Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö FIDDES NATTBOK
Nöjesnytt Växjö
Nöjesnytt Växjö MÅNADENS PROFIL:
Nöjesnytt Växjö MODE
Nöjesnytt Växjö STUDENTLIV
Nöjesnytt Växjö TEKNIKPRYLAR
Nöjesnytt Växjö NOTISER
Nöjesnytt Växjö DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
SIONERBIORECENSIONERRECENSIONRECENSIONERRECENS RE
SAN TILL FJÄDERKUNGENS RIKE Röster: Tuva Novotny, Gustaf Hammarsten, Edvin Ryding med flera Regi: Esben Toft Jacobsen THE GRAND BUDAPEST HOTEL I rollerna: Ralph Fiennes, Jude Law, Tilda Swinton med flera. Regi: Wes Anderson nnnnn I det melankoliska scoutlägerdramat "Moonrise kingdom" slog Wes Anderson-faktorn i taket. Trodde jag. Med "The grand Budapest hotel" har den hårt arbetande hipstern nämligen överträffat sig själv i att vara just andersonskt raffinerad och nördigt precis. På ett ståtligt lyxhotel blir consiergen Gustave och den nya lobbypojken Zero Mustafa oskiljaktiga. Det är 1930-tal och det mullrar oroväckande i den Tintin-besjälade republiken Zubrowska. En död änka och ödet för hennes enorma förmögenhet blir den tändande gnistan i en mustig skröna med lika delar nostalgiskt pojkboksäventyr, tågkupésdramatik och parfymerade tygnäsdukar. Liksom ett fängelseavsnitt där fångarna givetvis bär svart-och-vitrandiga dräkter och gräver sig ut med små, små hackor. Wes Anderson anklagas ibland för att vara bara yta och stil, men jisses vilken stil han bjussar på. Man skulle kunna skriva en avhandling om alla lustiga små kameraförskjutningar som avslöjar nya perspektiv i hans perfekt inramade scener. Uttänkt in i minsta detalj skapas inte bara ett delikat hotell, utan två. Först under glansdagarna på 1930-talet men också med en fulsnygg öststatskänsla på 1960-talet i en berättarteknisk flashback i en flashback. (Jag sa ju att det var raffinerat). Ny bland alla välcastade skådisfavoriter i sammanhanget är Ralph Fiennes, som är strålande som Gustave. Han styr sitt hotell med klass, är fånig och rejäl och njuter medan han kan. Det är festligt men all hyperstilistik blir också mastig i längden. Det är fullt förståeligt om man vill checka ut något i förtid. Men de som hävdar "bara yta" får tänka om. Här finns politiska markeringar mot nazismens utbredning och hitkomna flyktingars situation. Repliken "glimtar av civilisation i det barbariska slakthus vi kallar mänskligheten" förekommer två gånger. Det är nästan kusligt med vilken tajming Anderson lyckas göra sin euro-bakelse så högaktuell. MIRANDA SIGANDER nnnnn Biotoppen kryllar just nu av faktiskt rätt lyckade animerade barnfilmer. Konkurrensen är stenhård men har man redan tagit med sig ungarna och sett "Frost", "Lego- filmen", "Tingeling och piratfen", "Bamse och Tjuvstaden" och de andra finns nu ett lite annorlunda alternativ. Det är svenskt och handlar om - döden. Den lille kaninen Johan och hans mamma och pappa bor i ett fint hus och har det bra. Ända till mamman börjar hosta oroväckande. En dag kommer den fruktade Fjäderkungen och tar henne och inget blir sig likt. Men lille Johan vägrar ge upp hoppet om att få återse sin mamma och när han får chansen att bege sig till Fjäderkungens rike tar han den. Filmskaparna har själva uppgivit att de inspirerats av japanska anime-mästaren Hayao Miyazaki och Astrid Lindgren och det går absolut att förstå. Den här filmen vågar ge sig i kast med sorg och saknad. Det dyker också upp allsköns lustiga figurer i en slags dödsskuggans dal där Karon, eller om det är en långbent groda, sköter trafiken in till dödsriket. Efter en intresseväckande inledning då Johan och hans pappa bosätter sig på en båt börjar historien dock trampa vatten. En gudomlighet som kallas Mora ifrågasätts och den där Fågelkungen har vissa Jesusliknande drag men särskilt svindlande existentialistiskt blir manuset aldrig och äventyret lyfter inte riktigt. Det bästa är i stället hantverket. De små figurerna har en skön retrokänsla över sig, jag minns vagt min barndoms fina tjeckiska dockfilmer, samtidigt som de har moderniserats med varsam hand och dessutom begåvats med Sveriges första 3D-satsning, som funkar helt ok. Det vilar också en mycket mysig känsla över filmen, tempot är