Nollelva 1
TILLS VI SES IGEN... NÄSTA NUMMER FINNS UTE 25/6
Rullerskan Alva Carlsson (t h) rullar garn på Strykjärnet. Nu lyfts rullerskan Alva fram i ljuset Text: Tobias Pettersson Foto: Pressbilder Många besökare har sett textilarbetaren Alva Carlsson i trapphuset i Arbetets museum. Nu lyfts hennes historia fram lite extra, när utställningen nylanseras på ett eget våningsplan. Den 13 juni öppnar “Alva – arbetarminnen från Strykjärnet” som kommer att visas tills vidare. Berättelsen om rullerskan Alva Carlsson är museets äldsta och mest älskade basutställning. Den flyttar nu från trapphuset där den stått sedan museets öppnande 1991 och tar istället plats på ett eget våningsplan mitt i den gamla fabriksbyggnaden. Alva föddes 1909 i en fattig familj på Vikbolandet. Som 17-åring flyttade hon in till staden för att börja arbeta på Strykjärnet som på den tiden var ett bomullsväveri. Hon började arbeta där 1927 och blev kvar ända till 1962, när fabriken stängdes. Som rullerska var det Alvas uppgift att rulla garn från mindre spolar till större koner och ta bort klunsar och ojämnheter. Hennes avdelning var den som kom att rationaliseras hårdast. Efter andra världskriget köpte företaget automatrullmaskiner. Vid en sådan maskin kunde en ensam rullerska göra samma jobb som tidigare tjugo rullerskor gjort. – När fabriken stängdes kändes det som en bit av mig dog. Jag hade varit där så länge, sedan 1927. De pratade om att det gick dåligt, att de kanske skulle vara tvungna att lägga ned. Men att de skulle lägga ned alltihop hade jag aldrig kunnat drömma om, säger Alva i utställningen som bygger både på intervjuer från Norrköpingsprojektet Arbetarminnen från 1986–87 och egna intervjuer gjorda av Arbetets museum. Detta kompletteras nu med nytt arkivmaterial som aldrig tidigare visats, samt röster från fler som arbetat i huset genom åren. – Det här är utan tvekan det mest efterlängtade vi gjort på Arbetets museum på många år. En utKULTmÄRKT STADSTORNET Tornet, som renoverats på senare år, är inte bara ett klocktorn som ringer in till S:t Olai kyrkas gudstjänster. Sedan det byggdes år 1748 har det också varit en angelägenhet för hela Norrköpings stad, som stadens brandvaktstorn. Stadstornet stod färdigt år 1750 efter ritningar av arkitekt Carl Hårleman. Under hela 1700-talet utropade tornvakterna klockslagen med lur mellan klockan 22 på kvällen och 3 på morgonen. Det traditionella utropet var: “Klockan är xx slagen! Gud bevare staden från eld och brand!” 54 NOLLELVA Dessa ord ljöd natt efter natt, år efter år, från stadstornets övre gluggar åt olika väderstreck. Om brand upptäcktes skulle tornvakterna klämta i klockan med ett, två, tre eller fyra slag beroende på om branden fanns i Strand-, Dal-, Berg- eller Nordankvarteret. Senare tillkom fem klämtningar för Saltängen, vilket ledde till det skämtsamma påståendet att Norrköping hade fem väderstreck. På var sin sida om Stadstornet finns två byggnader som i folkmun har kallats ”galoscherna”, där stadens brandskyddsmaterial fanns förvarade. (TP) Ställen, saker och annat i Norrköpingsbornas vardag som med tiden uppnått kultstatus! ställning vi drömt om länge. Berättelsen om Alva har alltid varit husets ryggrad. Nu blir den husets hjärta, säger utställningschef Johanna Haverlind. Den nya Alva-utställningen blir större, mer tillgänglig och utformad för att engagera alla sinnen. Formgivningen står Rasmus Råsmark för, till vardags verksam i filmkollektivet Crazy Pictures. – Vi ser utställningen som en långsiktig satsning och en utgångspunkt för vårt fortsatta arbete med att dokumentera och levandegöra berättelser om människors arbetsliv och villkor, säger Johanna Haverlind. Foto: Tobias Pettersson Foto: Anders Kratz