Nöjesguiden GBG 1
MIRIAM BRYANT ÄR OKEJ ATT DÖ (EGODÖDEN) När alla
riktar sina ögon mot Miriam Bryant vill hon rikta sin egen blick bort från sig själv. Nöjesguidens livscoach för dagen berättar om nya albumet Okej att dö, självacceptans och att hitta Gud i grannens katt. TEXT: NILS HIDEMARK FOTO: OLLE KIRCHMEIER D et har varit ett riktigt skitår, säger Miriam Bryant när vi ses i lunchpausen under repetitionerna för hennes kommande turné. Världen står i lågor, och det gångna året har hon bearbetat sorgen över sin storasyster som gick bort i cancer sommaren 2023. Det har också varit ett år där hon grävt ner sig i jobb och gjort klart sin fjärde fullängdare Okej att dö, som kommer ut i månadsskiftet. Mellan studiosessioner har hon också hunnit träffa Finlands president Alexander Stubb. – Det är en konstig historia. Han skrev till mig på Instagram och frågade om jag ville sjunga för det finska kungahuset som var på statsbesök i Göteborg. Så jag gjorde det, och då hängde vi lite grann. Sedan har vi blivit bekanta på något sätt. Han slajdade alltså in i dina DM:s? – Det är literally det som hände. För oss i Sverige är det ju mest en kul grej, men när jag pratar med mina finska kollegor tycker de att det är helt stört. MEDAN HON FÅR sin lunch serverad passar bandet på att prova scenkläder, och replokalen omvandlas helt plötsligt till ett omklädningsrum. – Idag känns det som att allt börjar falla på plats. Jag har dock varit så tveksam inför vartenda beslut, så det är skönt att ha ett så grymt band som man litar på. Jag har haft en paus från att spela live, och nu inser jag att stämbanden också är en muskel som måste hållas igång, säger hon. I FEBRUARI SKA Okej att dö ut på vägarna. Hon beskriver skivans ljudbild som mer elektronisk och experimentell än på tidigare skivor, och hon har även arbetat mer konceptuellt med karaktärer denna gång. Den gode, den onde, den feminina och den autentiska är ingen ny Sergio Leone-western, utan aspekter av Miriam Bryants personlighet som vi får möta på albumspåren. Titeln och albumet, berättar hon, har onekligen präglats av hennes systers bortgång, även om hon kanske inte förstod det själv till en början. – Jag gjorde en intervju med… var det Jan Gradvall? Han skrev något i stil med ”Miriam Bryant släpper ett album om sin döda syster”. Då tänkte jag att det inte alls stämde, men nu har jag förstått att det genomsyrar albumet tematiskt, säger hon och fortsätter: – Det är mycket om döden och livet, himmel och helvete och demoner och änglar. Jag har jobbat mycket med stora penseldrag. Jag tänker att det är omöjligt att det inte präglar den kreativa processen när någonting så pass stort händer i ens liv? – Ja, det letar sig in i alla ”nook and crannies” på något sätt. Jag upplever att mycket av din musik handlar om självacceptans. Kan du känna igen dig i det? Och vad betyder det ordet för dig? – Det kan jag absolut göra. Det är ju någonting jag kämpar med, och jag har kanske inte blivit 100 procent trygg i mig själv än. Det är lätt att hamna i situationer där det skaver om man är van vid det, för då blir de situationerna trygga på något sätt. Men jag jobbar jättemycket med att acceptera och identifiera vad det är jag försöker återskapa i de situationerna. Varför kan jag inte låta mig själv må bra liksom? Acceptansen, är det något man bara hittar en dag, eller är det en konstant process tror du? – Jag tror egentligen att vi är programmerade känslomässigt på olika sätt. Och sen så kan ju stora trauman förändra ens grundinställningar. Men jag tror att acceptans är nyckelordet, snarare än förändring. Jag brukar inte ha nyårslöften, men jag har tänkt att jag ska bli bättre på att vara snällare mot mig själv i år. För det är ofta där det spricker, att man går runt och kallar sig själv för idiot. – Jag känner verkligen igen mig i det också. Jag kom inte iväg till tandläkaren imorse ”pga anledningar”. Jag försökte ringa och säga att jag var sen, och tänkte bara ”aagh du är så värdelös som inte ens kan ta dig till tandläkaren”. Sedan löste det sig ändå, men ibland är det också okej att inte få ihop det. Ja, man måste ge sig själv en klapp på axeln även när det inte går bra. – Ja, men kanske också fråga sig själv oftare vad som funkar för en. Man kanske ska vara mer som de där Instagramkontona som bara rapporterar om positiva saker som händer i världen. Det kanske är en algoritm inom sig som man behöver ändra. Följer du de kontona? – Nä, jag sa det mest för att ungdomarna skulle förstå vad jag pratar om. JAG FRÅGAR MIRIAM Bryant om hon har några knep för att få sig själv på bättre humör, och hon plockar upp sin telefon. Hon vill visa en sida hon sparat under fliken ”terapiskit”. Den handlar om glimmers, ett uttryck jag inte känner till sedan tidigare. Glimmers är motsatsen till triggers, det vill säga saker som sätter igång positiva känslor i kroppen. Exempel på glimmers som kan förgylla vardagen är ”To be with someone you love” och “To feel the sun on your skin”. – Det är enkla grejer liksom. Jag tror att vi är för bra på att skita i de sakerna och stressar istället upp oss över allt som är dåligt. Men ögonblicken där man är emotionellt reglerad – det är väl att vara lycklig? Ja, eller nöjd i alla fall. Det kanske är bra att försöka grotta ner sig i de bra känslorna också? – Ja, ett delmål för året kanske är att vara lite mer närvarande i sina känslor. För man kommer ju inte må dåligt 24/7 liksom. Det kan ju räcka med att ta en klunk kaffe på morgonen och tänka ”fan, vad gott det var”. Precis. Eller att kolla på gulliga hundar på stan. – Verkligen. Men det är en sjuk grej i NR 1, 2025 | NÖJESGUIDEN 29