Nordens Tidning 1
Föreningen Norden är en nyttig kraft i det samman
hanget anser han. – Absolut. Och även här handlar det om det viktiga i att möta människor, att ha kontaktytor med vanligt folk. Och det är föreningen Norden bra på. Jag rekryterade ju också min partisekreterare Anders Ljunggren därifrån, han var generalsekreterare där då, säger han. Anders Ljunggren, som idag är ambassadör i Estland, för in på de tankar som Olof Johansson har om det nordiska samarbetet i framtiden. Att i ökad grad också inkludera de baltiska staterna. – Jag har alltid varit positiv till att de ska få vara med i Europa och då också i Norden. Det är viktigt för den demokratiska utvecklingen i de här länderna. Han berättar också med uttalad stolthet om en episod i det sammanhanget. – Det var när jag kom från den stora miljökonferensen i Rio 1994. Jag åkte i princip direkt till vårt partis stämma på Gotland, som ju ligger en bit på väg till de baltiska staterna. Med mig till det mötet hade jag ett beslut att starta ett reningsverk i vart och ett av de tre baltiska länderna. Jag kom inte riktigt ihåg hur jag bar mig åt för att få de här pengarna och runda de byråkratiska hindren. Men så var det i alla fall. Reningsverken finns kvar än idag, det är jag riktigt stolt över, säger han. MILJÖFRÅGORNA arbetar han också med på ett annat sätt. Han håller på att skriva på en bok som ”alla andra gör nuförtiden” säger han med ett leende. mycket grundligt. Vi ska inte skicka ut unga människor i krig. Alla vägar måste prövas innan dess. Med Natomedlemskap är det andra som gör bedömningen när det krävs våld, säger han. Att Sverige gjort sig av med värnplikten är något han beklagar. – Det handlar om samhörighet i ett land, att många har känslan för försvaret, säger han. De senaste åren har starkt nationalistiska partier vuxit fram i samtliga nordiska länder. Kommer det att påverka det nordiska samarbetet att många lyfter det egna landet som det mest centrala? – Nej, jag tror inte det. Jag tror att det nordiska samarbetet snarare kan hålla de här krafterna stången, säger han. I fokus för de nationalistiska partierna står migrationspolitiken och integration är något som alltid intresserat Olof Johansson. Och han tycker att det pratas alldeles för lite om den del av integration som handlar om att träffas och umgås. Som exempel tar han en studiecirkel som han ordnade strax efter att han klivit av som partiordförande 1987. – JAG TYCKTE PLÖTSLIGT att jag hade tid över, gick upp till Vuxenskolan och frågade om jag inte kunde ordna en studiecirkel. Den kallade jag för ”Hur klarar jag mig i det svenska samhället?” och den hölls i mitt hem på Kungsholmen. Mitt krav var att deltagarna skulle representera alla världsdelar. Så blev det också. Vi var 10-15 stycken som träffade tio gånger, säger han. Innan studiecirkeln pratade han med var och en individuellt. – Det visade sig att ingen av deltagarna varit inne i ett svenska hem, aldrig. Det här är så viktigt. Att folk träffar varandra, att vi öppnar våra hjärtan och dörrar på riktigt. Det borde vi prata mer om i den här debatten, säger han. Men det kommer att inte att bli någon skvallerbok från maktens korridorer. Fokus kommer istället att ligga på just miljön. – Jag är den ende som varit både energi- och miljöminister, och jag vill berätta om hur det var och hur det blivit i de här frågorna, säger han. Skvallret överlämnar han till andra men kanske måste han ändå få med en och annan anekdot för att lätta upp läsandet. Kanske blir den om när Carl Bildt utsåg honom till miljöminister en av dem. – Han tyckte att jag borde ha något internationellt också så därför fick jag bli minister för de nordiska frågorna. Jag var glad för det eftersom jag var intresserad av de frågorna. Men just att Bildt tydligen ansåg att miljön var en nationell fråga tycker jag säger en del. Kan man tänka sig något mer internationellt än miljöfrågorna, säger Olof Johansson. nordens tidning nr 1 | 2015 7 FOTO: MAJA SUSLIN / TT