Årsskrift 2001 1
Årsskrift 2001 Sida 2
Årsskrift 2001 Sida 3
Årsskrift 2001 Sida 4
Årsskrift 2001 Sida 5
Årsskrift 2001 Sida 6
Årsskrift 2001 Sida 7
Årsskrift 2001 Sida 8
Årsskrift 2001 Sida 9
Årsskrift 2001 Sida 10
Årsskrift 2001 Sida 11
Årsskrift 2001 Sida 12
Årsskrift 2001 Sida 13
Årsskrift 2001 Sida 14
Årsskrift 2001 Sida 15
Årsskrift 2001 Sida 16
Årsskrift 2001 Sida 17
Årsskrift 2001 Sida 18 Han brukade avbryta sina le
ktioner när juniorerna spelade förbi och uppmana sin elev att titta på pojkarnas svingar. Sedan gav han dem ett litet tips. För att ungdomar ska bli duktiga spelare brukar det också krävas att det finns goda svingar att se på och härma. Och visst fanns det förebilder. Där fanns Maud Hårlemann-Röhss (tre SM), Hans Thorstensson (internationell svensk mästare 1949) och Hans Weigl. Där fanns också Sveriges bästa foursomepar: Einar Båge och Penta Bergström. G A Bielke, som var sju år äldre än Thure, hade nyss tagit en plats i svenska eliten. Småpojkarna fick vara med och leka när storspelarna trixade med bollen. oEn av "morgondagens män" Det märktes snart att Thure hade kommit rätt. 1951 hade han handicap 7 och blev uttagen till Svenska Golfförbundets läger Morgondagens män. Det var 16 juniorer som spelade på Lidingö och bodde på Bosön under en vecka. Harry Fakt och Arne Werkell skötte träningen. Bland juniorerna fanns Gunnar Carlander, Göran Lindeblad och Svante Bursie. Efter lägret blev Thure sänkt till 5. Hemma i Saltsjöbaden tjänade Thure extra pengar som caddie. Det var många intressanta och kända personer som spelade. En gång hade Stadsbudskåren tävling och många skådespelare kom. Det var Sigge Furst, Håkan Westergren och Sture Lagerwall. Thure kände Sture Lagerwall från Skansens teater. Där hade Thure fribiljetter eftersom han spelade kornett i Skansens vaktparad. Så när Lagerwall kom med sin golfvagn sprang Thure fram och tog hand om den. "Vad har du för handicap?", frågade Lagerwall. "Jag har tre", sa Thure. "Jag har tolv, och jag som trodde att jag var bra." 18 Det blev en rolig rond med mycket prat, så mycket prat att den store Lagerwall inte tänkte på hur en golfspelare tar avsked av sin caddie. "Tack ska du ha", sa han och gick. Alla de andra stadsbuden gav tio kronor till sina caddies. O"Du maskerar felet..." Från junioråren i Saltsjöbaden minns Thure en golflektion med förbundets resande tränare Graham Thomson, som lärde honom mycket, både som spelare och instruktör. Thure slog mest med fade i sina slag men ville ha draw. Thomson tittade och tittade, men kunde inte se vad som orsakade Thures fade. "Du svingar så fint att du maskerar felet", sa han. Thomson talade engelska och Thures uppgift var att tolka för eleverna. När han kom till banan nästa morgon stod engelsmannen och puttade. "Thure, kom hit! Jag har inte sovit en blund i natt. Men nu har jag det. Hämta fem bollar och en klubba." Thomson ändrade lite på Thures uppställning och när han slog den femte bollen fick den en liten snygg draw. "Jag tänkte, så här gör en en tränare, en riktig yrkesman", berättar Thure. "Thomson visade också att klubbladet på en wedge ska vara vänt uppåt när man har slagit ett kort slag, så att man kan ställa ett glas där. Det knepet brukar jag själv använda." o"Kom till oss i Lidingö" Thure blev "Sveriges bästa tvåhandicappare". Det vill säga hemma på Saltsjöbaden gick han under par men när han kom ut på andra banor gick det inte riktigt lika bra. I början på 60-talet sa Erik Runfelt: "Nu ska du spela på Lidingö. Du kommer aldrig in i ett landslag så länge du spelar på en niohålsbana." Så blev det. Från 1963 spelade Thure
Årsskrift 2001 Sida 19
Årsskrift 2001 Sida 20
Årsskrift 2001 Sida 21
Årsskrift 2001 Sida 22
Årsskrift 2001 Sida 23
Årsskrift 2001 Sida 24
Årsskrift 2001 Sida 25
Årsskrift 2001 Sida 26
Årsskrift 2001 Sida 27
Årsskrift 2001 Sida 28
Årsskrift 2001 Sida 29
Årsskrift 2001 Sida 30
Årsskrift 2001 Sida 31
Årsskrift 2001 Sida 32
Årsskrift 2001 Sida 33
Årsskrift 2001 Sida 34
Årsskrift 2001 Sida 35
Årsskrift 2001 Sida 36
Årsskrift 2001 Sida 47
Årsskrift 2001 Sida 48