Nollelva 1
LÄS OSS PÅ NÄTET! Lars Demian Vem e det som bestä
mmer En av de stora gåtorna i livet är varför inte Lars Demian blivit en av våra stora svenska artister. I snart 40 år har han med humor, finess och ett kabaréaktigt anslag sjungit rännstensvisor på ett sätt som han är ganska ensam om i landet. Tom Waits är en referens som brukar nämnas, och det är definitivt en relevant jämförelse även om Demian musikaliskt drar något mer åt tango, chansons och klezmer. Fjorton år efter senaste skivan tyckte den halländska estradören att det var dags för en nionde platta och hans hängivna fans kommer definitivt bli nöjda, för det är precis såhär vi vill ha vår Lars Demian: burleska umpa-bumpa-låtar med svart humor, syrliga texter och politiska ståndpunkter som är tydliga, men presenteras på ett så underhållande sätt att nog även hans meningsmotståndare sitter och håller med. Tillsammans med musikerna David Tallroth och Love Meyerson får Demian till ett riktigt vasst sväng och rent musikaliskt kan detta vara en av hans bästa plattor. Det är också en av hans jämnaste, här finns inget bottennapp utan alla låtar håller god klass. Låtar som “Krigaren” och “Okänd hamn” är riktiga bangers och ett spår som “Nästan hela dan” mixar ömhet och nattsvart mörker på ett sätt som Demian är unik med. (TP) Valter Nilsson Högsbo Riviera Robyn Sexistential Varje år har sin hajp, och bland de som gör anspråk på titeln i år hittar vi Valter Nilsson. En popartist från Göteborg som är EXAKT så som vi vill ha våra popartister från Göteborg. En go göbbe med ett romantiskt bultande bröst och ett arbetarklasshjärta tydligt till vänster. Som jobbat i barerna på Andra Långgatan, drömt om att gå till sjöss och har soulen i blodet. Första albumet kom 2016 men det hände inte så mycket förrän han gick över till svenska, och med fjolårets skiva “Bland de gyllene och de allmänt brända” fick 36-åringen sent om sider ett genombrott. Han blev nominerad till Årets nykomling på Grammisgalan, har fått gästa Håkan Hellström och har tydligen redan sålt 12.000 biljetter till sensommarens spelning i hemstaden. Musiken är känslig och svängig, nånstans i gränslandet mellan pop och rock och i texterna flödar lokala referenser och Göteborgsromantik, särskilt i låten som heter just “Göteborg”. Det lilla livet i Lilla London står i fokus, men aldrig platt eller poserande utan det finns en äkthet i det västkustens nya älskling sjunger. Det är så här Håkan borde ha låtit de senaste tio åren. (TP) Ett av alla tiders bästa svenska elektroniska popalbum tillhör Robyn, vi snackar om ”Body Talk” från 2010. Här hittar vi låtar som ”Hang With Me”, ”Indestructible”, ”Call Your Girlfriend”, ”Time Machine”, ”Love Kills” och ”Dancing On My Own” och den skivan är en uppvisning, ett mästerverk, en klassiker helt enkelt! Robyn tar lång tid på sig mellan albumsläppen, hennes senaste ”Honey” har några fina spår, som exempelvis ”Missing You”, men som helhet är skivan ganska lam och har inte gjort något större avtryck på mig i alla fall. Kanske kan då nya ”Sexistential” som handlar om åldrande, relationer, sex och kärlek lyfta… både ja och nej. Tillsammans med producenten Klas Åhlund har Robyn här gjort ett snyggt popalbum, där låtar som ”Dopamine”, ”Talk To Me”, ”Sucker For Love” och ”Into The Sun” verkligen får det att lyfta, sedan blir det lite mer tveksamt utan att på något sätt bli dåligt. Hade varit intressant att få ett lugnare, softare spår med Robyn där hennes röst ges möjlighet att verkligen kliva fram, nu drunknar hon tyvärr i några låtar som blir ganska lika varandra med lite för mycket arpeggiobas och vocoder. (JL) “Nähä, om man skulle dra på den nya Foo Fightersplattan", har ingen sagt nånsin. För Foo Fighters har inga hits, de har inga hardcorefans och de har ingen egen stil. Så är det bara. Men det spelar liksom ingen roll, för sitter man vid tältet på Roskilde och Foo Fighters går på orangea scenen så rusar man dit – och har världens bästa upplevelse under tiden spelningen pågår. Sen går man därifrån och tänker inte mer på Foo Fighters förrän man ser något klipp eller läser nån intervju nånstans med Dave Grohl, för då är han återigen världens bästa rockstjärna - i fem minuter. Nya plattan har popmelodier gömda bakom mycket dist och hög energi, och låter på samma gång helt perfekt och fullständigt själlöst. Egentligen är det rätt idiotiskt att överhuvudtaget försöka skriva något om denna skiva, för ingen bryr sig på riktigt. Vi gillar tanken på Foo Fighters mer än vi i själva verket gillar Foo Fighters. (TP) NOLLELVA 47 Foo Fighters Your favorite toy Foo Fighters kan vara världens bästa skitband. För ärligt talat, musikaliskt är de inte mycket att hänga i julgranen. De är svintråkiga, och så generiska att de skulle kunnat vara framställda i något AI-program med instruktionen att ta fram ett typiskt rockband som riktar sig till den breda massan samtidigt som de har en lätt alternativ touch för kreddens skull. NOLLTRETTON.SE NOLLELVA.NU CAFÉGUIDEN – vi tipsar om mysiga caféer ALVA CARLSSON – rullerskan lyfts fram i ljuset SOFIE SARENBRANT – följeslagare för spänningsfantaster Viggo Fälth - fotbollstalangen som går från klarhet till klarhet 4 01 Omslag.indd 1 MAJ/JUNI 26 2026-05-06 11:31 Foto: Bo Harringer