Nollelva 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – Ungdomar - det här är ett
rockband Bandkulturen håller på att försvinna och istället ska alla bli soloartister. Bland världens arenaartister fylls det hela tiden på med stora solonamn, men det har knappt kommit fram ett enda riktigt stort rockband de senaste 20 åren. Kanske beror det helt enkelt på att kidsen inte längre vet vad ett rockband är? Kanske är det lika ohippt som dragspelsmusik eller marscher är för min generation, och därför vägrar dagens unga att överhuvudtaget befatta sig med det. Och så försvinner kunskapen om vad band egentligen är. Här kommer därför en snabbguide i hur rockband funkar. I 99% av alla fall när det bildas ett rockband finns det ett instrument som ”blir över” – basen. För att lösa problemet ger man instrumentet till den person i kompiskretsen som också ”blev över”. Det behöver inte ens vara en kompis, vem som helst som inte protesterar går i princip bra. Om basen kan även sägas att ju högre upp på kroppen den hålls och ju flera strängar den har - desto mesigare musik. Det är ingen slump att trummisskämten har uppstått, det finns något oerhört komiskt i en vuxen person som sitter och bankar på saker. Ett känt trummisskämt är exempelvis: ”När får en trummis sparken från sitt band? Jo, när han säger: Grabbar, jag har gjort en låt”. Fast egentligen vill de flesta bandmedlemmar innerst inne spela trummor. Och varje gång som trummisen lämnar replokalen för att röka eller gå på muggen så passar de på att låna trumsetet. Den bandmedlem som bredvid sångaren får mest brudar är sologitarristen. Lite bortkastat eftersom det ofta är en ganska tystlåten person som bara älskar sin gitarr eller en annan gitarrist. Sologitarristen kan ställa in det perfekta gitarrljudet i timmar, även om det bara gäller en fritidsgårdsspelning. Han tror dessutom att det är han och inte sångaren som är stjärnan i bandet. Kompgitarristen är snubben som halkade in i bandet lite av en slump och mest är med för att få leva rockstjärneliv. Kompgitarristen är den i bandet som är lättast utbytbar. Mest för att han är den som rumlar runt mest och inte tillför särskilt mycket. Därför är han den musiker som får sparken oftast. I de allra flesta band är sångaren den som är stjärnan och talesperson för bandet. Det finns två sätt att hamna vid mikrofonen. Antingen tvingas man för att ingen annan i bandet vågar sjunga (gäller oftast sångare som samtidigt spelar något), eller så vill man synas men är oduglig på att spela något instrument (gäller oftast sångare som bara sjunger). En riktig sångare är fåfäng, ofta bisexuell och har ett ego av gigantiska proportioner. Keyboardisten vill egentligen spela klassisk musik men är med i rockband för att få kompisar. Ingen vill egentligen ha med en keyboardist, ändå lyckas denne nästla sig in på något märkligt sätt. Ofta är keyboardisten klassiskt skolad och vill ”skapa en bro mellan rock och klassisk musik”. Får ofta en undanskymd plats på scenen – och förtjänar det! /Tobias Pettersson Musikredaktör Ett VILT metallband släpper fullängdare Text: Tobias Pettersson Foto: Pressbild Den 30 maj har Linköpingsbandet VILT releasefest på Palatset för debutalbumet “Divine Intervention”. Skivan samlar bandets kompromisslösa vision i ett koncentrat av aggressivitet, intensitet och melodisk tyngd, och bandet lovar att bjuda på en riktigt fet spelning. VILT började lite trevande med att jamma i olika uppställningar under åren 2016-2019 innan de tog paus under två år. När de startade upp igen så var det med en ny inställning: att nu är det på riktigt. Och sedan dess har saker verkligen börjat ta fart. De senaste åren har bandet bland annat spelat på Close Up-båten, Malmö stadsfest, Metal theatre festival i Kalmar, Debaser i Stockholm, Into the grave-festivalen i Nederländerna och inte minst i Dalhalla ihop med In Flames. – Jaa, vad ska man säga…resan har varit fantastisk! Men det har ju även legat mycket jobb bakom. Vi känner ju att vi jobbat för det vi gjort och det har betalat sig i några otroliga möjligheter, säger bandet som består av Hugo Kristiansson (trummor), Oscar Randevik (sång), Conrad Nilsson (gitarr, backup sång), Gustav Nilsson (gitarr) och Casper Nilsson (bass, backup sång). Många lokala band tar sig aldrig utanför sin hemstad. Vad är ert tips till band som vill spela i andra städer? – Networka! Prata med de andra banden. Anordna egna spelningar och försök dra band från andra städer. Man måste våga satsa för att komma någonvart. Hör man av sig till en bokare så är det värsta man kan få ett “Nej”. Vi måste ta upp elefanten i rummet. Band44 NOLLELVA namnet, hur tänkte ni där? – Det var Oscar som kom på. Det var ett starkt nej när det föreslogs första gången haha. Det fick växa en vecka och sen satt det! Det är otroligt svårt med bandnamn i dagens musikvärld. Man vill ha något som fastnar och där betydelsen är en spegling av vad man håller på med. VILT valde vi då det är kort och koncist, lätt att lägga på minnet och det beskriver vår musik, men det är även lite luddigt. Vilt får du tolka precis hur du vill, precis där du är i livet. Och med samma inställning kan man läsa våra texter. När du lyssnar på vår musik så är VILT, texten, känslorna och musiken din. Bandet har ett antal spelningar på gång framöver, bland annat på Brothers Of Metal Open Air den 22 augusti. Men först ska de lira på hemmaplan den 30/5 för att fira sin debutplatta. – Vi har haft en långsiktig plan där vi släppt mycket singlar, men med målet att även släppa album såklart. Vi har däremot inte velat forcera fram något då det inte är hur vi eller skivbolaget velat jobba. Det är väldigt skönt att ha deras backning i vår skapandeprocess och att vi alla är på samma sida i frågan. Nu har dock efterfrågan varit otroligt hög efter ett album så vi har i nästan ett års tid planerat för det och sett till att det blir det bästa albumet vi kan skapa. Gamla fans kommer känna igen soundet utan att känna att vi upprepar oss. Skivan heter ”Divine intervention”. Har ni varit med om nåt gudomligt ingripande? – Det är inte nödvändigtvis en religiös anspelan på det. Många av låtarna handlar om att den svåra vägen är oftast den rätta, och ingen annan än du själv kan ta första steget. Titeln handlar bland annat om att vi inte kan vänta på ett tecken för att ta handling. Många av våra texter handlar om självreflektion, oavsett livsåskådning så är det en övning vi alla behöver för att växa. Vill man inte lyssna på de orden så har vi ju schyssta riff att bjuda på istället! Varför ska man lämna chipspåsen och tv-soffan där hemma och komma på releasepartyt på Palatset 30/5? – Alla våra gig, speciellt de lokala, blir alltid en folkfest! Folk har kul på riktigt och vi kommer bjuda på låtar som aldrig spelats live förut. Vi har även med oss det unga lokala bandet Lords Of Decay som visat sig vara riktigt vassa live. Dessutom håller vi lågt biljettpris för att alla ska kunna ta sig ut för en rättvis peng. Vi har aldrig varit det bandet som efter spelningen “gömmer” sig i logen efter giget. Så vill man träffa oss är det ett ypperligt tillfälle, vi älskar att komma ut och hänga med fansen och snacka med och lära känna nya människor. Så kom dit för bövelen! Chips hinner man slänga i sig på bakis-soffan dagen efter!