Omtanke 1
dem en i taget. Mötet tar en timme och i detta pr
atar de om strukturen för det fortsatta arbetet. – Det vi har lärt oss lärt oss utifrån att har en lyssnande position. Det handlar om att skapa förutsättningar för att lyssna på varandra. – Ofta har just lyssnandet inte fungerat arbeta med föräldrar i högkonflikt är att struktur är något av det viktigaste vi har, säger Sandra. En del av att den är att ha en dagordning vid varje möte. Den skapar trygghet, både för samtalsledaren som kan hålla fokus på det som mötena ska handla om så att de inte far iväg i konflikterna, och för föräldrarna så att de vet vad som kommer att ske under mötet. – Det är en viktig del att veta var vi börjar och slutar. Under förmötet pratar de också om regler och förhållningssätt de nästkommande träffarna. – Har vi kommit överens om reglerna blir det oftast inga problem när vi sedan är i rummet med de båda konfliktande föräldrarna samtidigt. TILL TRÄFFARNA HAR de alltid med sig en papperskorg med lock. I den ska de lägga allt som inte hör hemma i samtalet. – Ekonomi – det ska i papperskorgen. Gamla otrohetshistorier ska i papperskorgen. Om någon börjar skrika eller det går över styr, så stoppar vi och säger ”i papperskorgen”. I rummet ska vi ha en respektfull ton mot varandra, säger Sandra. – Det blir känslosamma möten och de är vana att bli arga. Det kommer att hända. Då kan vi till exempel ha kommit överens om att jag kan lägga en hand på axeln och säga ”vänta lite”, fortsätter hon. Föräldrar i konflikt går ofta och bär på en gammal, trasig och tråkig historia som de har fastnat i. Men dessa problem kommer inte att lösas på träffarna. Som stöd har Maria och Sandra arbetat fram planscher med bilder och figurer som finns i rummet för att skapa tydlighet. Där finns till exempel dagordningen. Det finns ett stoppljus med röda, gula respektive gröna budskap, där man ska undvika de röda, anklagande budskapen, och sträva efter att gå mot gröna, de positiva. – Det som brukar vara lite trixigt och som vi får jobba mer med är att i rummet kan vi bara fokusera på den egna förändringen. Vi förklarar för föräldrarna att de står chanslösa i att försöka förändra den andra. Om de inte lyckades med det när de var i en relation så kommer de förmodligen inte att klara det nu när de har separerat och har en konflikt. 42 | www.ssil.se Maria Sköld. »Det är framför allt barnens utsatthet som är central« så bra. De ska möjliggöra en berättelse i rummet som den andra föräldern kan ta till sig. De arbetar med dialog och hur de kan formulera sig så att den andre föräldern kan ta till sig vad de säger, så att det svåra blir pratbart och mindre hotfullt. – Vi brukar också förse dem med postit lappar så att de kan skriva ned sådant som de kommer på att de vill säga, eller det de vill komma ihåg för sin egen skull. Här gäller det att undvika de röda budskapen av anklagande karaktär såsom ”du ska alltid göra så här” eller ”du gör aldrig det där”. Dessa stoppar ofta en dialog och skapar konflikt. I stället försöker man få föräldrarna att använda ”jag” i som ”jag skulle behöva” eller ”jag önskar”. – Det fina med den här kopplingen är Maria Sköld – Vi pratar om att de jobbar med sin och den andre föräldern med sin egen förändring. Skillnaden blir att de sitter bredvid varandra och jobbar, vilket ger ringarna på vattnet så att det blir en gemensam förändring. Det är viktigt att föräldrarna förstår detta och ger sitt okej. De kommer att hamna snett i de möten som de har tillsammans, och det kommer att finnas beskyllningar. – Men då har vi mandat att stoppa dem och lägga dessa i papperskorgen, säger Sandra. Vid förmötena ska föräldrarna dessutom göra skattningen på hur de upplever att samarbetet mellan dem fungera. Träff 1: Sortering och målbild På träff ett möts föräldrarna tillsammans för första gången. Huvudmomentet i träffen är ”kartläggning”. – Här ringar vi in hur det ser ut runt samarbetet, förtydligar Maria. Det kan vara saker som svårigheter, vad de tycker fungerar bra, vad finns som de skulle kunna jobba med, som det finns möjlighet att lösa, och vad önskar de sitt barn. En viktig del här är att en samtalsledaren intervjuar en förälder i taget. Den andra samtalsledaren kan sitta med den som att det vanligtvis finns mer saker som de är överens om än som de inte är överens om. Det blir tydligt att de är föräldrar till samma barn, säger Maria. – I kartläggningen ser vi vad som behöver vara i papperskorgen och vad ska vi jobba med i rummet. Och vi kan formulera en gemensam målbild för föräldrarna, fortsätter hon. Innan föräldrarna går hem får de en hemuppgift. Alla träffar börjar och slutar sedan med hemuppgiften. Träff 2: Barnets röst I den här träffen är syfte att föräldrarna ska känna barnets utsatthet. – Föräldrar som bråkar bygger upp en viss rustning mot de sårande orden, de tränger inte ned på djupet. Här försöker vi komma innanför den. De behöver känna den utsatthet som barnet har i konflikterna för att skapa en motivation för dem att göra annorlunda, säger Sandra. För att uppnå detta tar samtalsledarna hjälp av sina affischer och med mentaliserande övningar. – Vi behöver se hur deras konflikter ser ut. Vi tar ut saker ur papperskorgen och återger deras senaste gräl. De får spela upp detta, med höjda röster, fula påhopp och allt vad det innebär. Mitt i grälet avbryter samtalsledaren och visar upp en bild på barnet och ställer frågan om hur de tror att ”Kalle” känner i den här situationen.