Nöjesguiden GBG 1
”JAG ÄR VÄL DUM I HUVUDET OCH KOMMER ÅNGRA SAKER”
västvärlden att vi ska må bra hela tiden. Vad är det för jävla krav egentligen? Du nämnde att det är mycket religiösa motiv på ditt nya album. Vad har du för relation till religion? – En bättre fråga kanske hade varit ”vad har du för relation till ditt ego?”. Jag tänker att det handlar om exakt det vi pratat om, att man är så negativt laddad hela tiden. För mig bottnar det i att vara självcentrerad, och vad har fungerat för folk historiskt sett? Det blir omöjligt att inte hamna i det religiösa – idén om att lämna över sig själv till något större och bli fri från sitt ego. Det måste kanske inte vara Gud, utan kan lika gärna vara grannens katt – eller musik för den delen. Det har varit mycket i nyheterna om att Jesus kommer vara superhipp bland unga 2025. – Jag har hört det. Vad sjukt alltså, tänk om jag verkligen är on point med den här plattan då? Ja, det känns ju så. Jag tycker att den trenden är intressant. Jag kan förstå att folk söker sig dit, och känner själv att det hade varit skönt att sluta tycka att man är så jävla viktig på något sätt – och att hitta någon mening med allting. – Ja, och min bild av religion som system är så förknippad med amerikanska södern och patriarkala förtryck. Men egentligen handlar det ju om gemenskap och att det är viktigt för oss att göra saker för andra människor. Vem bryr sig om vem jag är eller att jag gör musik i det stora hela liksom? 30 NÖJESGUIDEN | NR 1, 2025 Jag ska inte likna att vara popartist med att vara en religiös figur, men samtidigt skapar du ju mening för andra som lyssnar på din musik? – Kultur är ju jävligt viktigt, och det tycker inte jag är någonting som man ska minimera. Jag har sjungit på två begravningar i mitt liv, och det har aldrig varit så tydligt för mig som då hur viktig min roll är. Men det är inte jag som är i fokus då. Snarare är det musiken i sig som folk kan samlas kring. Jag har också gjort det, och kan känna igen mig i det. – Blir du nervös när du spelar på begravningar? Skitnervös. På ett bröllop kan man spela fel, och folk kommer ändå tycka att det är toppen. – Jag fattar vad du menar, men du har ju samma funktion på båda tillställningarna även om omständigheterna är olika. Blir du nervös? – Det är klart att jag blir det, men nervositet handlar också så mycket om självcentrering. I slutändan är det ju inte någon som lyssnar som är min fiende liksom, oavsett om det är en begravning eller en av mina konserter. Som artister är vår roll i samhället att förmedla och förhöja en känsla. Om man inte är Bob Dylan, och det är jag ju verkligen inte. När jag har lyssnat på intervjuer med dig känns du väldigt personlig, och jag kom på mig själv med att tänka att det är som att jag känner dig redan. Men det gör jag ju inte. Händer det dig ofta? – Ja du, jag vet inte. Jag har ofta bra snack med folk jag träffar, men verkligen inte med alla. Det är klart att det händer, men det är ju bara för att jag är kändis liksom. Det är ju bara en fördel för mig om jag verkar skön i de intervjuerna i så fall. Du är inte Bob Dylan helt enkelt? – Det hade kanske varit lättare om jag hade verkat mer timid och privat, men nu är jag ju som jag är, haha. Händer det att du vaknar upp med bakisångest och känner att du har delat med dig av alldeles för mycket kvällen innan? – Det är ingen idé att jag tänker så, för då gräver jag bara min egen grop. Jag sitter ju alltid och berättar om privata och personliga grejer. Men vad fan, det är väl skit samma. Folk är för självupptagna för att bry sig om det. Om du sitter dagen efter och tänker ”fan, varför sa jag det?” så lovar jag att den andra personen sitter och tänker samma sak, och inte ”varför sa han så?”. Då har du kommit ett steg längre än jag har. – Varsågod, haha. Men det är för att jag ägnat så mycket tid till att tänka på sådana saker tidigare. Jag är väl dum i huvudet och kommer ångra saker, helt enkelt. Finns det saker du inte gillar att prata om? – Det finns absolut saker som jag inte gillar att snacka om, men de håller jag för mig själv. Det är en bra avledningsmanöver att vara öppen av sig, för då frågar folk aldrig om hemlisarna. Många artister har ju använt sig av karaktärer och personan… – Va!? Jag trodde att jag var den enda! Precis, David Bowie? Vem är det? – Åh nej, nu måste vi ändra allt! Haha. Nej, men jag tänker att de gjort det för att dölja sig själva, och jag upplever att du gör tvärtom och istället framhäver dig själv genom dessa karaktärer? – Ja, precis så är det. Jag använder ju de här karaktärerna för att visa mer av mig själv. Finns det andra karaktärer inom dig än de du visar på skivan? – Ett tag hade jag med alldeles för många karaktärer och behövde skala ner. Men det finns en karaktär som har tvångströja på sig, som symboliserar att bli lite knäpp och börja hitta på scenarion i huvudet. Vi kanske alla har de här olika karaktärerna inom oss? – Jag tänker att vi alla kan vara giriga, själviska eller självgoda. Det är ju mänskligt att vara det ibland, och de sidorna beskriver ju inte dig som person. Det är väldigt högmodigt att tänka att du är en rakt igenom god person. Nej, det har tagit ett tag för mig att landa i det. – Och där är vi åter igen tillbaka vid självacceptans – cirkeln är sluten.