Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö FIDDES NATTBOK
Nöjesnytt Växjö
Nöjesnytt Växjö MÅNADENS PROFIL:
Nöjesnytt Växjö MODE
Nöjesnytt Växjö STUDENTLIV
Nöjesnytt Växjö TEKNIKPRYLAR
Nöjesnytt Växjö NOTISER
Nöjesnytt Växjö DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
Nöjesnytt Växjö SERIER
OLIVERA FUNDERAR S kulle vi alla bara kunna ta en
stund och andas ut? En stund där vi inte känner några måsten eller ställa några krav? En stund där vi inte trycker ner oss själva? Strunta i vad folk säger, vad folk tycker och bara vara glada för våra liv? Jag fick ett påstående riktat mot mig som löd "Du är ju rolig! Du verkar vara en sån tjej som alltid är glad och munter!" Varpå jag svarade "Ja! Jag älskar ju mitt liv!" Det blev dödstyst i rummet och sekunder kändes som minuter. Det var som att jag sagt något olämpligt och sen muttrade någon "Ja om alla kunde göra det…" Jag blir, på riktigt, lite mörkrädd när jag hör hur människor runt omkring mig lever med en stress över hur dom ska forma sina liv och hur det dom gör inte duger eller räcker till. Hur borde livet vara? Så många frågetecken nu som måste rätas ut! Hur många gånger har du sagt: Jag ska åka utomlands, för att jag vill! Jag vill hitta kärleken för att jag känner för att ha en tvåsamhet! Jag vill träna för att jag känner för det! Jag vill äta nyttigt för att jag vill göra något bra för mig själv! Jag vill äta denna biten paj för att jag känner för det! Jag vill festa i helgen för att jag känner för att dansa och balla ur! - och gjort allt med gott samvete och för att du mår bra av det? Inte inbillat dig om att du kan "unna" dig det eller att du på något sätt kan göra detta för att du gjort något bra och får "synda"? Inte försökt gå runt systemet för att lura hjärnan utan varit helt ärlig mot dig själv? Antagligen inte lika många gånger som du sagt: Jag borde tänka på att hitta någon att stadga mig med. Jag borde träna, för det gör alla andra. Fan, nu åt jag så jävla mycket skit i helgen. Jag söp igen, inte bra. Jag strulade med den där killen/tjejen igen.. Fan... Alltså, när ska vi sluta hetsa varandra om vad som är rätt eller fel? När ska vi framförallt sluta klaga över våra liv och vad vi BORDE göra för att det anses vara rätt eller förväntas utav oss? När ska vi börja inse att det finns ingen definition av ett perfekt liv eller en norm? Livet är individuellt som vi alla är. Det finns inget rätt eller fel så länge vi mår bra med det, eller av det. Livet handlar om att göra det man vill och mår bra av! Jag orkar inte att man hela tiden ska få följdfrågor på alla sina livsdrag. Som att jag hamnat i Växjo - "Gud är det inte lite tråkigt jämfört med Stockholm?" –"Jaså du va på dejt? Är du kär nu?" Det är som att jag är med i uppdrag granskning och folk höjer lite lätt på ögonbrynen över de val jag gör i mitt liv och val som får mig lycklig. Och för att svara på alla dom frågorna - Växjö är vad det där och jag trivs som fasen i mitt liv och med det jag har. Det utvecklar mig varje dag och jag känner att jag växer som människa varje dag, mer än jag kände i Stockholm sista tiden. - Nej, jag är inte kär. Är det så fel att ses på de villkor och känslor som finns utan att det måste bli en facebook-status? Jag vill leva mitt liv fullt ut och känner att det finns inga åsikter som kan hindra mig från det. Jag har insett att det absolut kan finnas saker man kan ångra, men när man får ut något roligt eller underbart ut från det glömmer man misstagen så fort. Det blir liksom värt en bakfylla eller att man har lite dåligt med pengar för att man shoppade lite en lite för dyr kappa eller gick och åt på resurang varje kväll - för att det får en att må så mycket bättre i det långa loppet. Hur gör du? Låter du åsikter och omvärldens höjda ögonbryn stoppa dig? Så, varför det så fel att bara vara vem man vill och hur man vill? Varför tror vi fortfarande att normen är att leva efter gamla kristna ideal när det idag ser helt annorlunda ut? Varför ser vi inte till att göra lite mer av det som gör oss glada? Varför kan vi bara inte chilla en liten jävla bit? TEXT: OLIVERA BOBUIESCU