Loading...
Årsskrift 2001 1
Årsskrift 2001 Sida 2
Årsskrift 2001 Sida 3
Årsskrift 2001 Sida 4
Årsskrift 2001 Sida 5
Årsskrift 2001 Sida 6
Årsskrift 2001 Sida 7
Årsskrift 2001 Sida 8
Årsskrift 2001 Sida 9
Årsskrift 2001 Sida 10
Årsskrift 2001 Sida 11
Årsskrift 2001 Sida 12
Årsskrift 2001 Sida 13
Årsskrift 2001 Sida 14
Årsskrift 2001 Sida 15
Årsskrift 2001 Sida 16 Man kan lugnt säga att Thur
e Holmström är intresserad av golf. När han började för 50 år sedan låg han i sovsäck på golvet i Saltsjöbadens klubbhus för att kunna börja spela tidigt på morgonen. Inte för att det var trängsel på banan utan för att undvika att stöta på någon fyrboll med gubbar som visslade och skrek och jagade bort juniorerna. Numera visar sig intresset på annat sätt. Thure har just avslutat en lång karriär som klubbpro. Han berättar hur han tänkte när han blev professionell: "Om jag kan hjälpa någon att få lika roligt i golfen som jag, så ska jag göra det." Av PEHR THEMAENIUS 16 et roliga började 1949, i skolan i Saltsjöbaden. Thure, 12 år, skulle få stipendium. Det brukade bli en bok, men eftersom lärarna inte trodde att han skulle öppna en bok fick han i stället ett medlemskort i golfklubben. Thure var den ende av kamraterna som inte spelade, men nu skulle han få vara med. Han gick till Tutan, klubbens pro Thure Lindskog. "Hur gör man?", frågade Thure. "Du måste ha klubbor", sa Tutan. "Vad kostar en klubba?" "Vi har en för 150 kronor." Det var för mycket för Thure. Och inte fick han hjälp hemifrån heller. Han hade ju nyss fått hockeyrör. Men Tutan fann en lösning.
Årsskrift 2001 Sida 17
Årsskrift 2001 Sida 18
Årsskrift 2001 Sida 19
Årsskrift 2001 Sida 20
Årsskrift 2001 Sida 21
Årsskrift 2001 Sida 22
Årsskrift 2001 Sida 23
Årsskrift 2001 Sida 24
Årsskrift 2001 Sida 25
Årsskrift 2001 Sida 26
Årsskrift 2001 Sida 27
Årsskrift 2001 Sida 28
Årsskrift 2001 Sida 29
Årsskrift 2001 Sida 30
Årsskrift 2001 Sida 31
Årsskrift 2001 Sida 32
Årsskrift 2001 Sida 33
Årsskrift 2001 Sida 34
Årsskrift 2001 Sida 35
Årsskrift 2001 Sida 36
Årsskrift 2001 Sida 47
Årsskrift 2001 Sida 48