Omtanke 1
DEBATT Kunskap sitter inte i väggarna Debattartik
el från nätverket ”Tillsammans mot våld i nära relation” Katastrofen är ett faktum. Vi vet inte omfattningen av den ännu men vi vet att det är alldeles för många som har drabbats av olika förluster. Detta både i form av närstående som insjuknat och avlidit, arbeten som förlorats och skyddsnät som krympt eller helt försvunnit. Flera internationella studier visar dessutom att våld i nära relation ökat dramatiskt under denna tid av isolering. I Sverige har vi en historia av ideellt engagemang när det kommer till arbetet med våld i nära relation. Frågan har under de senaste decennierna främst drivits av kvinnojoursrörelsen. De har uppmärksammat både politiker, rättsväsende, sociala myndigheter och allmänheten om den utsatta livssituation de våldsutsatta tvingas befinna sig i. Många kvinnojourer erbjuder våldsutsatta, i vissa fall enbart kvinnor, utöver stödsamtal även skyddat boende. På senare år har flera privata inte på ideologi och rädsla för att förlora sin ställning i samhället. ATT LÄGGA FOKUS på annat än de våldsutsattas väl och ve är ett obegripligt slöseri av resurser. Vi anser att det missgynnar de våldsutsatta både som grupp men även Maria Fischer, grundare och ägare till Safe Homes & Care. Foto: Safe Homes & Care. aktörer identifierat ett behov och en efterfrågan från kommuner att bedriva skyddat boende. Detta utifrån att det varit brist på skyddade boenden och att de våldsutsatta haft olika behov av stöd och skydd. Vår erfarenhet är att denna variation av behov som är extra tydlig hos särskilt sårbara grupper av våldsutsatta inte alltid har kunnat tillgodoses av de ideella kvinnojourerna. PRIVATA AKTÖRERS INITIATIV till att starta skyddade boenden har dessvärre inte mottagits väl hos de två partipolitiskt obundna riksorganisationerna; Roks och Unizon. Deras representanter har ett antal gånger både i skrift och i tal uttryckt sitt missnöje 52 | www.ssil.se över att det finns privata aktörer. De uppger att dessa endast vill tjäna pengar på våldsutsatta och inte besitter den kunskap som kvinnojoursrörelsen gör. Då vill vi upplysa om att kunskap inte sitter i väggarna, även om väggarna är fyrtio år gamla. Vi är representanter från ett antal privata skyddade boenden som inte längre accepterar att bli utmålade som riskkapitalister vilka enbart utnyttjar våldsutsattas lidande utan någon som helst empati, kunskap och engagemang. Huruvida vi erbjuder ett kvalitativt stöd och skydd ska grundas på kunskap om vår verksamhet, som individer om fokus läggs på ”smutskastning” mellan olika aktörer på grund av dess driftsform. Istället önskar vi samarbeta med alla professionella och seriösa aktörer som kan tillgodose de våldsutsattas behov av ett rättssäkert, kvalitativt och individuellt anpassat stöd och skydd. Vi ser nämligen att det brister ibland hos en del skyddade boenden. Bristerna är synliga både hos privata, kommunala och ideellt drivna skyddade boenden varför frågan om driftsform borde vara underordnat. De våldsutsatta behöver aktörer som erbjuder stödsamtal, skyddade boenden på alla olika skyddsnivåer samt boenden med behandlande insatser. De behöver aktörer som arbetar utbildande och opinionsbildande om våld i nära relationer. Ingen är mer eller mindre viktig för att bryta spiralen av våldsutsatthet. Framför allt behöver dock de våldsutsatta att vi arbetar tillsammans mot målet om en nollvision när det kommer till våld i nära relation. Vi föreslår följande: • Professionalisera arbetet med våld i nära relation. I ett välfärdssamhälle värdigt sitt namn kan inte ett av världens största folkhälsoproblem motverkas och bekämpas med ideellt engagemang.