lagom och de ömma scenerna mellan den charmiga Johan och hans föräldrar är riktigt fina. MIRANDA SIGANDER VÅTMARKER Regi: David Wnendt Med: Carla Juri, Christoph Letkowski, Marlen Kruse med flera. NEED FOR SPEED I rollerna: Aaron Paul, Michael Keaton, Imogen Poots med flera Regi: Scott Waugh nnnnn "Need for speed" är ett storsäljande datorspel som enligt all modern produktplaceringslogik nu blivit film. Fans av spelet har dock sannolikt roligare med en spelkonsol i handen än med filmversionen. Under en mycket lång startsträcka redovisas hur vår hjälte, den reko bilmekanikern Tobey (Aaron Paul från "Breaking bad") blir lurad av den välbeställde rivalen Dino, som redan har snott Tobeys gamla tjej. Olyckligtvis hamnar Tobey i fängelse men så fort han kommer ut påbörjas revanschen, som bland annat inkluderar att ställa upp mot Dino i ett topphemligt illegalt lopp över landet. Med sig på vägen får han den brittiska lyxbilsförsäljaren Julia, som snabbt går från att vara ett friskt inslag i den testosterontunga miljön, till traditionell kvinnlig sidoförarroll. Det hemliga loppet regisseras av den excentriske Monarch, spelad av en övertänd Michael Keaton. Det är en mycket märklig roll. Instängd i en slags radiostudio direktrapporterar han före, under och efter loppet och slänger in överflödiga kommentarer som "det här handlar inte bara om racing, det är p-e-r-s-o-n-l-i-g-t". Dessutom kallar han konsekvent Julia för "den lilla slampan" (snyggt jobbat, översättaren). Sedan uppvisas den ena trista klichén efter den andra till man på allvar sitter och saknar "Nu blåser vi snuten" och "Fast and furious". I den sistnämnda serien har Vin Diesel och hans mustiga gäng finputsat blandningen av adrenalin, humor och förgasardriven action till i jämförelse svindlande höjder. Det går ju också att styra det hela i en mer seriös riktning, som Ron Howard gjorde med verklighetsbaserade "Rush", och på allvar göra något av rollfigurerna, om man nu anser att det är viktigt. "Need for speed" struntar i vilket och kör på i en riktig b-filmsstandard. Här finns verkligen ett stort behov av fart, blir det någon uppföljare får de allt växla upp. MIRANDA SIGANDER nnnnn Fråga en slumpmässigt utvald filmskapare om vad hen har för mål med sitt skapande, och svaret är nästan givet: att beröra. Att få tittaren att tänka och känna, i biosalongen och långt efter att eftertexterna har rullat. Att leta sig in i blodomloppet och nervsystemet på publiken. Det råder inget tvivel om att den tyske filmaren David Wnendt har just sådana ambitioner med sin film "Våtmarker", men hans metod för att nå dit är allt annat än konventionell. Kanske är den rentav oschysst. Han går nämligen helt in för att äckla publiken, med allt från spermakryddad pizza till analinkontinens och lek med mensblod. Huvudperson är 19-åriga Helen, som revolterar mot sin minst sagt märkliga familj genom måttlig hygien och massor av sex. En dag slinter hon med rakhyveln och hamnar på sjukhus med en analfissur. Där blir hon förtjust i sjuksköterskan Robin, samtidigt som hon hoppas att hennes tillstånd ska få hennes skilda föräldrar att återförenas. Filmen bygger på en roman av Charlotte Roche, som av en del tyska kritiker klassats som pornografi. Så kan man knappast beskriva den här filmen, för den målgrupp som tänder på mer än enstaka glimtar av Helens märkliga eskapader torde vara försvinnande liten. Redan i filmens första scen berättar hon om sina hemorrojder, klafsar runt barfota på en översvämmad offentlig toalett, och passar på att gnida underlivet mot den smutsiga toalettringen (för att förbättra bakteriebalansen). Sedan fortsätter det i samma stil. Det känns som att träffas av en stinkande flodvåg med kroppsvätskor. Under allt det vämjeliga finns ändå en hel del att tycka om - från Helens barnsliga munterhet och "fuck you"-attityd, till ett rödglödgat raseri mot vår tids vurm för noppade, rakade, kliniskt renskrubbade kvinnokroppar. Men för den som är det minsta lilla äckelmagad är "Våtmarker" en Golgatavandring. Det kommer att dröja länge, länge innan min nästa pizzabeställning. Tack för det, David Wnendt. MIRANDA SIGANDER
Nöjesnytt Växjö SERIER