INTERVJUN Ylva Johansson oroar sig inte för den ö
kande digitaliseringen och robotiseringen. regeringen, det är arbetsmarknadens parter – fack och arbetsgivarorganisationer – som sätter lönerna. Om lönerna hade varit avgörande för att få bukt med ungdomsarbetslösheten, hade regeringen då lagt sig i? – Nej. Vill vi långsiktigt ha ansvarstagande parter på arbetsmarknaden bör vi hålla fingrarna borta. Att ge sig på lönebildningen tror jag är en riskfylld verksamhet som regeringar inte ska ägna sig åt. Går det att säga att arbetsmarknadens parter klarar sitt uppdrag? Man har exempelvis inte lyckats råda bot på löneskillnaderna mellan kvinnor och män. – Tittar man på de senaste 20 åren har vi haft reallöneökningar, väldigt få konfliktdagar och en god ekonomisk utveckling. Parterna sköter sitt uppdrag bra. När det handlar om löneskillnaderna mellan könen ska man komma ihåg att de också beror på sådant som politiken och staten kan påverka, exempelvis föräldraledighet, deltidsarbete och sjukskrivningar. För det är klart att den som är på jobbet har högre lön än den som inte är på jobbet. I början av hösten misslyckades tjänstemannafacken och arbetsgivarna med att komma överens om ett nytt omställningsavtal som bland annat skulle ha inneburit satsningar på kompetensutveckling för tjänstemännen, men även förändrade turordningsregler i las. Vad säger det om parternas förmåga att lösa problem? – Jag är inte beredd att skåpa ut försöket bara för att det inte gick den här gången. Jag har fortfarande stor tilltro till att parterna kan komma överens och jag tycker att det är rätt väg att gå, inte minst när det gäller lagen om anställningsskydd. Vi kommer att byta både jobb och yrke oftare” – Idén om kompetensutveckling gillar jag mycket. Vi vill se en kompetensförsäkring på arbetsmarknaden som ger anställda möjlighet att finansiera sitt lärande i arbetslivet, även om det är sådant som inte är direkt kopplat till det jobb man har. Många har ett behov att kanske byta bana i livet eller pröva något nytt. Då krävs det att staten, tillsammans med parterna, hittar sätt för det. A-kasseersättningen har höjts och motsvarar nu cirka 80 procent på en inkomst upp till 25 000 kronor. Men för en tjänsteman i det privata näringslivet är medellönen i dag nästan 40 000 kronor. Kan vi förvänta oss ytterligare höjningar? – Nej, inte under den här mandatperioden i alla fall. Att vi höjde taket i försäkringen ganska kraftigt har varit viktigast för dem som inte är arbetslösa. Är arbetslöshet förknippat med ekonomisk katastrof blir man rädd för att ta nya steg och kanske blir kvar lite för länge i sitt gamla jobb. Om några decennier kan arbetsmarknaden se helt annorlunda ut på grund av den pågående digitaliseringen och robotiseringen. Vad tänker du om det? – Det är något jag funderar mycket över. Jag tror att förändringstakten på arbetsmarknaden kommer att öka, vi kommer att byta både jobb och yrke oftare och det kommer att ställas större krav på kompetensutveckling och utbildning över huvud taget. – Men jag är optimist, jag är inte rädd för att vi kommer att få färre jobb – däremot kommer jobben att förändras. Titta på handeln, där Sverige ligger enormt långt framme. I dag har nästan alla större dagligvaruaffärer självskanning. Detta har facket bejakat, det är därför omställningen har gått så otroligt fort. – För Handelsanställdas förbunds medlemmar har förändringen inneburit mindre risk för belastningsskador och nya arbetsuppgifter med ett större kunskapsinnehåll. Nu är personalen rådgivare och stöd till kunden på ett annat sätt. Här har den svenska modellen verkligen fungerat för att underlätta omställning och förändring. // 26 KOLLEGA 8/15