvaret. I dubbel bemärkelse. När hon tog över Hovshaga blev det en turbulent start, då ett halvdussin spelare lämnade det dåvarande topplaget i Superettan Öster för att istället spela division 1fotboll under Hanna i Hovshaga. Följden blev många hårda ord och pajkastning i media, men Hanna nöjer sig nu med att konstatera att ”diskussionen inte var nyanserad”. Trots all turbulens går det inte att ta miste på Hannas fortsatta engagemang för fotbollen, även om hon har en sund distans till den. På min fråga om hon skulle kunna lägga av med den idag svarar hon ja utan att tveka, men med ett stort leende. Att lägga av idag finns dock inte på kartan. Hon har nyligen skrivit ett tvåårigt kontrakt med den nystartade och hårt satsande föreningen Växjö DFF, som i praktiken är en sammanslagning av Hovshaga AIF och Växjö FF:s damverksamheter. Hanna förklarar idén bakom satsningen så här: – Östers damverksamhet föll ihop, kan man väl säga och vi insåg att det måste till något extra för att damfotbollen här i staden skulle ha en framtid. En renodlad damförening är helt unikt och något som egentligen borde finnas överallt. För oss är 10-åringen viktig; det är viktigt att det finns en bra ungdomsverksamhet och en god återväxt, annars kan man inte lyckas. Det krävs tid, men vi har ambitionen och visionen om att göra något stort och varaktigt av det här, även om det naturligtvis inte handlar om någon miljonsatsning. De pengarna finns av naturliga skäl inte. Pengar är ju ett lika vanligt som vanskligt ämne i dagens fotboll. Även om Hanna spelat och tränat fotboll på elitnivå har hon inte tjänat en krona på sin sport. När hon var aktiv var det i och för sig inte många svenska spelare, varken killar eller tjejer, som tjänade några pengar att tala om, men hon menar ändå att damfotbollens dilemma ligger lite i det faktum att de aldrig haft de ekonomiska möjligheterna att utvecklas på samma sätt som herrarna. –Det har alltid pratats mycket om det här bland tjejerna och självklart har killarna alltid haft det bättre, säger Hanna och skrattar. Men poängen här är att
Nöjesnytt Växjö MODE
Nöjesnytt Växjö STUDENTLIV
Nöjesnytt Växjö TEKNIKPRYLAR
Nöjesnytt Växjö NOTISER
Nöjesnytt Växjö DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
Nöjesnytt Växjö SERIER